Skapa en ny ras

[Lejonkatten]

Vet inte riktigt hur jag skall formulera min fråga för att ni skall förstå vad jag menar, men jag gör ett försök;
Hur många generationer tar det för att skapa en ny hönsras?

Alltså, om man sätter ihop ett gäng raser i en grupp och låter dem föröka sig utan att tillföra nya raser under tiden, hur lång tid tar det då innan man kan säga att de har en stabil genuppsättning med "samma" egenskaper?

Tänker dels på de som driver seriöst arbete för att ta fram nya raser men också på raser man har hittat där de gått isolerade under så många år att man räknar dem som en ny ras.

Har inga intentioner att själv försöka, det har jag verkligen inte kunskap nog för.

Mest nyfiken. Försöker avla vettigt i min blandrasgrupp genom att avla på de djur som har mest av de egenskaper jag söker och tycker generellt att genetik är intressant.

[mattias_33]

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/har-ar-honan-som-gor-succe

Ett sekel antar jag.

[Lejonkatten]

...fast då skulle ju ingen hinna skapa en ras under sin livstid..
Men tack för länken, den var intressant 😊

[karsan]

Nja, det finns ju i såna här sammanhang en berömd präst som hette Siliverudd, och som på 1900-talet skapade flera raser, t.ex. Isbar och Queen Silvia, tror jag. Men han bedrev systematisk avel, gjorde inte bara som  Lejonkatten tänkte, lät dem föröka sig lite som de ville, bara att man inte tog in nya.  Och jag tror dessutom att Silveruddsraserna inte är godkända i några slags utställningssammanhang, eller i genbank för lantraser heller.

[Permission]

Bara för att man sätter ihop två av varandra oberoende grupper så innebär det inte att det om 100 år har blivit en ras av dem, genetik är komplicerat.

[Lejonkatten]

Bara för att man sätter ihop två av varandra oberoende grupper så innebär det inte att det om 100 år har blivit en ras av dem, genetik är komplicerat.

Förklara hur du menar;
Att genetik är komplicerat det vet jag, hästavel har varit ett stort intresse under många år och familjen har fött upp en och annan vinnare så helt tappad bakom en vagn är jag heller inte.

Som jag förstått det är hönsgenetik än mer komplicerat och jag har inga som helst planer att försöka ta fram en ny ras om det nu var det du trodde... ..bara nyfiken.

Jag undra hur många generationer som krävs för att djurens genetiska egenskaper i gruppen skall likna varandras så mycket att det skulle kunna kallas för en egen ras, som exempelvis blommehöns eller andra "hittade" raser.... ...eller hur många generationer Martin Silverudd fick föda upp innan han ansåg att den nya rasen var "stabil nog"
Man läser ju ofta att den hönsrasen har avlats fram genom att korsa den och den och den rasen... ...och vid första korsningen blir det ju endast en blandrashöna, det kan vi väl vara överens om. Hur många generationer måste passera innan det blir en ny ras... ..förstår också att det inte finns ett specifikt tal, men ungefär.

[Lejonkatten]

Nja, det finns ju i såna här sammanhang en berömd präst som hette Siliverudd, och som på 1900-talet skapade flera raser, t.ex. Isbar och Queen Silvia, tror jag. Men han bedrev systematisk avel, gjorde inte bara som  Lejonkatten tänkte, lät dem föröka sig lite som de ville, bara att man inte tog in nya.  Och jag tror dessutom att Silveruddsraserna inte är godkända i några slags utställningssammanhang, eller i genbank för lantraser heller.

[Lars på Solbacken]

För över trettiofem år ”1984” sedan blandade jag ihop fyra olika stora hönsraser Sussex, Australorpington, Faverolle och" bondehöns med många färger" från min dåvarande granne och fick fram en viss typ som jag gillade och som ruvade fram sina egna kycklingar. Syftet var att få fram en stor höna som ruvade och tog hand om sina kycklingar.

Bytte ut tupparna vart och vartannat år. Och då valde jag ut dom två eller tre tuppkycklingar med den typ jag gillade och olika färgvarianter som hade kläckts under hönsen. En del år är det fler ljusa hönor, då väljer jag ut mörka tuppar och vise varse när det är mer mörka hönor. Så här har det funkat jättebra under alla år ”2006” har jag gått tillbaks och satt in en sussex tupp. Sussex anv. jag från första början och nu provar jag med att gå tillbaks för att se om jag kan få dom lite tyngre och bättre färgtäckning.

När jag tar ut tuppar som ska gå som avel, tittar jag på benfärgen där jag försöker ta en med gula ben och en med grå och en med rosa och även färgvarianten som jag nämnde här ovan och förstås typen. Det här blir ju inavel som jag inte märkt något konstigt med, men ändå känns det inte riktigt bra och det är även en anledning till att jag sätter in en sussextupp för att se hur det slår ut.

Visserligen anv. jag fyra raser när jag startade upp med dom höns jag har idag. Det är intressant och riktigt kul mål att se hur det blir och här är inaveln ett måste vad jag tror.
Jag kommer inte ifrån att jag tycker inaveln inte känns bra och försökt tänka mig in i det hela flera gånger men jag kommer till var gång att det känns så. Visserligen har dom många kromosomer och inavlar man så tar det tid innan det blir fel på kycklingar.

Idag 2020 har jag inte slagit in något nytt utan jag är nöjd med hur dom är till sätt,äggläggning, ruvning och färgsättning. Dom har fått följa dagsrytmen, daglig utevistelse och fodret har varit helsäd och en liten del rester från hushållet samt mycket rens från odlingarna.

Jag kallar dom här hönsen för Vadsbohöns men det är nog svårt att få en ny ras godkänd som en lantras, kanske långt efter ens död. Men för mig är den godkänd och det är det viktigaste.