Bevara lantrasfårs utfodring?

[JBF]

De djur man sedan har på sin gård, oavsett om de har lagom vuxenvikt eller inte, måste dock utfordras och näringsförsörjas så att tackan mår bra och inte får komplikationer före, under eller efter lamning som kan härröras till underutfodring. Lammen ska födas starka och födas upp starka vad det gäller näringsförsörjning.


Diskussionerna blir ju då lite väl hypotetiska, eftersom de som vill begränsa näringstillförseln ändå måste göra det med "konstgjorda" medel. Det grovfoder man vill låta fåren försörja sig på liknar ju inte ens i närheten av vad de stora vidsträckta ängs- och skogsbeten som fanns förr kunde erbjuda. Och vi tillåts inte tillämpa "survival of the fittest" som utfodringsprincip.



Ny kunskap behöver inte vara sämre än gammal. 

Ja här ser vi en väsentlig skillnad i hur man kan se olika på djurens utfodring och deras krav på densamma. Du fokuserar på underutfodring, medan jag (och många andra med mig) fokuserar på överutfodring. Vi behöver inte hålla oss till extremerna med antingen djur som får bäras ut ur ladugården eller djur som är så feta så de inte kan röra sig pga det, utan vi håller oss inom mer normala ramar. Ingen vill fodra sina djur så att de får problem. Varken du eller jag. Det gagnar inte någon, vare sig djuren, aveln eller djurägaren. Vad jag anser är dock att våra lantraser klarar sig på en betydligt enklare utfodring (inom ramen ovan). Och OM de nu bevisligen klarar sig bra på det fodret, och även producerar på det, varför ska vi då ge dem kraftfoder?? Vi "begränsar" inte näringstillförseln. Vi inser att de klarar sig på mindre näring än moderna raser med högre vikt och större produktion.

Gällande vidsträckta betesmarker så har åtminstone fåren många gånger fått nöja sig med ett oerhört enkelt bete. Härikring mina trakter så hölls fåren (efter det att skogsbete upphört/förbjudits) i de magraste av magra hagar. De klarade sig även där. Säkerligen var fallet likadant i alla delar av sverige som inte använde sig av fäbodbruk?  Samtliga våra hagar idag, vågar jag påstå, är betydligt bättre än de hagar vi tidigare såg fåren hållas i. Jag önskar inte gå tillbaka till den sortens hagar igen, utan nöjer mig med att konstatera att de (djuren) har ett många gånger betydligt lyxigare liv och bättre utfodring än vad de hade förr. Med det spektrat så inser man ju att fåren klarar sig utan pellets? Samtliga våra lantraser har ju trots all "vanskötsel" och svältutfodring  (som många påstår) klarat sig till våra dagar? Vem ger oss då rätten att förstöra dem medelst för god utfodring? Ingen kan ju bevisa att för god utfodring inte skadar djuren på sikt? Hur kan vi då ändå fortsätta behandla fjällnära som Holstein och Klövsjöfår som Finull?

Ny kunskap är bra, men det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att gammal kunskap är utan värde?

[svekhult-ia]

Du fokuserar på underutfodring, medan jag (och många andra med mig) fokuserar på överutfodring.

Om man följer nyhetsflödet på Fåravelsförbundets hemsida så ser man otäckt många artiklar om fårägare som underutfodrat med stort djurlidande som följd. Jag har dock inte hittat någon artikel om överutfodrade får.....

Diskussionen är oerhört intressant och värdefull, precis som Ronny och Jonas skriver, men tyvärr har vi stora problem därute i Sverige med fårägare som fått information om att "får klarar sig fint på lite hö". Det är på förekommen anledning som länsstyrelserna gör kontroller på fårbesättningar med mindre än 40 tackor, där fokus ligger på utfodring och tillsyn.

Så vi behöver bara vara väääldigt försiktiga och inte så förbaskat kategoriska i våra uttalanden i sådana här öppna diskussioner. Bättre att lyfta tankar och idéer som man faktiskt kan lära ut, såsom avelsarbete och hullbedömning (där det ju även ingår att lära sig känna när en tacka är för fet  )

[JBF]

Ja, det är beklämmande med de artiklar som det länkas till via Fåravelsförbundets hemsida, men att jämföra lantrasdjursutfodring med vanvård och misskötsel är väl ändå att dra på för stora växlar? Eller är det det somliga vill få det till? Sätter du likhetstecken mellan min djurhållning och de rättsfall av vanskötsel du refererar till? Det tror jag ändå inte att du gör. 

