6årig katt, mysig men problematisk

[Minicool]

Jag har en kastrerad hankatt på 6år som jag inte riktigt förstår mig på.

Jag är uppväxt med katt och vi hade några kattkullar när jag växte upp. Det var då bondkatter som var ute mycket.
Vi sparade en hankattunge som blev hela 14år som utekatt. Han var jätte härlig när han älskade alla men ändå vaktade tomten och lärde sig vacker tass.

Till sist var det dax för en ny kattunge som kunde ta möss och ta över reviret efter vår äldre katt då runt 8år innan han gick bort så vi skulle slippa många vildkatter.
Vi köpte en mysig gul hankattunge av en vän. Men den söta busiga kattungen skulle snart visa sig bli mycket mer jobb än iaf jag trodde.

Han får vara ute fritt och har en plats i ett av våra förråd att ta skydd då, annars får han bara vara i farstun och köket inne, precis som alla katter jag haft i mitt liv innan honom.
Han har lång päls idag och ser ut precis som en gul Norskskogs katt, fast med mer bomullsliknande päls.
Han är otroligt stilig och många tycker han är en stor och fager katt. Han är en blandras och var korthårig som liten. Denna päls han har nu kräver otroligt mycket jobb mot kladdar och skräp som barr.

Han är vad jag anser en ADH katt när jag kunnat få lite lydnad på våra andra katter som tex inte gå vidare från köket eller inte klösa på våra saker utan klösträdet eller låta bli ett utrymme som ett skåp. Ett enkelt nej har räckt några gånger och de har till slut vetat. Men vår misse nu lyssnar verkligen inte om han har sitt lek/upptäcka/förstöra humör.

Han är 6 år men kan ännu riva i gardinerna, fullständigt springa som ett sträck över golven, börja leka/ förstöra allt som rör sig som en fladdrande gardin eller skosnören man knyter. Vi tar då ut honom men ofta är han vild väl inne igen ändå. Sen hade jag höns några år och har en liten hund som denne katt alltid kan vara full i sjutton med. Vår äldre katt såg hönsen som våra och rörde dem inte men vår gule herre var nära att jaga dem till döds mer än en gång och lyssnade inte alls, så jag valde bort dem till sist.

Även hunden var vän med vår äldre katt och älskar katter att hälsa och vara nära dem. Men vår nuvarande gula katt byter sida så mycket att hunden sällan vill vara nära. Det syns att katten ibland gör något fel eller elakt för att få en reaktion tex slå med tassen mot hunden eller gnida mot hunden för att sen hoppa upp mot ryggen och springa iväg. Att på något vis säga att det är fel eller här är något roligare att göra går inte. Det är som att återupprepa sig miljoner gånger och ändå gör katten samma sak strax efter varje gång.

Jag börjar bli trött på honom när han även följt med långt på promenader ute och skapat problem, ändå är han en underbar katt vissa dagar utan denna superenergi då han blinkar, spinner och är väldigt social eller mest sover inomhus. Men när han väl börjar att testa gränser och man säger till så han ser ut att skämmas men sen fortsätter så blir jag så trött på honom. Det är som en förvuxen kattunge utan gränser alls.

Faktiskt så har jag då och då underat på ett annat hem där han får fritt att vara i huset och kanske andra katter när han är så social och med barn i rätt ålder som vill leka ofta. Men vet inte om andra står ut bättre de värsta dagarna när man ramlar över honom eller letar katt som undersöker och man inte får tag i honom när han springer överallt på golven.

Varför better han sig så? Understimulerad utekatt är väl ovanligt? Ensam och uttråkad? Förstått flesta katterna jag mött men inte min egen nu, hjälp.

[Tranhult]

