kläder av gammalt snitt - fototråd

[Eulalia]

Visst har vi väl alla nåt gammalt slitet älsklingsplagg av gammeldags snitt?
Jag älskar gamla kläders charm, vare sig de är raka enkla, eller utsmyckade med broderier och pärlor, plisseringar, "våfflade" eller med andra gamla tekniker.

Tänkte att vi kunde slänga upp bilder på dessa kära gamla paltor, och kanske inspirera varann till nya alster..

Jag ska skanna in ett par och slänga upp när jag hittar dem!

[kakel]

Himmel – và skoj !!!!   Det här kommer att bli många nattjobb för mig framöver.. Mina små grå rusar hullerombuller i labyrinterna inuti det som kallas hjärnan. Och – jag minns kläder jag haft.. och alls icke har kvar. Lite pytt finns på foton. Vilka jag kommer att ägna min uppmärksamhet.  Skall plåta och lägga in i datorn. Nåja – får se vad det blir.

Jag var förtjust i guld & rött – svart och vitt – silver och strass.. i mitten av 60-talet. Åt det strama hållet. Var ändå alltid något av en slags krumelur, fast strävan var lite mer än så  kanske.. Eller nää.   Nu är det mest svart som gäller.. Och rött. Står ok mot min, numera vita, kortklippta skalle.  Ofärgat gills ock. På mina murarbyxor.. (fast ett par är visst blå..)

En kort period -1965-66-  sydde jag tillsammans med ett par andra mycket unga tjejer, kläder åt popgrupper och övriga klädnyfikna flicker & pôjkar.  Det var en entusiast med inspiration från Swinging London, som hade öppnat butik i gamla Nordstan i Gbg.  Vad jag aldrig glömmer var flaggskjortorna.. Engelska.. Sovjet.. USA..  Där blev det många stjärnor !!  Ett pilligt jobb.  

Och scenkläderna åt Tages.. Varje kille fick tvåfärgad sammet.. med mängder av sammetsklädda knappar..  Ett storståtligt, färgrikt projekt.. Under några hektiska dygn..  Vi lyssnade till Beatles..  sydde.. och skrattade. Och sydde. Kul var det också när gossarna kom för provning.

På sjuttiotalet ville jag vara ljuv.. med långklänning och flätor. Blev inte så lyckat. Fast jag försökte..  

..minns kaklet rosemarie   (det här blev väl kläder av gammalt snitt !!  Även om inga bilder ligger klara för sändning än)

[Eulalia]

Alternaiv: Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge...  

jag hade faktiskt glömt denna tråd  
Ska genast plocka med mig lite gamla foton att skanna på jobbet imorgon..
Oj om jag hade haft tillgång till min mammas ungdomsfoton! Hon och systrarna, kortkorta kjolar, underbara blusar, långa långa hår  

[kakel]

Eualia – Jag begrep allt att din mor & moster och jag tillhör samma generation.. Fast .. mitt hår, det var alltid kort.   Nu kommer några klädbilder från mig:



..året var 1967.. eller 1968. På ett studentrum någonstans. Klänningen sydde jag av bommullstrikå i olika röda färger. Rak och lite utsvängd nedtill – som ärmarna ungefär.  Rund hals som knäpptes bak.  Med en knapp som en pärla.  Strumpbyxorna på bilden var vitare än vitt.  En massa olika färger på strumpor hade jag. Men använde mest vita dock – gråsvarta ibland - även gredelina.  
 
När jag inte hade långbyxor.  Jeans.. Eller svarta, blanka, vida saker.. som inte gick högre än till höften.  
Hade vanliga smala också.

Den här ”jackan” sydde jag i vitfärgat skinn – kantad av svart sammet..  med sammetsärmar. Knapparna var svarta, små och mycket blanka. Året var 1965.  



Och denna jacka sydde jag 1967 i obändig segelduk.. Riktig segelduk – köpt genom en kompis som var segelsömmare.. Syns dåligt – men den var full av sydda veck på var sida framtill.. Knäpptes med dragkedja med ett påsytt ”bälte” längst ned. Midjekort. Hade insticksfickor i var sida.  Ärmarna hade skjortmanschett.


