Opålitlig tupp?!

[Marie.san]

Hämtade hem 10 kycklingar förra sommaren varav hälften blev hönor o hälften tuppar. Gav bort en ganska tidigt, tog sen bort två som betedde sig stöddigt mot oss och barnen. Tänkte behålla de båda andra men då blev den som var lägst i rang också stöddig mot barnen. Kvar blev en snäll tupp som hittills aldrig gjort ett utfall mot någon. Men... igår var 5-åriga dottern i hönsgården med morfar. Lyfte hönorna (som hon gjort många gånger förut) och plötsligt flög tuppen på henne och hackade henne ett par gånger i ansiktet. Var helgalen så morfar fick rycka in och slita ut dottern. Sen förföljde tuppen dem inifrån hönsgården hela vägen när de gick därifrån och gjorde flera utfall. I morse var jag och barnen och matade hönsen o då gick allt bra. Senare var dottern och mormor ute och då gjorde tuppen återigen utfall mot dottern inifrån hönsgården när hon var utanför och pratade med hönorna.

Är den här tuppen också "körd" eller vad tror ni? Eller beror det på att dottern var med "okända" människor och att det är dem han reagerar på? Vill ju att barnen ska kunna vara med i hönsgården utan att behöva vara rädda. O gärna kunna ha hönsen lösa i trädgården emellanåt utan att vara orolig att tuppen flyger på någon.

Har en höna som ruvar nu och kycklingarna håller på att kläckas, kan det ha med saken att göra? Är alla tuppar opålitliga eller kan man räkna med att någonsin få någon som är "barnsäker"? Har dvärgkochin förresten om det har med saken att göra...

[sonja på slätten]

Benägenheten att bli folkilsken är, enligt min erfarenhet, ärftlig.
Det finns ingen anledning att behålla en sådan tupp.  Det finns gott om snälla tuppar som aldrig skulle få för sig att göra något sådant.
Det du beskriver är typiskt.  Först ger de sig på små barn, så småningom tar de sig an allt större motståndare.
Av mina nuvarande raser, DvärgKochin och DvärgWyandotte, har jag aldrig haft en folkilsken tupp, och jag har haft MÅNGA tuppar.
Däremot stor Sussex, som jag hade förr, där upplevde jag flera aggressiva tuppar,  och de var helt enkelt omöjliga att ha kvar.
Att kalla detta "opålitlig" tycker jag dock är fel,  de var väldigt pålitliga i sitt aggressiva beteende.

[Marie.san]

Åh, då är det väl bara att ta bort den tuppen också då.. Kan hönorna gå ett tag utan tupp innan vi skaffar en ny? För denna gången MÅSTE vi bara hitta en som är garanterat snäll. Att ta bort friska djur är inget kul. Att spara en av de eventuella tuppkycklingarna är väl ingen idé antar jag om teorin kring elakhetsgenen stämmer?

[sonja på slätten]

Hönorna kan med fördel vara  en vecka eller ett par utan tupp.  Då är chansen mycket större att den nye får ett varmt (positivt) välkomnande.
Skaffa en ny tupp som är mogen och har gått med hönor så han haft chans att visa ev. dumma tendenser.

[Mitt i Planeten]

Då har du haft tur, de aggressivaste höns jag träffat på har varit just antingen DvärgKochin och DvärgWyandotte, det är väldokumenterade problem på rasens respektive hemsida.

Jag skulle inte låtit mina barn gå in till dem själva.

[sonja på slätten]

Tur och tur... skulle något sådant dyka upp skulle de inte få någon chans att föröka sig.
Jag nyrekryterar sällan, och i så fall bara från betrodda källor.

[Marie.san]

Har faktiskt aldrig hört att det skulle vara ett problem med dvärgkochintuppar förut, tvärtom satsade jag på den rasen just för att de hade rykte om sig att vara lugna och snälla. Men nu har jag alltså haft 5 tuppiga tuppar av 5 möjliga. De var ju släkt så jag får väl hoppas på den teorin. Nån som vet var det finns tuppar med snälla gener att köpa? I annat fall.. hur gamla bör de vara för att säkert ha visat upp sitt sanna jag?

[Kålrabbis Mamma]

Du måste haft maximal otur med tupparnas psyke. Har bara haft EN enda tupp på 34 år som varit folkilsken, och jag har haft väldigt många olika tuppar genom åren. Har haft dvärgkochin också utan problem. Både tupparna och hönorna var väldigt lugna och tama. Brukade komma in i köket och hälsa på.

[Marie.san]

Idag jagade han barnen för sista gången. Fin var han men barnen var helnöjda med att han försvann vilket gör att man känner sig något mindre lumpen.