En fråga till att börja med: Hur gammal var katten när du tog honom från modern? Du har uppenbarligen en katt med högt ego/självförtroende, det skall du vara glad för, då är chansen större att han klarar sig från tex räv. Nästa fråga: Har du nån mer katt? om inte bör det nog inte vara någon då den kan bli bortkörd av honom? Att han är inne nu så här års och när han hunnit bli sex år är inte konstigt då vårt klimat inte är anpassat för detta husdjur som är fört hit från NordAfrika via Europa till Sverige på yngre järnåldern dvs det som vissa kallar vikingatiden. Fuktigt väder hatar katter och är det riktigt kallt så behöver de värme liksom vi människor när de blir äldre. Han är som så många andra katter resultatet av s.k buskavel och då har man noll koll på egenskaperna som katten utvecklar, var du glad att han har leksinnet kvar vilket hans "kattfnatt" är tecken på. Ha bara gardinkappor i de rum han har tillgång till. En bra grej för att lära dem inte röra hönsen är att ha en tuff tupp, gärna med lite stridsegenskaper samt en liknande höna som när hon får kycklingar, då har man oftast henne i en större bur med en låda i där hon lägger sig för att värma dem, när katten är ung ca 8 månder eller nåt så stoppa in den till hönan men ha reträttväg öppen ut, då lär sig katten att aldrig se åt en höna speciellt inte när den har kycklingar. den päls den har fått måste borstas en gång dagligen, speciellt de årstider den fäller, då skräp fastnar i pälsen och risken för att plågsamma tovor bildas. I värsta fall så får man gå till veterinär för att raka bort dem innan det hinner bli sår och ev hudinfektioner. Har du en veterinärvårdsförsäkring på katten så bör du skaffa en innan han blir sjuk eller skadad? En katt har betydligt längre livslängd än en hund om man har tur och sköter den optimalt. Så en grund vaccination  på två vaccinationer med fyra veckors mellan rum och sed åtföljande år en per år, numera säger man att har man följ det en tid så räcker det när de blir äldre en vaccination vartannat år i fortsättningen. Är den hunden du har äldre än katten? Då kanske den inte vill leka med katten, är den tex en liten hundras då kanske den inte uppskattar inbjudningarna till lek, det viktiga är ju att katten inte river eller biter och skadar den, och då förhoppningsvis räcker det med en liten blomspruta med vatten i att spruta på katten när den gör saker du inte kan acceptera inomhus. Katter är ännu mer individer än hundar så ingen katt är lik nån annan katt inte ens i samma kull utan alla skiljer sig åt. Har du kattlucka till farstun? annars rekommenderas det, liksom om du bor på gård att det finns öppningar för katt att komma in i så den kommer åt ev. möss samt kan ta skydd själv.

[IkaPika]

Det låter som en...katt. En alldeles vanlig, normal katt...
Att du fått dina tidigare katter att lyda vissa regler är nog snarare tur där, än otur att det inte gått med denna.

För mig låter det du som förväntar dig att katten ska vara som en hund, ungefär... :-)

Jag har tre katter, de är 5-6 år, och ja, de uppträder ganska mycket som din. 
De är ute katter (jag har inte kattlucka utan får släppa in/ut) men så här års vill de inte vara ute mycket. Då blir det rätt gott om överskottsenergi och jag svär en hel del över hyss.   Men sånt är livet med katter.

[DennisCA]

Det där med att springa sådär busvis är något vår katt gjorde, det händer fortfarande men börjar bli sällsyntare då hon fyller 11 i år. Tycker det låter som en normal katt själv, dom är alla olika.

[Nina W]

Jag førstår att du ær trøtt på den dær katten som ær så opålitlig. Inte roligt før hunden heller då han ena stunden ær vænlig och næsta rivs.  Men jag skulle inte kalla honom før ADHD-katt eller så, dom andra har nog rætt i att han ændå ær normal. Jag skulle nog førsøka hitta ett nytt hem åt honom. Finns ju folk som tycker sådana katter ær roliga... Då man køpter kattunge så skadar det inte att fråga hurdan kattmamman ær, och pappan om han inte ær "okænd". Æn om han påminner om en norsk skogkatt så tror jag inte han fått sitt temperament dærifrån før den jag har nu, Spezzi, och alla de andra tre som jag haft har varit snælla, om æn livliga, och velat vara till lags.

[christelle]

Katter är olika som individer så det är inte så rättvisande mot katten att jämföra honom med den katt du hade innan.
Pälsvård på en långhårig katt tar ju sin stund och det är väl  inte kattens fel att du är trött på pälsvården?

Om katten följer efter över vägar etc så får du antingen stänga in den nånstans medan du går iväg eller ha den kopplad, den är ju bara social när den går med och inte många katter brukar vilja följa med och promenera (efter drygt 60 år med många olika katter så kan jag bara komma på en honkatt som gillade att promenera iväg med familjen).

Lydnad går inte att träna på en katt. Och skäms gör den inte även om den ser ut att göra det - förmodligen tycker han inte om att få skäll och hukar och viker undan för hotfullt tonläge, vilket är helt kattnormalt.

