Om man vill vara säker på att träffa rätt med nollpunkten så bör man mäta i issörja gjord av destillerat vatten. Det behövs inte mycket salter eller andra föroreningar för att sänka fryspunkten en eller annan grad.
Jag har sett en beskrivning på att man skulle krossa is gjord av destillerat vatten och sedan hälla på kallt destillerat vatten över den tills issörjan är mättad med vatten och det just så pass börjar finnas fritt vatten i bunken. Om man rör om den sörjan noga och sedan mäter mitt i den, alltså inte närmast ytan eller botten/väggar, så kan man vänta sig en mycket bra nollreferens.
Jag kan hålla med om att de digitaltermometrar som man brukar hålla sig med, sällan är mer noggranna än ± 3 grader när man är mellan 0 och +20 grader, utanför detta område kan felvisningen vara ännu större. Det spelar ingen roll hur många decimaler den kan visa i displayen.
På jobbet har jag åtskilliga gånger råkat ut för dyra och påkostade styrsystem där det ingår en temperaturmätning, som har kunnat ha rent hårresande dålig noggrannhet pga konstruktionsmissar som ingen upptäckte i tid. Temperaturgivarna har nästan alltid varit tillräckligt bra, men det har blivit fel ändå, exempelvis kan man ha använt komponenter med för dåliga toleranser i mätkretsen, man har räknat fel på komponentvärden, skickar så hög ström genom givaren att dess egenuppvärmning ställer till problem, och inte minst kan det bli fel i programvaran som ska konvertera ett elektriskt mätvärde till en temperatur. Avrundningsfel, räknefel, man har gjort det lätt för sig och antagit en linjär funktion när det egentligen borde vara en andra- eller tredjegradskurva, osv osv.
Jag tror inte att de som konstruerar och tillverkar billiga digitaltermometrar är särskilt mycket mer kompetenta.
