Biokol

[Anders S]

Men är det inte också fast i hur länge kolen får ligga? Dvs först lagras en massa näring, och då kan det rentav finnas mindre näring tillgänglig för växterna, men sen är kolet laddat och bidrar under lång tid med näring?

Vad jag förstår ska kolen först laddas med näring. En variant är att sätta till dem till komposten, och på den vägen kommer de ut i jorden. Det gör jag, men jag kolar inte utan tar bara tillvara överblivna kol från vedspisen. Det tycker jag för närvarande känns som en lagom mängd, av försiktighetsskäl som sagt.

[Anders S]

Kol får olika egenskaper beroende på vid vilken temp den görs, om man får för låg temp vid kolningen så blir kolen kemiskt sur och försurar då marken.
Det är lätt att göra kol men svårt att göra bra kol. En liten ledtråd är att kolen ska skimra metalliskt i blått då ska den ha rätt egenskaper sen i jorden.

Jag har mest studerat så inga egna erfarenheter än.
Vi var ett gäng för några år sen som försökte göra kol under jord, det blev kol men den fick inte rätt färg, provytan som den lades på växte sämre än omgivningen.
Blev inga prover tagna eller så för min partner dog det året.

Intressant att höra.
Tråkigt att det gick som det gick.

[ptr51]

Varför? Din länk visar bara en karta.

Det är en karta över var det regnade cesium dagarna efter tjernobylolyckan, träd som vuxit där tar upp cesium ur jorden. När man omvandlar trä till kol/aska skapar man ett koncentrat av trädet som innehåller mycket höga halter av cesium. Dvs mängden cesium är den samma som innan men vikten är en bråkdel.

Det blir alltså samma princip som att "ladda" kolet med urin/näring etc fast det är förladdat med giftigt cesium ist.

Men det gäller bara träd som växt på platsen man kan ju alltid köpa träkol från annat håll förståss.

[Anders S]

Det är en karta över var det regnade cesium dagarna efter tjernobylolyckan, träd som vuxit där tar upp cesium ur jorden. När man omvandlar trä till kol/aska skapar man ett koncentrat av trädet som innehåller mycket höga halter av cesium. Dvs mängden cesium är den samma som innan men vikten är en bråkdel.

Det blir alltså samma princip som att "ladda" kolet med urin/näring etc fast det är förladdat med giftigt cesium ist.

Men det gäller bara träd som växt på platsen man kan ju alltid köpa träkol från annat håll förståss.

Det du skriver gäller nog främst askan. Vad händer med cesiumet vid kolning? Beter sig inte cesium ungefär som kalcium? Nu vet jag inte riktigt i vilken grad kalcium frigörs vid kolning, men eftersom det hamnar i askan vid eldning, och det inte blir (så mycket) aska vid kolning så förmodar jag att det inte frigörs. Och kanske detsamma med Cesium. Det blir i så fall ingen ökad koncentration i kolet jämfört med träet om man räknar på volym, som kanske är mest relevant. Sen är ju kolen stabila i jorden, så cesiumet kanske stannar kvar länge i kolen. Och så småningom halveras de.

Men å andra sidan, om cesium anrikas i trä och man tillför mycket träbaserat material till jorden, så kan jag se en risk att man koncentrerar cesium per ytenhet räknat och det just till sin odlingsmark.

[ptr51]

Det du skriver gäller nog främst askan. Vad händer med cesiumet vid kolning? Beter sig inte cesium ungefär som kalcium? Nu vet jag inte riktigt i vilken grad kalcium frigörs vid kolning, men eftersom det hamnar i askan vid eldning, och det inte blir (så mycket) aska vid kolning så förmodar jag att det inte frigörs. Och kanske detsamma med Cesium. Det blir i så fall ingen ökad koncentration i kolet jämfört med träet om man räknar på volym, som kanske är mest relevant. Sen är ju kolen stabila i jorden, så cesiumet kanske stannar kvar länge i kolen. Och så småningom halveras de.

Men å andra sidan, om cesium anrikas i trä och man tillför mycket träbaserat material till jorden, så kan jag se en risk att man koncentrerar cesium per ytenhet räknat och det just till sin odlingsmark.