Hund och katt funkar inte alltid det är oxå kopplat till individer. Jag har en katt som älskar hundar, leka, gosa etc och en som avskyr dom och klipper till dom så fort hon kan. Hund och katt brukar lösa sina mellanhavanden utmärkt själva, tycker hunden inte om katten går den undan om den har den möjligheten.

[Minicool]

Tack för alla svar.

Några svar på era frågor är att:
Vår äldre katt och vår nu gule katt bodde ihop i 5år så vår katt nu har varit ensam katt i nästan exakt 1 år nu sen den andra gick bort. Känslan var att den gule alltid gillade sällskap men inte vår andra katt. Så med rätt katt kunde nog ett sällskap vara bra när hunden inte leker på katters vis. Men fel katt som det kändes som det blev med vår guling mot vår äldre katt med facit i hand kommer ge väldigt mycket mer jobb.

Tipset med höns och kattunge skulle jag aldrig gjort med den katten vi har nu, han går inte att förutspå så det kan ha slutat med ihjäl stressad hönsmamma och kycklingar istället. Vet att hönorna gjorde attack mot katten och staketet flera gånger men det brydde han sig inte om ens som liten. Just tuppen var den han nästan dödade för mig och då var den tuppen tuff när han attackerat hunden och visat sig opålitlig mot främlingar så han byttes ut sen.

Känner mig ibland som en dålig kattägare mot honom när han är som han är. Pälsen och överskottsenergi kan jag ta precis som med hunden vi har. Men att han är så elakt uträknade katten ibland och kräver uppmärksamhet på fel sätt gör att det blir så jobbigt.
Vet att med kattungarna jag växte upp med som liten, lekte och gosade jag med massor när tiden fanns efter skolan. Nu vill jag mest ha en musjägare som vill Gosa men har svårare att leka med katten vi har nu när han använder klor så mycket och är extremt snabb så slutar ofta i sår på händerna eller små hål i kläderna.

Aldrig varit med om en så stor katt med sån energi. Han har lätt följt med på 3km långa promenader med hunden. Som är charmigt ja men ofta slutat med att man fått gått tillbaka och hämtat honom om något skrämt honom efter att bara jag och hunden kommit ända hem. Sen har bilväg och grannhundar eller främlingar varit ett problem med på den sträckan...
Har sagt det att en hund med hans personlighet hade varit jätte kul, men en katt inte lika kul...

Att sälja honom känns svårt nu efter 6år och är som ett nederlag när jag trott att det skulle växa bort på honom och bli lättare. Han är lite mer till ro nu som ensamkatt tycker jag utom vid bus men tyvärr känns han inte helt nöjd och lycklig hos oss, som gör mig olycklig...

[christelle]

Finns det nån vuxen katt som "leker" utan att använda klorna? Koppla upp katten i långlina när han ska med ut och promenera - han verkar vara en riktig sällskapskatt, elaka är inga djur, det blir lätt fel när en förmänskligar husdjuren, han är precis bara just en katt...

[Minicool]

Jo, åter igen var de andra katterna jag haft väldigt lugna med klorna vid lek.

Vi brukade leka och blev leken för vild eller de satte klorna i mig så stannade jag upp och sen fortsatte leken lugnare igen. Eller så sa jag AJ högt när jag kände en klo och drog åt mig handen till munnen. Detta gjorde att katterna ytterst sällan använde klorna. De fick ju jaga, leka och klösa ute ändå menar jag men en innekatt ska nog få använda klorna mer vid lek...

Men vår gule herre till katt nu gick inte att lugna alls som liten och ofta kunde en kelstund, borststund eller rörligt föremål som tröjärm sluta med ett blodprov på mig. Varit många timmars träning och tålamod från oss båda för att kunna få bort en del av det beteendet. Han har lugnat sig lite men just skosnören tex kan fortfarande ge ömma fingrar. Just att sätta klorna i hela handen var också något han fick för sig ett tag som jag bara sett irriterade katter göra förut men vet inte vad han skulle bli sur över under en lek eller kel stund när han trivts stunden innan?
En vän har fått flera blodiga sår av han klor tyvärr vid klapp och bus.

Jo funderat på långlina och sele på promenad och nu skulle han behöva gå ner i vikt lite så motion vore nog toppen. Bara att selen var länge sen så vet inte om han går i den, får prova.

Blir nog att jag får ta honom för den han är och se om man kan hitta en lugnare katt nästa gång, tydligen var vår "avel" av blandraskatter väldigt bra när de skötte sig så fint.