Att problemet med överutfodrade djur inte renderar tidningsartiklar är inte så konstigt? Att man förlorar en del lamm och att man får problem med en del tackor innan lamning är ju acceptabelt inom fårnäringen idag. Och ingen här påstår att samtliga tackor i en flock är så övergödda att djurskyddet kopplas in. Ingen talar högt om hur många lamm man förlorat eller hur många tackor som strök med under lamningen. Jag menar inte att fårägare förlorar 50% av djuren under lamningen, men en del förloras ju? Och detta är i sin ordning.

Jag anser att man från båda läger i diskussionen borde undvika att vara kategorisk. Faktum kvarstår dock att lantraser är mer lättfödda än förädlade raser. Varför ska man då utgå från samma tabell när man ska ge foder? Det är ingen som ifrågasätter det när det kommer till Shetlandsponnier, Fjordhästar, Russ jämfört med Engelska fullblod och liknande varmblod. Där är det accepterat att vissa raser är mer lättfödda än andra och att för god föda faktiskt skadar djuren. Vad beror det på? Har avelsföreningarna där lyckats bättre med informationen? Eller märker man av problemen snabbare i form av tex fång och avlivning?

I all ödmjukhet undrar jag fortfarande varför mina Roslagsfår fick färre problem vid dräktighet och lamning efter att kraftfodergivan minimerades jämfört med när den hölls på den nivå som förespråkas? Det enda samband jag och många andra kan se är att de mådde bättre när de inte trycktes i en massa kraftfoder? Att de faktiskt klarade sig gott på samma grovfoder från samma åkrar de ätit från under alla år innan? Att de ändå producerade samma antal lamm och att de fortsatt klarade av att föda lammen så de var lika stora och fina som de varit tidigare år?

Självklart måste man som djurägare få information om hur djuren skall skötas, och vilka krav djuren har, men lika illa som att svälta djuren är det faktiskt att skaffa boken Får av den gode Sjödin och ett gäng Klövsjö eller Roslagstackor och börja fodra efter bokens rekommendationer utan att fundera. Här har bevarandeföreningarna ett stort ansvar, men tyvärr verkar det som vissa föreningar inte tycker att det är en viktig fråga. Ska vi bevara=spara så är det ju vårt ansvar att inte medvetet driva aveln framåt med ensidiga mål. Utfodringen har en stor betydelse och kan smygande bli ett ensidigt mål som vi inte märker av. De djur som gör bäst ifrån sig under moderna förhållanden (läs modern utfodring) blir ju naturligtvis de som man vill spara/lägga på efter. De som bäst tillgodogör sig vår moderna utfodring.


Att det finns mycket felaktigheter inom landets småbesättningar av får håller jag med om, men att det handlar om allmoge/lantrasfår tror jag knappast är allmänt. Snarare har mången månskensbonde köpt sig lättskötta texel/finullblandningar från någon bonde i närheten och sköter dem med vänsterhanden. I tron om att får är lättskötta så vansköts de. Där finns det mycket att göra och jag hoppas att de kontroller som kommer göras leder till bättring.

/JBF

[Jonas från Backfors]

De naturliga förutsättningar som fanns när våra lantrasers ursprungliga egenskaper danades finns inte längre - stora ströv och betesområden, obearbetad näringsrik mark. Plus det faktum att djurens lidande vid exv torka, kyla, sjukdom inte kunde åtgärdas och tackor och lamm dog. De förutsättningarna kan vi inte få tillbaka, och därför inte använda oss av som avelsarbete.

Diskussionerna blir ju då lite väl hypotetiska, eftersom de som vill begränsa näringstillförseln ändå måste göra det med "konstgjorda" medel. Det grovfoder man vill låta fåren försörja sig på liknar ju inte ens i närheten av vad de stora vidsträckta ängs- och skogsbeten som fanns förr kunde erbjuda. Och vi tillåts inte tillämpa "survival of the fittest" som utfodringsprincip.

Men här blandar du väl ändå ihop äpplen och päron Svekhult ia! Du skriver att djuren förr hade stora fantastiska strövområden och idag vill vi ge dem en dåligt grovfoder. Vem säger att vi ska göra så? Ingen i denna diskussionstråd iaf. Sen finns ju säkert de som gör så också men inte förespråkar då jag det iaf. Mina djur går tex på obearbetad betesmark med stora mängder örter, buskområden, träd osv. Jag har ett magert bete med mycket rik flora. Det tycker jag bevarandeföreninganra och vi som håller lantraser ska försöka få ut till alla och rekomendera till de som håller lantrasdjur. Sen vintertid tycker jag man ska ge dem det foder som är anpassat för just den rasen man har. Även här tycker jag bevarandeföreningarna har ett ansvar att berätta vilken typ av foder de oika raserna behöver.