Använde träskor nästan jämt.. Mest vanliga svarta. I alla sammanhang. På vintern med raggsockor.  Ibland ankelkorta vita plast”stövlar” med dragkedja i sidan. Rätt fräcka faktiskt.. På sommaren hade jag ofta tunna, platta sandaler med smala remmar.  Eller tydskor med något slags ”virkat” rep som sula.. Och med band att vira runt anklarna.. Eller så hade jag ”gymnastikskor” i vitt tyg med rätt kraftig gummisula.. Mycket snörning.. De hade tunna – fast runda ..som små rör, röda och blå tygband insydda på ovansidan.. Sett sådana nuförtiden – men.. vet inte vad de kallas..  Jo visst ja - jag hade svarta boots ock..  

Kul med skor.  1963 köpte jag ett par illgröna. Färg som en gräshoppa – eller vårtbitare (trist namn) – de där stora gröna.. Skorna har idiotsmal tvärklippt tå och hög -smalare än smal- hög klack. (har kvar dem) Till dessa hade jag likaledes illgrön blus med volanger. (sytt själv javisst..) Apelsingul.. (eller ´brandgul´vilket är en roligare benämning) ganska kort kjol med en boleroliknande ”jacka” till (ok – sytt själver..)  Kände mig jättefin ! Vid ett tillfälle satt en tiocentimeters ”gräshoppa” på min blus.. Hopparen & blusen hade exakt samma färg..


På sjuttiotalet kom kinaskorna. Platta, svarta tygskor med slejf. Anammmades av mig.  (använder såna fortfarande) Fortsatte även med träskor.  Och gummistövlar. Och - Icke att förgömma…!!  Näbbstövlar !! Eller näbbskor heter de visst.  Jodå.. Vida, vida skaft som viras med läderremmar.  Tre olika storlekar.. Två stora och ett par pyttesmå. Hela min lilla familj på sjuttiotalet hade också Graningestövlar. Liten tvåårskille hade röda sådana. Samt gröna gummistövlar med snörning. Precis som sina föräldrar.  Alla gummistövlarna lever kvar. De minsta har storlek 27.  Har små -alldeles ”riktiga”- sandaler kvar också.. storlek 24..    Suck – nu blev jag väldigt nostalgisk..  felåt..

Ett par skor av märket Katja of Sweden, köpte jag 1964.. De var trist bruna tills jag färgade om dem. En enda sko har jag kvar av någon anledning.. Gillade verkligen de skorna under många år..
Det är silverfärg på kanterna.


Ett par handskar – låtsasbilkörarsaker ..nån slags racermodell.. med hål och öppningar på ovansidan och en knapp..  dessa silverfärgade jag också..  De ville en småsläkting ha för ett tag sedan..

Har ett tidningsklipp med bild och text om de scenkläder jag skrev om.. men det hör nog inte riktigt hit och dessutom är det från en vanlig dagstidning.. inte så bra bild..



knackar (ett nuvarande) kakel  


..en bild till förresten –  av de få plagg som jag sparat.. en blus med ”silver”ärmar.. Knapparna är klädda av samma silvertyg..

..skärpet är i sammet.. Det gjorde jag 1967,  och använder ibland än idag..  Man vill väl và fin fast man é gammel.. Hade svarta sammetsbyxor till den blusen.. Och inte bara till fest..  Eller så hade jag en mycket kort, intensivt grönblå sammetskjol. (den skall finnas nånstans..)  Trist att jag inte hittar de vida byxorna från 1965. Sydde i vit gardinspets och fodrade med vitt blankt tyg.. En liten slags minijacka hörde till. Gillade sådana – mycket användbara..

Nä – nu får jag sluta.

[Eulalia]

ÅÅÅ wow Kakel!
vilka coola bilder, komposition och de skumma färgerna..väldigt mycket 60-70 tal, det var ett annat stuk på sättet att uttrycka sig då! allt var konst, eller åtminstone konstigt :-P

Gillar speciellt din korta vita segelduksjacka....den finns väl än, i det outslitliga materialet?
....och din Spock-frisyr! Vad snygg du är!


oj, när du berättar så får jag sån flashback...jag kom ju till sverige 76, då allting fortfarande var så hoppfullt och redigt...
allt är ju sett genom ett barns ögon, så vad annat kunde det vara, men nej, när du pratar om röda graninge, gröna gummistövlar o liknande, så får jag en doft av svampskog, där man travar efter föräldrarnas långa ben..
minnen  av lek i rejäla snöhögar, alla områdets barn tillsammans..vi byggde snöborgar, hade snöbollskrig, 10-20 ungar tillsammans i alla åldrar.
minnen av politiska solidaritetssamlingar, med vuxna som var starka,drivande, glada och hoppfulla..och alla vi barn som sprang omkring, lekte och njöt av att bara vara barn, medan våra vuxna tog hand om och formade världen..

jag tog med mina få klädfoton igår, glömde skanna, tog hem dem igen och där ligger de, i hallen ...
Ska låna morsans bilder och försöka skanna in allt, inte värt att låta så fina gamla foton förbli osedda! Dessutom räddar man dem till eftervärlden, håller ju längre i digital form!

[Gryning]

Jag är inte mycket för att hålla på och scanna och så men jag kan beskriva i ord min mormors brudklänning från 1929. Mormor och morfar var socialdemokrater och gifte sig borgerligt.
Mormors kläning var sydd i tunn, puderrosa crepe de chine. Två klänningar, en undre som ett rakt linne med axelband. Längd till knäet ungefär. Överklänningen ett rakt liv avskuren på höften och kjol.  Livet hade V-ringning nästan ner till sömmen på höften så underklänningen i samma material syntes framtill. Under det en stor rosett. Kjolen var assymmetrisk, kortare fram och längre bak. lätt klockad och med en slits baktill upp ända till höftsömmen. Allt sytt av mormor själv, amatör men mästersömmerska. Har för mig att en släkting sett till att klännignen hamnat på museum i Härnösand, där mormor kom ifrån.

Min klänning på studentdagen var en kopia av mormors i två kvaliteer vit bomull. Den färgades sedan gul och kanske aknske kanske jag får för mig att ta ner den från vinden, stryka och fota.

[Gryning]

Min mors brudklänning från 1957 är också grymt vacker och egenhändigt sydd. Materialet är tungt, tjockt isblått siden. En klänning, ärmlös med prinsess-skärning, avskuren under bysten. Insvängd i midjan och sen rejäl vidd i kjolen. Paljettbroderi i halsringningen. Längd till mitt på vaden à la New Look.  Till det en kort jacka, tror den också slutar direkt under bysten, 3/4 långa ärmar och en konstig liten mössa som jag bara har sett på foto.

[kakel]

Hepp  Eualia..   kände en frisk västan när jag läste dina ord..   ÅÅÅ & wow  & coola bilder… snygg   (!!!!)  Mums för en egotrippad gamling !!    Och jag skriver - som jag skrivit tidigare –  du glöder så det värmer lång väg .. och rakt  igenom hela den här sprudlande digitala verkligheten !!  Men ..Spock..   jahapp..  nae..  Fast ok då.  Bara för att just du skrev så då.

Jackan av segelduk.. Säkerligen outslitlig.. men, inte kvar hos mig. Snyft.. Om den alls finns bevarad. Den, tillsammans med många andra av mina alster for iväg till Myrorna – då när jag fick barn för trettiofem år sedan.. Flyttade och skulle vara duktig och inte samla på mig. Lump gick då inte an att skänka. Det blev det bästa som packades ned i påsarna, som sedan lämnades till andrahandsbutiken.

Var allt hoppfullt och redigt 1976.. Hmm ja – det var kanske så.  Det kan du ha rätt i.. Jag hoppas innerligen att din familj och den lilla flicka som var du den gången, togs väl emot. Det låter så.  I så fall vann vi alla.  

Solidaritetssamlingar – jo.. så ock.. Visst var det så.. Jag skrev under annan rubrik att – när min lilla familj och jag lämnade stan 1977 – så sa folk till oss att ´vi svek kampen..´  Jag vet förstås var jag ännu har mitt hjärta.  Dock har jag alltid varit en usel gruppvarelse..  blev kallad individualist.. och detta hade ingen positiv klang.. då, mot slutet av sextiotalet och framåt.. Men även jag gick under fanorna.. Joo.. och hjärtat sitter städse till vänster. Glad och solidarisk har jag alltid strävat att vara. Ilsken ock för den delen  - som skam själv -  Den egenskapen har drivit mig framåt och varit allmänt konstruktiv.  En ilsken och fredlig och blyg och glad ateist (åtminstone agnostiker.. och djupt intresserad av livåskådningar) det är jag det.  Sist, men inte minst, så är jag   en bedrövligt dålig konsument.  Men ..en praktisk filosof..