[IkaPika]

Just att sätta klorna i hela handen var också något han fick för sig ett tag som jag bara sett irriterade katter göra förut men vet inte vad han skulle bli sur över under en lek eller kel stund när han trivts stunden innan?
En vän har fått flera blodiga sår av han klor tyvärr vid klapp och bus.

Återigen: en alldeles normal, vanlig katt.
Jag har haft många katter genom åren och detta är inte på något vis ovanligt och inte heller är katten "sur" eller "irriterad" för att den busar på det viset.

En del katter blir väldigt busiga och en del använder sina klor då. En del blir busiga hux flux medan man klappar dem.

 Den är fullständigt normal. Det är inte konstigare än så.

[Minicool]

Tacksam för alla svar!

Är skönt att höra att min gula stora katt är fullt normal. 

Tydligen varit så att våra andra katter varit unika och jag som inte riktigt kunnat svara på om jag är hund eller katt person tidigare kan nog nu efter våran katt som visar sig vara helt normal, säga att jag är en hundperson hädanefter.

Men är ändå extremt fäst vid våran gule knasboll så blir att vi behåller honom livet ut och får lära oss leva med hur han är.

Ge och ta är ju ändå ett av mina favorit ordspråk och det stämmer ju på alla djur igentligen. 

Tack och hej. 

[christelle]

Välkommen in i knasiga katters ägarklubb 
En av mina katter, som är född och uppvuxen i huset och som har haft flera egna kullar här, hoppar högt när jag nyser eller hostar eller höjer rösten och gömmer sig 4-5 timmar efter att dammsugaren varit igång, dvs skiträdd för alla ljud och alla människor inklusive de hon har levt ihop med här i cirka tio år 

[Travelerhorses]

Skaffa en ung kattkompis som han kan härja med.

[elenin]

Jag har en DAMP-katt men han har mognat med åldern. Tog lång tid, han var som en ungkatt länge. Jag tror i hans fall det är raskorsningen. Han är skogkatt blandad med huskatt (av europetyp). Skogkatten är sällskaplig, ofta översällskaplig, kelig, tänker inte alltid framåt och lugn. Huskatten är energisk och smart.

Min katt har fått skogisens sällskaplighet, drullighet, kelighet men samtidigt huskattens energi. Det är en väldigt intressant kombination måste jag säga. Det är inget i hans liv som skapat detta, han är född sådan. Det tog många år innan han började bli försiktig, få impulskontroll och bli lugnare. Men det kom med åldern, han mognade i skallen helt enkelt.

Jag lät honom helt enkelt hållas. Det gick inte att uppfostra honom. Jag fick kattsäkra hemmet istället. När jag skaffade en till katt, kattunge, då blev han lite mer mogen, dels fick han utlopp för bus och dels tog han på sig ansvaret som den äldre katten.

[Minicool]

Förstår nu att jag inte är ensam med en speciell katt😻.

Nästan läskigt när elenin berättar om sin katt så tror jag min är som den är med, på nåt sätt kluven mellan Norskskogskatt och bondkatt eller vad han nu är för korsning vet jag inte säkert men Norsken syns tydligt iaf.

Det blir ingen ny kattunge på ett tag för nu har våran gule äntligen lugnat sig lite mer, tror han nu tagit över helt efter vår förra äldre katt och blivit mognare till sist som 6år gammal herre.

Känner verkligen igen det där med ryck för välkända ljud och Norskskogskattens lugn och sällskap men bondkatters energiska sida. Våran har nog en släng av Adhd med när han fram till nu aldrig kunde vara still och gjorde saker först och tänkte sen, eller det gör han än förresten tex en gång när han gick på tunn is på våran lilla damm och föll i eller försvann ner i ett gryt som turligt nog verkade tomt.

Värst var när han tvunget skulle med mig och hunden på promenad, men följde efter grannens katt, jag går hem med hunden efter rundan men kommer inte någon katt hem, får gå till grannen och hittar till sist en vett skrämd katt längst upp på en silo så man får klättra upp och bära ner ett häftplåster och köra honom i bilen hem. Sen får man hålla honom inne ett tag och få honom lugn några dagar och när han väl är ute igen så ska han med på promenad igen...

Ungdomsåren med vår katt saknar jag inte iaf. Men många historier har han gett mig när man trodde en kattunge var lättare än en ny hundvalp, ibland tror jag en valp hade varit mer tidssparande i att vara med mig än vår vilde till katt som inte lyssnat och inte varit
självständig men inte var lätt att ha med. 😸