Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  En ovanligt brutal parning  (läst 1562 gånger)

Henrik Penrik Filivilivenrik

  • Inlägg: 4602
  • F.d. Armand
    • Blekinge
    • Hönsbloggen
En ovanligt brutal parning
« skrivet: 22 jun-14 kl 20:16 »
Tjena!

Vår gamla tupp dog i går, och redan idag införskaffade vi en ny, fin ung tupp till våra hönor. Han verkar väldigt bra överlag, men hans beteende när han först kom in i hönsgården gjorde mig en smula orolig.

Det första han gjorde när jag släppte ut honom i hönshuset var att gå ut i hönsgården och fälla ner vingarna för en av våra Brahmahönor. Hans närmande var dock inte uppskattat, så efter någon sekund flydde hönan, medan tuppen följde efter i full karriär. Efter att ha sicksackat fram och tillbaka några gånger i vår stora hönsgård hörde jag ett skrik runt hörnet - där hade tuppen trängt in Brahman i ett hörn och satt och parade sig på henne medan hon låg i vad som såg ut som en obekväm pose i det trånga utrymmet. Efter några sekunder började han bita henne i nacken, då fick vi honom att kliva av och gå därifrån enom att dra honom lite lätt i stjärten.

Brahman låg kvar, synbarligen skärrad, så jag lyfte upp henne - en ovanlig sak i sig, då de vanligtvis inte låter en röra dem. Jag ställde ner henne på marken och lät henne springa förbi mig ut ur hönsgården, tänkande att hon förtjänade lite lugn och ro. Ett par minuter senare hittade jag henne ligga och trycka under en buske, och återigen fick jag lyfta upp henne. Jag kände att hennes puls gick som en trumvirvel, för att efter en stund lugna ner sig.

Lite senare tog vi in henne i hönsgården igen utan incidenter. Tuppen hade blivit lugnare och stod nu och smörade för hönorna med nerfällda vingar, utan att springa efter dem. Alla hönor - inklusive vår otursdrabbade Brahma - stod någon meter från tuppen, trots att de lätt hade kunna springa därifrån.

Och så har de nu varit resten av dagen.

Min fråga är om det här är en ovanlig händelse, och om tuppen verkar vara en tupp som troligtvis kommer orsaka problem i framtiden? Han verkar ju lugn och snäll förutom den här händelsen, och på sätt och vis är det ju bra att tuppen är en riktig tuffing (till skillnad från en annan gammal tupp som blev mobbad av hönorna första halvåret).

Min lilla teori är att tuppen blev överdrivet uppjagad, efter att ha suttit i en låda hela dagen och bli utsläppt till en massa nya höns och nya intryck, och att hönan blev mer chockad än vad en normal parning borde ha orsakat eftersom tuppen så plötsligt utan förvarning dök upp från ingenstans och började jaga henne. Dessutom är tuppen ungefär 1/3 så stor och har totalt motsatta färger mot vår gamla tupp, så tro fasiken att hon undrade vad det var för ny ovanlig fågel som jagade henne.
Skötare av en liten hushållsflock av mestadels blandrashöns, samt svenska myskankor.

Kretsloppan

  • Inlägg: 726
    • Södermanland
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #1 skrivet: 22 jun-14 kl 20:41 »
Min lilla teori är att tuppen blev överdrivet uppjagad, efter att ha suttit i en låda hela dagen och bli utsläppt till en massa nya höns och nya intryck, ...
Det verkar väl troligt. Tuppen hade väl inte haft några egna hönor förut? Kanske han lugnar ner sig när de blivit mer hemmastadda med varann. Unga tuppar verkar vara mer påstridiga också men vi har sett en individuell skillnad också i hur tupparna är med hönsen. Nuvarande förstetuppen håller i sig i nackfjädrarna, förstås, men det går mycket gentilt till. Tupparna som är yngre och lägre i rang, däremot, är klumpigare och måste väl skynda sig innan förstetuppen märker nåt.

Luff

  • Inlägg: 998
    • Västergötland
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #2 skrivet: 22 jun-14 kl 20:44 »
Har du tur så går det bra men jag är tveksam. Har tuppen blivit fostrad i en vettig flock så kanske han bättrar sig. Jag kommer aldrig mer att köpa en ungtupp om jag inte har en gammal som kan fostra. Hönorna får lida av skitungar.
Jag har alltid fler tuppar på tillväxt men då har jag ju så pass många hönor så det går bra.
//Luff

Henrik Penrik Filivilivenrik

  • Inlägg: 4602
  • F.d. Armand
    • Blekinge
    • Hönsbloggen
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #3 skrivet: 22 jun-14 kl 21:55 »
Usch, vad synd! Jag håller tummarna då!
Skötare av en liten hushållsflock av mestadels blandrashöns, samt svenska myskankor.

Kretsloppan

  • Inlägg: 726
    • Södermanland
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #4 skrivet: 22 jun-14 kl 23:15 »
Jag kommer aldrig mer att köpa en ungtupp om jag inte har en gammal som kan fostra. Hönorna får lida av skitungar.
Hm, ja vi har haft höns i tre år och då har vi inte behövt ta in någon ny till flocken ...
Hoppas han lugnar sig :-\.

Henrik Penrik Filivilivenrik

  • Inlägg: 4602
  • F.d. Armand
    • Blekinge
    • Hönsbloggen
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #5 skrivet: 23 jun-14 kl 20:06 »
Försiktigt bra nyheter!

Det har varit lugn och ro i hönsgården sedan ovannämnda incident. Våra två Brahmor ("offret" och hennes syrra) har börjat gadda ihop sig lite mot tuppen, och nu är det snarare han som får vika undan när de kommer. De är fysiskt större än honom, så det är inte så konstigt egentligen. Våra andra två hönor, de något mindre Wyandotterna, har blivit pyttelite jagade av honom, men inget som liknar gårdagens våldsdåd.

Peppar peppar!
Skötare av en liten hushållsflock av mestadels blandrashöns, samt svenska myskankor.

Kretsloppan

  • Inlägg: 726
    • Södermanland
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #6 skrivet: 23 jun-14 kl 20:13 »
Håller tummarna för en fredlig samvaro i flocken.

Henrik Penrik Filivilivenrik

  • Inlägg: 4602
  • F.d. Armand
    • Blekinge
    • Hönsbloggen
SV: En ovanligt brutal parning
« Svar #7 skrivet: 23 jun-14 kl 21:23 »
Det verkar väl troligt. Tuppen hade väl inte haft några egna hönor förut? Kanske han lugnar ner sig när de blivit mer hemmastadda med varann. Unga tuppar verkar vara mer påstridiga också men vi har sett en individuell skillnad också i hur tupparna är med hönsen. Nuvarande förstetuppen håller i sig i nackfjädrarna, förstås, men det går mycket gentilt till. Tupparna som är yngre och lägre i rang, däremot, är klumpigare och måste väl skynda sig innan förstetuppen märker nåt.

Oj, jag missade det här svaret förra gången! Nej, det stämmer, han var en av två tuppar i sin förra flock, och skänktes till oss för att han och den andra tuppen bråkade.
Skötare av en liten hushållsflock av mestadels blandrashöns, samt svenska myskankor.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

594 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- Höjdpunkt när tidningen kommer, väldigt bra tidning
/Jenny

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser