Start av snickerirörelse

[TW]

Jag håller ju äntligen på att bli frisk efter två års hård sjukgymnastik och småningom är det dag för nästa steg....att ordna en försörjning.

Arbetslösheten i Finland är 14% och ökar i snabb takt. Jag har inte råd att köpa en anställning som ingenjör. Det blir med andra ord att fortsätta bygga och snickra i egen regi så som jag gjorde före sjukskrivningen. Kunder verkar finnas för folk ringer och frågar om jag har blivit frisk ännu.

Problemet är att jag borde satsa på en större andel snickeriarbete och mindre andel byggnadsarbete i framtiden för att hälsan skall hålla. Då behöver jag en ordentlig snickarverkstad i stället för pappas garage.
Att hyra en lämplig lokal verkar omöjligt. De rika vill ju hysa in sina båtar och hobbyprojekt och det driver upp hyrorna till fantasinivåer. När man tjänar 1500-2000 euro i månaden på sin rörelse före hyran går det inte att betala 1000 i månaden i verkstadshyra.

Det innebär sannolikt att jag måste köpa eller bygga en verkstad. Maximala budgeten är 10000 euro inklusive allt. För det får man bara en tomt utan elanslutning.
Annan finansiering går inte att ordna.
Banklån går inte att få på rimliga villkor utan att riskera att både jag och föräldrarna blir hemlösa och förlorar allt vi äger.
Staten går i borgen för investeringslån till nya företagare men enligt en kamrat som tog ett sådant lån är det bättre att vara arbetslös. Man är klavbunden och för att kunna hålla amorteringstakten måste man arbeta dygnet runt. Det klarar inte min hälsa.

Det skulle ju gå att bygga ett snickeri av en gammal timmerstomme och mossa mellan stockarna och återanvänd takplåt och virke köpt på rot men hälsan håller inte för en sådan jättelik arbetsinsats på kvällar och nätter efter arbetet direkt från början.

Alltså...... hur åstadkommer man ett fungerande snickeri i det läget?
Maskiner finns redan. Hoplappade av skrot på minimibudget men lika bra som nya proffsgrejor.

Ideer?

[TW]

Jag håller ju äntligen på att bli frisk efter två års hård sjukgymnastik och småningom är det dag för nästa steg....att ordna en försörjning.

Arbetslösheten i Finland är 14% och ökar i snabb takt. Jag har inte råd att köpa en anställning som ingenjör. Med ingenjörsutbildning anses jag överkvalificerad som arbetare. Det blir med andra ord att fortsätta bygga och snickra i egen regi så som jag gjorde före sjukskrivningen. Kunder verkar finnas för folk ringer och frågar om jag har blivit frisk ännu.

Problemet är att jag borde satsa på en större andel snickeriarbete och mindre andel byggnadsarbete i framtiden för att hälsan skall hålla. Då behöver jag en ordentlig snickarverkstad i stället för pappas garage.
Att hyra en lämplig lokal verkar omöjligt. De rika vill ju hysa in sina båtar och hobbyprojekt och det driver upp hyrorna till fantasinivåer. När man tjänar 1500-2000 euro i månaden på sin rörelse före hyran går det inte att betala 1000 i månaden i verkstadshyra.

Det innebär sannolikt att jag måste köpa eller bygga en verkstad. Maximala budgeten är 10000 euro inklusive allt. För det får man bara en tomt utan elanslutning.
Annan finansiering går inte att ordna.
Banklån går inte att få på rimliga villkor utan att riskera att både jag och föräldrarna blir hemlösa och förlorar allt vi äger.
Staten går i borgen för investeringslån till nya företagare men enligt en kamrat som tog ett sådant lån är det bättre att vara arbetslös. Man är klavbunden och för att kunna hålla amorteringstakten måste man arbeta dygnet runt. Det klarar inte min hälsa.

Det skulle ju gå att bygga ett snickeri av en gammal timmerstomme och mossa mellan stockarna och återanvänd takplåt och virke köpt på rot men hälsan håller inte för en sådan jättelik arbetsinsats på kvällar och nätter efter arbetet direkt från början.

Alltså...... hur åstadkommer man ett fungerande snickeri i det läget?
Maskiner finns redan. Hoplappade av skrot på minimibudget men lika bra som nya proffsgrejor.

Ideer?

[DennisCA]

Tja jag tänker på det bottenpris som mina farföräldrars gård såldes för, där fanns hus, nöts och uthus. Det var dock några tusen mera än din maximibugdet... Det var ju ute i värsta obygden, du har ju varit i Viitaniemi, gården längs ut på vägen mot Frönäs gick för så lite. Jag vet även att att min kusin har låtit några typer hyra hennes avlidna pappas hus i princip gratis, bara dom står för alla kostnader att hålla det igång. Kanske prova en annons i findit?

Annars kanske samhyra med någon annan?

[Ett svart får]

Res till Norge ett år och jobba ihop ett startkapital. Vi har flera finlandssvenska elektriker på min firma och jag får till och med lite betalt om jag kan rekrytera snickare. På ett år kan du utan problem skrapa ihop 20.000 euro, efter att mat och annat är betalt.

[petrea]

Jeg tycker ochså der fins månge lokaler ledige norrut , och dom måste kunne hyras prisvart ! det var det jag ville forsöke!

[tropfrog]

Arbetslösheten i Finland är 14% och ökar i snabb takt. Jag har inte råd att köpa en anställning som ingenjör.
Ideer?

Vaa?? Måste man betala för att få en anställning i Finland? Finns det några kompetenser som är så eftertraktade att de inte behöver betala?

I övrigt kan jag inte hjälpa dig. Var glad att du är tillbaka och har hälsan, resten löser du nog med lite tid.

MVH
Magnus

[Thomas_]

Hyr det billigaste du hittar. Ta ordentligt betalt för jobben du gör. Öka till bättre lokaler först när du har pengarna - ta inga lån i onödan. Jag vet inte vad du kan ta ut i timmen i Finland, men det kan inte vara så mycket lägre än i Sverige väl?

[TW]

tropfrog
Det finns två parallella arbetsmarknader i Finland. En officiell verklighet och en verklig verklighet.
Om man skall vara intressant att anställa som ingenjör måste man ha fått karriären i rullning omedelbart när man fick utbildningen färdig och så måste man ha en perfekt karriärklättring utan sjukskrivningar eller arbetslöshet och vanligtvis måste man vara född in i rätt samhällsklass och ha en ärvd förmögenhet och vara uppvuxen i stan och vara äkta finne och ha de rätta juppieartade hobbyerna och framför allt så får man aldrig ha varit anställd som arbetare. Ingen arbetserfarenhet alls är mycket mer meriterande än 4 år som timmerman med goda referenser.
Man får höra rent otroliga saker på arbetsintervjuer. Inte konstigt att hela byggnadsbranshen går åt helvete med fuktskador och takras när det är viktigare att man kör med en bil som passar företagets image eller att föräldrarna har hög inkomst och att man inte "umgås med bönder och arbetare" än att man själv kan sitt yrke.
Passar man inte in i klass A knuffas man ned i klass B oberoende av kompetens.
Där kostar en anställning pengar. Antingen kontant utan kvitto eller som obetalad arbetstid. Första året utan lön till exempel.


Hmmm....DennisCA har en bra poäng. Jag tror faktiskt att jag bor litet för nära Vasa. Det där skall jag tänka allvarligt på....... Antingen norrut eller söderut.

Fåret
Norge skulle vara en möjlighet..... hmmm..... vi får se. Allt beror på vad kroppen håller. Prognosen är att jag måste arbeta litet försiktigt i 1-2 år innan jag kan köra riktigt för fullt. Som timmerman/snickare i Norge måste man väl köra för fullt.

Thomas_
Man kan ta ut 29-34 euro i timmen för snickeriarbete. Efter skatter och försäkringar som en småföretagare måste betala ger det ett netto som ungefär motsvarar att vara anställd för 11-12 euro i timmen före skatt. En normal lön det vill säga. Levnadskostnaderna är litet högre än i Sverige och de sociala förmånerna sämre.
Du har så rätt. Inga lån i onödan. Jag har samlat ihop en nästan fullständig maskinpark utan lån på extremt små pengar. Av utslitna gamla maskiner som andra kasserar och material från skrothandlarna i trakten. Renoverat och moderniserat en maskin i gången så de nästan motsvarar nya.

[TW]

felpost....

[Själv är bäste dräng]

Hur vore det att bygga ett enklare hus på din far och mors gård? En isolerad maskinhall i plåt är inte så dyr och relativt enkel att bygga utan att knäcka ryggen. Begagnad plåt invändigt och ny ekonomiplåt utvändigt. Halm som isolering och elen endast som snyggare gummikabel"installation".

Lite OT men jag har lyssnat på ett antal av Paasilinnas böcker på sista tiden och det du beskriver av Finlands anställningskultur lyser igenom i hans berättelser.

[TW]

Ja jag har börjat fundera på den lösningen jag också.....men det innebär samtidigt att jag aldrig någonsin kan flytta hemifrån. Sedan nya utfarten från stan blev färdig har vi hamnat mitt i hästgårdsbältet där en liten tomt med ett knappt renoverbart ruckel kostar från 50000 euro och uppåt.
Att pendla till eget snickeri blir knappast lönsamt i längden.