Håller helt med JBF i frågan om fodret till olika raser. Finns väl ingen som är hästkunnig som rekomenderar samma foder till en fjordhäst som till en ardenner! Jag skulle då iaf inte vilja sen den fjordingen efter en månad på en sådan diet! Eller vem skulle komma på att ge en shettis kraftfoder om den inte tränades väldigt hårt?

Samma sak med kor, får, getter, grisar osv. Det skiljer på olika raser. Vissa behöver ett krafigare foder, tex högmjölkande holstein eller stora texelfår. Andra behöver mindre foder, som små Dala-Pälsfår och fjällnära kor.

[Charlotte]

De var i den andra änden av skalan djurägare. Ändå ansåg de att man ska följa moderna utfodringsråd för lantraserna. De ändrade sig och beslöt att prova med minimal krftfodergiva och vips var problem borta?
Vad beror det på?

Förmodligen beror det på att man började utfodra fåren efter deras behov: Mindre produktion (egen tillväxt och färre, mindre lamm), dvs lägre näringsbehov...
Jag är ganska säker på att resultatet blivit detsamma om man fortsatt med kraftfoder och gett ett sämre grovfoder.
 Jag har hittills aldrig i någon av alla dessa utfodringstrådar sett att någon skrivit att man Alltid ska ge kraftfoder. Det enda som jag eller någon annan skrivit är att man måste se till grovfodrets innehåll och därefter avgöra om något behövs tilläggas.
 De flesta som är "anti-kraftfoder" har enligt mig en märklig uppfattning om vad "modern djurhållning" verkligen innebär.
Jag har hittills aldrig stött på någon kurs, någon bok eller någon "expert" som sagt att något idisslande Lantbruksdjur (eller häst)  Alltid ska ha kraftfoder.
Man fodrar med det grovfoder man har och fyller ut eventuella brister med kraftfoder.
För övrigt känns det ofta lite insnöat på kraftfoder/inte kraftfoder vad det gäller Lantrashållningsdiskussioner här på Alternativ (eftersom jag inte längre har lantrasdjur vet jag inte hur det är i föreningarna?).
  Andra viktiga faktorer tycker jag är: Var håller man dom olika raserna, dom är anpassade till "sin plats på jorden", med sin typ av betesmarker, sitt sätt att hållas vintertid osv.
 Raser där man i stort sett bara sparat vita djur framhålls idag av vissa som variationsrika i färgerna för att man helt plötsligt sparar minst lika många färgade djur i flockarna.
Använder man ullen från fåren till det den ursprungligen användes till (eller åtminstone håller koll på att dom egenskaperna finns kvar) istället för att avla på charmigt fläckiga djur eller vad det nu kan vara man vill ha i sin flock?
Fungerar korna att mjölka eller går dom generation efter generation som dikor?
Ser man till hur djuren hölls/hålls i de olika ursprungsbesättningarna.
För det är väl dessa djur som ska bevaras? Det är väl inte meningen att lantrasdjuren ska bli någon sorts "enhetlig" grupp som bara kännetecknas av att behöva lite mat
 Nu tror jag inte att föreningarna jobbar så, men här på alternativ känns det som att det läggs stor vikt på just detta med kraftfoder eller ej och resten är mindre viktigt?
Mvh
Charlotte

[Jonas från Backfors]

Andra viktiga faktorer tycker jag är: Var håller man dom olika raserna, dom är anpassade till "sin plats på jorden", med sin typ av betesmarker, sitt sätt att hållas vintertid osv.
 Raser där man i stort sett bara sparat vita djur framhålls idag av vissa som variationsrika i färgerna för att man helt plötsligt sparar minst lika många färgade djur i flockarna.
Använder man ullen från fåren till det den ursprungligen användes till (eller åtminstone håller koll på att dom egenskaperna finns kvar) istället för att avla på charmigt fläckiga djur eller vad det nu kan vara man vill ha i sin flock?
Fungerar korna att mjölka eller går dom generation efter generation som dikor?
Ser man till hur djuren hölls/hålls i de olika ursprungsbesättningarna.
För det är väl dessa djur som ska bevaras? Det är väl inte meningen att lantrasdjuren ska bli någon sorts "enhetlig" grupp som bara kännetecknas av att behöva lite mat
 Nu tror jag inte att föreningarna jobbar så, men här på alternativ känns det som att det läggs stor vikt på just detta med kraftfoder eller ej och resten är mindre viktigt?
Mvh
Charlotte

Här håller jag helt med dig i att det finns fler saker man måste jobba med, men fodret är också viktigt tycker jag. Ingen vits att bara bevara utan att veta vad man ska bevara!

