Vi har en mindre flock på 9 fåglar (7+2) som har fungerat bra ihop. Anledningen till att vi har två tuppar är för att säkra om olyckan är framme att vi inte står utan tupp, vilket man också rekommenderar när man har genbank. Jag har förstått att det är bättre att ha ojämnt antal tuppar men skocken är så liten så det känns orimligt att ha fler. Nu har det hänt som jag bara har väntat på, vår ungtupp har kaxat upp sig och "gammeltuppen" har åkt på däng. Det här hände när jag var hemifrån en sväng och när jag kom tillbaka gick gammeltuppen, trots att han såg värst tilltygad ut, tillsammans med hönsen och den unge satt i hönshuset på pinne. Morgonen därpå var det gammeltuppen som inte ville ta sig ned från pinnen, ögonen var ganska igensvullna. Jag bar ut gammeltuppen (4 år) i kycklinghägnet så att han skulle få vara ifred. Ungtuppen (snart 2år ) fortsatte annars att hunsa honom i hönshuset. Nu har jag bytt plats på dem eftersom jag inte vill att de ska gå tillsammans och jag är osäker på vem jag ska ha kvar när det blir fråga om ett val.
För mig är det inte helt klart om det har varit ett rangbyte eftersom den gamle var den som gick med hönorna när jag kom hem men om det är så inser jag att jag inte kan ha kvar båda tupparna. Vi hade en sådan här historia för ett par år sedan med två tuppar som var lika gamla, den nedpetade (annars så snälla) tuppen började ge sig på kycklingarna i försök att hävda sig. Han nackades... Eftersom gammeltuppen nu har gått så bra med hönorna, tar hand om dem och försvarar dem så har jag svårt att låta honom vara den som går hädan, om det nu blir aktuellt att slipa yxan.
Såklart kommer jag att höra mig för om det är någon som vill ha ungtuppen, som också är en fin tupp och kurtiserar hönorna när han kan. Men om det inte går...
Hur hade ni gjort?