Stålhallar är dyra såvitt jag vet......

[Själv är bäste dräng]

Fördelen med att bo nära de rika hästägarna kan vara stor om man är snickare, för du behöver uppdrag och de behöver hjälp. Och kan betala för det.

Hur har ni tänkt med föräldragården, är den värd att ha kvar? Just nu kanske ni inte tänker på arvsskifte men förr eller senare kommer den frågan upp. Har du då investerat i ett boende så blir det inte så lätt att överge det stället. Trivs du med dina föräldrar så kan du ju bygga ett lättskött litet hus åt dem på ägorna så de kan bo kvar och vakta barnbarnen.

Ekonomiplåt får man för 50 kr kvadratmetern, ungefär samma pris som man ger för bondsågade entumsbrädor. Fulare men snabbare att bygga med.

[Didde]

I Stockholm finns en Snickeriförening som heter Gyllene Spiken http://www.gyllenespiken.se. Kanske är deras koncept intressant för dig. Jag ska försöka förklara hur det fungerar.

Föreningen, som består av ett hundratal medlemmar, hyr en snickerilokal i ett industriområde i Skarpnäck (en förort till Stockholm). Föreningen äger ett antal maskiner (justersåg, klyvsåg, kapsåg, planhyvel, rikthyvel, långslip o.s.v.) Och en storuppsättning handverktyg. Det finns toaletter, lackrum, fikarum o.s.v.

Varje medlem betalar en medlemsavgift om 220 kr/termin samt en verkstadsavgift på 1600 kr/termin. Dessutom kan varje medlem själv välja om de vill hyra en virkeshylla (220 kr/termin) och ett privat låsbart verktygsskåp (220 kr/termin).

Tisdag till torsdag samt sista söndagen varje månad har sedan föreningens medlemmar tillgång till lokalerna mellan 17:00 och 22:00. Under denna tid finns där en nyckelman, som är ansvarig. Hen är duktig på maskinerna och kan ge andra medlemmar tips och råd. Hen ser också till att maskinerna inte används på ett sätt som kan skada maskiner, eller människor.

Nu kommer det som gör att jag tror konceptet kan vara intressant för dig. På dagtid hyr föreningen ut lokaler och maskiner till ett antal proffs. De är möbelsnickare, leksakstillverkare, svarvare o.s.v. Dessa har varsitt eget rum. Under dagtid disponerar de hela lokalerna och alla maskiner däri och kan syssla med att tjäna ihop till brödfödan. För detta betalar de en summa som hyra till sin privata lokal, som är satt efter hur stor den är. Samt en proffsbrukaravgift som är lika för alla. Proffsavgifterna är avpassade så att de tillsammans täcker lokalhyran.

För att det ska fungera finns det med i föreningsstadgarna att de som inte är proffs inte heller kan tillverka saker för att sälja kommersiellt, så att de inte ska konkurrera med proffsen.

Pengarna som kommer in från medlemmarna används alltså till att köpa in verktyg, maskiner, bygga om lokaler, underhålla maskiner köpa sågblad osv. Det innebär att maskinparken löpande uppgraderas och nya maskiner köps in allt eftersom behov uppstår.

Kanske någon typ av kollektiv lösning som denna är lösningen? För det mesta är det ju så att om man har egna lokaler kommer de till största delen vara outnyttjade eftersom man bara kan vara på ett ställe samtidigt.

//Didrik

[PantaRei]

Om Norge känns för långt borta så finns det ju jobb söderöver också. Arbetsmarknaden här är liiite annorlunda än i Österbotten vad det verkar. Personer med dubbelkompetens timmerman/byggnadsingenjör efterfrågas både av offentliga och privata sektorn. Börja följa med vad som dyker upp på ams.ax.

[TW]

Vi har ingen riktig gård. 0,7 hektar jord med hus och några mindre uthus. Enda plätten som inte är antingen stenhålster eller bottenlös jäslera är själva gårdstomten så det finns inte möjlighet att dela tomten. Ett snickeri skulle hamna mellan gårdsplanen och vedbacken. Enda vettiga byggplatsen.

Jag är enda arvinge så arvsskifte är inget problem.....men föräldrarna måste också ha någonstans att bo och de kan hänga med i 20 år till med litet tur.
Hittills har vårt delade hushåll varit en ekonomisk räddning men drömmen om att bilda familj vill jag inte lägga bort.

Didde
Jag tvivlar på att jag skulle våga låta utomstående köra mina maskiner. De är inte riktigt dagens årsmodell och kräver en del kunskaper och maskinvana. Det är inte bara att ställa in efter digitalskala och köra som på moderna grejor. Inga skalor alls för det mesta så man skall räkna varven på alla ställskruvar. Skydden är visserligen fullt lagenliga i sin funktion men handgreppen är helt annorlunda än på köpta grejor.
Dessutom finns det en massa smörjning att hålla reda på. Tänk vad elände om ett babbitslager skär och måste gjutas om för att någon har slarvat med att fylla på olja.