[Charlotte]

När jag köpte mina får och kaniner (de lantrasdjur jag haft), så tycker jag att jag fick bra information, men kanske det var för att jag frågade?!?
 Eller att jag köpte från folk som var intresserade?
Men jag köpte från folk ur föreningarnas dåvarande styrelser så jag har svårt att tro att föreningarna inte informerar om hur djuren levt förr.
 Jag tror på att bevara fler bruksegenskaper än just bara lättföddheten.
För baserat på egna erfarenheter av extenssiv uppfödning av nöt och får så tror jag att allmogeraserna kommer att få det svårt att hävda sig ekonomiskt i stort även om hela jordbruket skulle läggas om totalt.
 Däremot är dom ju en del av vårt kulturarv och Levande historia och viktiga att bevara ur den synvinkeln!
Mvh
Charlotte

[svekhult-ia]

Men här blandar du väl ändå ihop äpplen och päron Svekhult ia! Du skriver att djuren förr hade stora fantastiska strövområden och idag vill vi ge dem en dåligt grovfoder. Vem säger att vi ska göra så? Ingen i denna diskussionstråd iaf. Sen finns ju säkert de som gör så också men inte förespråkar då jag det iaf. Mina djur går tex på obearbetad betesmark med stora mängder örter, buskområden, träd osv. Jag har ett magert bete med mycket rik flora. Det tycker jag bevarandeföreninganra och vi som håller lantraser ska försöka få ut till alla och rekomendera till de som håller lantrasdjur. Sen vintertid tycker jag man ska ge dem det foder som är anpassat för just den rasen man har. Även här tycker jag bevarandeföreningarna har ett ansvar att berätta vilken typ av foder de oika raserna behöver.

Vem ska avgöra om din betesmark med örter, buskområden osv är tillräckligt varierad, tillräckligt stor ELLER för den delen ALLTFÖR varierad och stor för att ge ultimata förhållanden till det ursprungliga lantrasdjuret? Och hur ska man kunna specifiera de "anvisningarna" till en nybliven fårägare? Och hur ska foderråden se ut så att inte den nyblivne fårgaren ger "fel" grovfoder, ska du specifiera insådd, skördetid, skördesätt, mängd eller hur ska det förmedlas?

Den alldeles utmärkta fårboken av Erik Sjödin behandlar det man KAN förmedla, dvs foderstater som bygger på analyserat foder och -viktigast - hullbedömning. Så det lantrasföreningarna kan göra är ju isåfall att gå ut med råd som anger ett lägre energi- och proteinbehov och ev. lägre hullpoäng än de "allmänna råden". FÖRUTSATT att man verkligen vet och har ordentligt på fötterna med bla foderförsök som grund.

Då tror jag som sagt att det är en lättare väg att gå genom att vara noggranna med att följa rekommenderad vuxenvikt på lantraserna.

Det känns som att utfodringsfrågan på något vis skymmer tankearbetet kring lantrasernas faktiska egenskaper, det är synd tycker jag.

[Jonas från Backfors]

Vem ska avgöra om din betesmark med örter, buskområden osv är tillräckligt varierad, tillräckligt stor ELLER för den delen ALLTFÖR varierad och stor för att ge ultimata förhållanden till det ursprungliga lantrasdjuret? Och hur ska man kunna specifiera de "anvisningarna" till en nybliven fårägare? Och hur ska foderråden se ut så att inte den nyblivne fårgaren ger "fel" grovfoder, ska du specifiera insådd, skördetid, skördesätt, mängd eller hur ska det förmedlas?

Man kanske inte behöver bli så otroligt noggran i sin utfodring av djuren, men visst det skulle ju inte skada om med rekomendationer om vad man skulle så på betet osv. Foderfrågan får stort utrymme, kanske för stort, men jag tycker ändå inte att man ska ge en allmän rekomendation om kraftfoder till tex allmogefåren.

Jag tycker även jag fått bra information men jag tycker inte det skulle skada med mer informtion. Speciellt inte angående skillnaderna mellan olika raser. Om vi ska bevara dem så tycker jag att vi ocksa bevara skillnaderna mellan de olika raserna, för om vi håller dem exakt likadant så kommer väl skillnaderna avlas bort så småningom? Då har vi ju tillsist en typ av allmogefår kvar, förutom att de har lite olika färger kanske. Eller så kommer tillsist de fjällnära korna se likadana ut som fjällkorna osv osv.