Största problemet med kalhyggen är inte människor och deras stigar, utan övriga organismer som lever i skogen. Vid kalhuggning kan majoriteten inte leva kvar, skillnaden blir för stor. Nu är inte den biologiska mångfalden i en granplantering stor i alla fall, men när träden äntligen blir gamla nog att börja vara till nytta så sågas dom ner och det som eventuellt kunnat etablera sig dör på grund av ändrade förhållanden. Markförhållandena blir helt annorlunda om solen kommer åt att värma upp, inga rötter som rör sig i marken och suger vatten och näringsämnen och svamparna har ingen att samverka med.