Jag har diskuterat mitt dilemma med några bybor. De säger att det här inte får bli ett hinder för mig att komma på fötter så vi skall nog hitta en lösning. Får se om de kommer på någonting.

[Själv är bäste dräng]

Då är du ju inte mer bunden vid platsen än att det är trevligt och praktiskt att inte hamna för långt från föräldrarna med tanke på dina kommande barn och den allmänna nytta och glädje man har av sina föräldrar.

Har du funderat på vagn? Jag har en snickarson (som visserligen inte har samlat på gamla tunga maskiner) och vi har pratat om att inreda en vagn som mobil snickarverkstad. Bara tänkt att dras efter bil, men principen kanske fungerar för dig om du drar den efter traktor så du kan ha den större. Då kan du ha den hos föräldrarna så länge och om du jobbar länge på en plats så kan du dra den dit. När du sedan hittar din fru tar du med dig snickeriverkstaden till erat nya hem. Och med dina förutsättningar så blir det väl en liten gård med renoveringsbehov, så då är det skönt att ha verkstan färdig och medflyttbar.

[TW]

Ja så är det. I Finland är åldringsvården dålig så både för föräldrarnas och eventuella barns skull är det bra att finnas inom 100 km men jag har ingenting som binder mig till byn.

Hmmm.... ett utrangerat långtradarsläp av litet mindre sort går ju att flytta med traktor. Man skulle sandblästra och måla ramen och bygga en ny överbyggnad av trä. Ett enkelt hus med regelstomme och trägolv. Det där måste jag tänka på......

[Humle]

En gammal liten arbetsbod har jag men jag snickrar bara på hobbynivå och än så länge har jag bara bandsåg och bordcirkelsåg i den . Har en misstanke om att ska du ha snickeriföretag är det sjuttioelva lagar och regler lokalen och maskinerna måste hålla annars blir det stopp.

[TW]

Redan innan jag blev sjuk hade jag min första stora sammanstötning med arbetarskyddet om mina maskiner.
De påstod att maskinerna var olagliga att använda i yrkesbruk eftersom de saknar CE-märkning och så påstod de att det var olagligt att uppgradera en gammal maskin med nya skydd såvida tillverkaren inte godkänner ombyggnaden. Om tillverkaren inte längre finns under samma namn påstod de att maskinen inte får uppgraderas eller ens repareras och underhållas eftersom ingen har rätt att godkänna åtgärden eller utföra den.


Det blev ganska många svängar i den långdansen........... men det slutade med att jag hittade ett prejudikat från Högsta Domstolen där det framkommer att försäkringarna alltid gäller och att ägaren till maskinerna inte får åläggas någon skuld eller skadeståndsansvar om det inte kan påvisas att olyckan har förorsakats av "uppsåt eller grov oaksamhet". Samma prejudikat slår också fast att fungerande skydd i sig är ett bevis på att det inte fanns varken uppsåt eller grov oaksamhet även om det fattas papper och märkningar.
Den lag som uttryckligen förbjuder användande av icke CE-märkta maskiner anses av Högsta Domstolen stå lägre i rang än de lagar som bestämmer hur skadeansvar och maskinsäkerhet skall bedömas.

Hemgjorda skydd som i sin funktion motsvarar CE-märkta på maskiner som inte är CE-märkta på grund av sin ålder är enligt en försäkringsjurist ett fall som är så vattentätt fritt från både uppsåt och oaktsamhet att det vore lönlöst för bolaget att slösa en enda av hans arbetstimmar på att driva det som en orsak att inte betala. Efter prejudikatet vill säga.

När jag kontaktade arbetarskyddsdistriktet och berättade om det här prejudikatet blev jag kopplad till Norrback som verkade vara chef på kontoret. Han konstaterade att det stämmer och att mina maskiner visserligen är olagliga att använda men att så länge mina hemgjorda skydd fyller funktionskraven kan jag inte drabbas av någon form av påföljd eller skadeståndsansvar för mitt lagbrott. Han sade att han inte vet vad de andra arbetarskyddsinspektörerna bråkar om för det här borde de veta.

Med andra ord har jag ryggen fri gällande maskinerna!
Mina skydd är minst lika säkra som CE-märkta! Fastän de är tillverkade av skrotjärn hemma på vedbacken. Svårare än så är det inte.

[Själv är bäste dräng]

Härligt!

Och så är det väl som här i Sverige att enmansföretag klarar sig undan en del regler.