Om det skulle vara någon avgörande skillnad i hur cesium är bundet i kol respektive aska vet jag inte, det kanske stämmer.
Jag skulle inte ta risken dock, man riskerar ju att kontaminera jorden permanent. Hur du än vänder och vrider på det så kommer du öka koncentrationen av cesium i jorden om du tillsätter kol från drabbat område.

Strålsäkerhetsmyndigheten har bara rekomendationer ang hantering av aska och då är det deponi som gäller för drabbade områden.
https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Yrkesverksam/Industri/Torv-och-tradbransle/

Halveringstiden för cesium är 30 år, dvs nu har det gått ungefär 30 år sedan olyckan hände. Om man väger in halveringstiden och samtidigt tittar på kartan så inser man snabbt att det fortfarande handlar om väldigt höga värden på många håll, och kommer fortsätta att vara det många många år.

Här är en bra karta om man vill få en "referens" av hur hårt drabbade vi faktiskt blev, jämnför med områden runt tex tjernobyl.
http://realitybasedworlddotorg.files.wordpress.com/2011/03/chernobyl_001.png

[Vitis]

En snabb googling ger vid handen att Sverige har ca 40.000 cancerfall om året, 10-12 av dessa beräknas (statistiskt) kunna härledas till påverkan av nedfall från Tjernobylkatastrofen. Stor eller liten risk får man själv bedömma...

Tack och lov bor jag långt från påverkade områden så jag behöver inte bry mig i vilket fall.

Lite sugen på att prova nån variant av "kolburk" eftersom vi ändå eldar i kaminen varje dag så här års.

[ptr51]

En snabb googling ger vid handen att Sverige har ca 40.000 cancerfall om året, 10-12 av dessa beräknas (statistiskt) kunna härledas till påverkan av nedfall från Tjernobylkatastrofen. Stor eller liten risk får man själv bedömma...

Tack och lov bor jag långt från påverkade områden så jag behöver inte bry mig i vilket fall.

Lite sugen på att prova nån variant av "kolburk" eftersom vi ändå eldar i kaminen varje dag så här års.

Det blir missvisande i sammanhanget dock att säga så, för underlaget är ju hela populationen som införskaffar sin mat på hemköp och ica, antagligen producerad i skåne eller andra länder, ursprunget har alltså en stor geografisk spridning, det minskar risken. Tittar på på tex grupper som samer och jägare som äter mycket vilt ser man en helt annan bild.

Men om vi hittar på en vegansk exempelfamilj som är helt självförsörjande på mat från sin egen gård, det är väldigt långt ifrån normen i Sverige och de räkneexmpel från SSM som finns, men antagligen inte så lång ifrån normen på detta forum.

Jag skulle vara väldigt försiktig med att blanda träkol i jorden då, det går som sagt inte att ta bort sen.

[Vitis]

....

Jag skulle vara väldigt försiktig med att blanda träkol i jorden då, det går som sagt inte att ta bort sen.

Alltid bra att vara försiktig!

Och sen, som med alla risker, får man göra en värdering utifrån sina egna omständigheter.

Har du nån tanke om andra tungmetaller? Kadmium t.ex. anges ju ofta som ett skäl till att inte sprida vedaska på odlingsmark.

[Be]

Vad jag förstår ska kolen först laddas med näring. En variant är att sätta till dem till komposten, och på den vägen kommer de ut i jorden. Det gör jag, men jag kolar inte utan tar bara tillvara överblivna kol från vedspisen. Det tycker jag för närvarande känns som en lagom mängd, av försiktighetsskäl som sagt.

Fint att veta, det är precis vad jag gör också - överblivna kol från bekantas vedspisar/kakelugnar/bastuugnar som jag lagt i komposten. Men har börjat först i somras så inga konkreta erfarenheter ännu. Men jag fortsätter på samma linje!

[ptr51]

Inte för att de säger så mycket om det ena eller andra men här är en nyhet från idag om att cesium i aska är ett problem fortfarande:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6030473

[Anders S]

Om det skulle vara någon avgörande skillnad i hur cesium är bundet i kol respektive aska vet jag inte, det kanske stämmer.

