Vi har 2 tuppar. En 3-årig Sultan och en 1-årig Maran. Sultanen är en snäll mjukis och har länge varit andretupp, men när förstetuppen dog sparade vi en ungtupp som fick bli andretupp. Det har tidigare funkat jättebra med Sultanen och ungtuppar, men allt eftersom Maranen blev äldre behövde han näpsas och jagas eftersom han inte nöjde sig med unghönsen som sin flock utan gav sig på Sultanens äldre hönor. För en dryg månad sedan fick Maranen nog och gav igen, med råge. Sultanen åkte på storstryk och eftersom han är en mjukis så gav han upp direkt. Inga skador, men han blev ordentligt rädd. Vågar inte sova på pinnen utan gömde sig i ett hörn och när vädret nu blev bättre flyttade han in i snickarboden istället för att gå med de andra in på kvällen. Och hönsen väljer lätt den stilige Maranen istället för den måttligt fertile Sultanen.
I ett rum i hönshuset håller kycklingarna till. Mina maskinkläckta och en höna som ruvar. Vi satte upp en skiva i dörren för att de andra hönsen ska låta ruvhönan vara och inte lägga fler ägg under henne. Dit in smet Sultanen och vägrar att gå ut. Han älskar nämligen kycklingar och han är en riktig hönsmamma när han pluppar och ploppar och matar de små. Och kycklingarna älskar sin pappa!
MEN vad händer när vi ska släppa ihop dem? När kycklingarna är stora nog att gå ut och när ruvhönans små är kläckta. Kan tupparna bli sams igen? Sultanen har accepterat sin plats som tvåa, men Maranen jagar honom om han kommer nära flocken och Sultanen springer så fort han ser den andra tuppen
Eller ska vi försöka omplacera den ena och låta en av tuppkycklingarna bli ny andretupp? Är vi taskiga mot hönsen när vi vill behålla den gamle snälle Sultanen? Han är ju så snäll med de små <3
(Nån som isf har ett bra hem till en renrasig, jättesnygg vetefärgad Maran? Ser precis ut som Pettssons Jussi och låter nästan lika mycket. Snäll, gör ett bra tuppjobb, van vid barn och hundar, har aldrig gjort utfall mot någon utan är lugn och social)