I träkol finns kolskelettet från träet kvar, medan det är bortbränt i askan. Askan består i huvudsak av metallsalter (oxider, karbonater o dyl). Jag förmodar att dessa metaller (inklusive cesium) finns kvar även i träkolets kolskelett, men jag är inte säker. Ifall de finns kvar vet jag inte om de fortfarande är lika hårt bundna som i träet. Dock är träkol mycket stabilt i jorden, men om metallsalter kan urlakas ur det eller ej är mer än jag vet. Men jag har läst nånstans att den kalkningseffekt (eller rättare sagt askningseffekt) d.v.s. ett mineraltillskott plus pH-höjning, som man kan få på jorden vid spridning av biokol/träkol, kommer främst från den aska som brukar följa med träkolet. Askan uppkommer vid kolningen genom att en del av träet förbränns, d.v.s. oxideras längre än vad träkolet gör. Detta säger mig att troligen sker inte särskilt mycket urlakning av metallsalter från ren träkol, för i så fall skulle träkolet i sig ge ett mer betydande bidrag till askningseffekten. (Detta dock med reservation att jag här bara bygger på en källa som jag inte minns namnet på och dessutom inte minns helt säkert. Men sök gärna information själva.)

Jag skulle inte ta risken dock, man riskerar ju att kontaminera jorden permanent. Hur du än vänder och vrider på det så kommer du öka koncentrationen av cesium i jorden om du tillsätter kol från drabbat område.

Som sagt var tycker jag det av flera skäl verkar rimligt med en försiktighetsprincip när det gäller att hälla massor med träkol på matjorden. Ju mer man tar desto större är risken.

[korren]

Hoppas ingen tar illa upp att jag skriver i en gammal tråd.

Har läst mycket fint om biokol, bland annat att det skall vara bra i kombination med bokashi-kompost.

När jag börjar googla på "biochar" som det heter på engelska, så får jag upp forskningsrapporter om farliga ämnen (PAH:er) som bildas vid förbränning och som skall kunna tas upp i växter och ge cancer hos människor. Bla: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412019313273

Är det någon som känner till området eller har några kloka åsikter? I ovan artikel verkar dom sätta en gräns (för säker användning?) på cirka 2 kg biokol per kvadratmeter om jag förstått rätt. 



 

[torbjorn]

Vid kolning med någorlunda hög temperatur (t ex milkolning) så blir det inte mycket PAH kvar i kolet. Det mesta bryts ned till enklare kolväten, går bort med röken eller rinner bort som tjära eller beck (det är därför man ofta hittar höga PAH-halter i marken kring gamla kolbottnar).
Däremot kan det nog tänkas att PAH-halterna är högre i icke färdigkolat kol, t ex sådant som är kolat i kolugn vid låg temperatur eller halvbrända brandrester. Den sortens träkol ska man ändå passa sig för av andra skäl, bl a för att den kan ha tendens att självantända.
Troligen kan man också räkna med stora skillnader i PAH-halter beroende på vilket träslag som kolas.

[korren]

Tack för svaret. Har också fått för mig att högre temperatur skulle vara bra men enligt ovan studie, punkt 4, tolkar jag det som att det bildas höga mängder även vid högre temperaturer. Möjligen andra sorter av PAH:er?

"Overall, the level of PAH contamination in biochars increased with increasing pyrolysis temperature."

[Svart]

Hoppas ingen tar illa upp att jag skriver i en gammal tråd.

Jag tycker det är jättebra att en gammal tråd får nytt liv. Gammal info som inte är för gammal blir som ny och fler hittar tråden, inte alla letar ju sig tillbaka till 2014.
Jag hade ett minne av att Torbjörn skrivit om pyrolysgaser och kolning någonstans och nu hittade jag det och tog det till mig, letade mer info och har haft glädje av det.
Tack Torbjörn och Korren.

[korren]

Det låter bra!
Själv är jag som sagt lite tveksam till att använda biokol trots att jag både har möjlighet och behov. Har en massa grenhögar jag behöver bli av med. Men jag håller på att lära mig om biokol och tar gärna till mig den information som finns.

ETC, Stefan Sundström och Stockholm stad m.fl. verkar propagera för biokol som ett under. Det kanske är bra för miljön men om det kan ge marken höga halter av cancerframkallande ämnen skulle jag avstå.

Riskerna verkar som vanligt vara dosberoende och att använda mindre mängder biokol verkar vara lugnt. Tycker nog hugelkultur verkar mer lockande, att gräva ner grenhögarna istället. Men det kräver ju rätt mycket jobb och gärna en grävmaskin.

[Skogsvilde]

Det låter bra!
Själv är jag som sagt lite tveksam till att använda biokol trots att jag både har möjlighet och behov. Har en massa grenhögar jag behöver bli av med. Men jag håller på att lära mig om biokol och tar gärna till mig den information som finns.

ETC, Stefan Sundström och Stockholm stad m.fl. verkar propagera för biokol som ett under. Det kanske är bra för miljön men om det kan ge marken höga halter av cancerframkallande ämnen skulle jag avstå.

Riskerna verkar som vanligt vara dosberoende och att använda mindre mängder biokol verkar vara lugnt. Tycker nog hugelkultur verkar mer lockande, att gräva ner grenhögarna istället. Men det kräver ju rätt mycket jobb och gärna en grävmaskin.

Nja....   en hugelkultur behöver inte innebära enorma mängder jobb och tunga maskiner.
Jag bygger regelmässigt hugelkulturer allteftersom jag utökar odlingarna.
Jag gräver sällan mer än 20 cm, andra gräver inte alls utan bygger dom som en limpa Ica jord.

Förlåt mitt sidospår.

Biokolet är en mycket bra del i lösningen på våra klimatproblem, men det är ingen Messias.
Det jag känner är att det är som att göra sig en björntjänst när man bara sysslar med att utvinna biokol.
Men skulle man ha en panna där man på köpet utvinner biokol så använder man all den frigjorda energin till att tex värma vatten och sitt hus.

Tex Stockholm energi använder den tekniken och skickar en del av trämatrialet via kolmakaren och sedan bränner man gaserna som släpps lös och så blir det fjärrvärme.

[Svart]

Hur många kilo kol behöver man gräva ner för att det ska motsvara en thailandsresa? Hur länge ligger kolet sen kvar i marken innan det blir koldioxid igen?

Vad jag menar är att det kanske ger större effekt för klimatet att spara in utsläpp på annat håll än att köra på som vanligt och kompensera för det istället.

Men om man kan få biokol på köpet, t ex när man gör fjärrvärme, så kanske det är enklare att få livscykelanalysen att gå ihop med ett överskott av bunden CO2 i biokolet.

Men om man gör egen biokol, blötlägger i ett lokalt naturligt näringsämne som nässelvatten eller urin och sen använder sin kol för att odla en fin blomsteräng med massor av bin och humlor som sen pollinerar en odling då kan det bli en riktigt bra slutsumma av alltihop. Tar nog ett tag att räkna på den LCA:n dock

[Skogsvilde]

Hur många kilo kol behöver man gräva ner för att det ska motsvara en thailandsresa? Hur länge ligger kolet sen kvar i marken innan det blir koldioxid igen?

Vad jag menar är att det kanske ger större effekt för klimatet att spara in utsläpp på annat håll än att köra på som vanligt och kompensera för det istället.

Men om man kan få biokol på köpet, t ex när man gör fjärrvärme, så kanske det är enklare att få livscykelanalysen att gå ihop med ett överskott av bunden CO2 i biokolet.

Men om man gör egen biokol, blötlägger i ett lokalt naturligt näringsämne som nässelvatten eller urin och sen använder sin kol för att odla en fin blomsteräng med massor av bin och humlor som sen pollinerar en odling då kan det bli en riktigt bra slutsumma av alltihop. Tar nog ett tag att räkna på den LCA:n dock

Redan inkaindianerna praktiserade odling med biokol så det ligger kvar lääääänge... 

Det är en myt att man behöver ladda kolen, det räcker faktiskt att bara gräva ner och täcka med jord så sköter det sig automatiskt.

[korren]

Men vad tror ni om cancerrisken?
Jag kan ju förstå poängen för klimatet och tillväxten om man gräver ner det i skogen.
Men att riskera att få cancerframkallande ämnen i ekoodlingar??