Vet du..  Nu ser jag fram mot att få se dina bilder.. eller rättare din mors bilder - som du utlovat !!!!   Och ännu fler klädbilder vore skoj att få se..

Fast - om det blir som Grynings beskrivningar i ord..  av din mammas och din mormors brudklänningar… Då behövs inga bilder !   Jag kan tydligt se dem framför mig.. Fantastiska klänningar.. I detalj beskrivna.. Med inspirerade ord..  Läckert !!   Tittade på mina egna föräldrars bröllopskort. Från 1930 (jo – en eftersläntare är jag.. en på sladden.. ett euforiskt efterkrigsbarn..  femton år efter mina syskon..)  Mamma var en så fin tjuguåring.. i en klänning som liknar din mormors.. knäkort kjol..   i spännande små spetsiga vågor runt de välformade benen..   Även hon sydde sig genom livet. Som sömmerska, tills Sveriges textilindustri lämnade landet för billigare arbetskraft.. Jag undrar hur länge dyligt kan pågå.. Men – det är visst en annan (och tråkigare) historia..

Vill se bilder på vackra kläder !!  Roliga kläder.. Spännande kläder.. Fina linjer..

Vill kakel.

[Gryning]

Jag lyckades plocka fram min mors brudklänning från 1957 och det var kanske tur. den hade blivit brunfläckig!   Minns inte om den var så när den flyttade hit, eller om den var likadan på mors vind. Otroligt vad smal hon var vid 22 års ålder:

[Gryning]

Och så en babyskjorta som min mormor gjorde på Härnösands flickskola omkring 1920. hon har själv knypplat spetsen och ajg tror hon tyckte hålsöm var kul. Det finns fler verk med fantastisk hålsöm av henne som jag kanske skickar in en annan gång.

[Gryning]

Och så måste jag visa er den okända (för mig) nyttoprylen kragpåsen. Men broderat monogram förstås:

[kakel]

Svejs igen  – Gryning..   jo mammornas midjor var smala.. Som vackra tjuguåringar.. Minns att min ömma moder gärna ville berätta att hennes brudmidja var femtio centimeter.. Hon förblev rätt så lagom hela sitt åttiosjuåriga  liv.  Fast aldrig mer med just det midjemåttet.

Vilken enorm vidd nedtill i din mammas klänning !!!!  Den verkar helt underbar..  

Min svägerska, som är generationskamrat med din mor – hade något liknande på sig.  Har jag sett på kort.  Bror min och hon, stack till Köpenhamn när de tu skulle bli ett.  Efter åtta år tillsammans.  Jag skulle fylla tolv det året; 1958.



Vilken fin kragpåse !!   Fenomenet förvånar mig inte alls.. Hörde berättas att lösa kragar var vanliga.  Tänk på att det inte var helt lätt att tvätta före tvättmaskinernas intåg.  Då var det säkert praktiskt med löskragar och manschetter. Och med förkläden. Som ju kan varieras i all oändlighet..  Och är lätta att tvätta..


Mamma hann leva i båda tvättvärldarna. Och när jag nu tänker på hennes liv.. så kan jag inte annat än att beundra henne. Hon arbetade nästan heltid inom textilindustrin under hela min barndom (och jag var på företagets daghem från ett och ett halvt års ålder)  Ändå fortsatte hon att sy sina barns kläder.. Sprättade slitna vuxenkläder och ändrade till småfolks.. Även om jag själv fick lyxen av att få kläder från nytt tyg.. Hon sydde även dockornas kläder.. Tillsammans med mig.
 
Vissa söndagar bar hon vatten, högg ved och hjälpte mormor att klippa matt-trasor. Medan en liten jag, gungade eller gick vilse i mormors underbara trädgård. Mormor, som bodde på promenadavstånd till den stora staden.. Där jag växte upp. Och fortfarande bebor.  Efter några års gästspel på landsbygden.  

Staden har alltid innehållit en stor portion självhushållning. Detta skulle vara skoj att tankeutveckla.. Kolonirörelsen växte fram under svåra tider. Och min mormor & morfar var nybyggare på ljungmarker i stadens utkant. Med höns och potatisland. Då min mor var liten pilta.. Morfar byggde deras hus under tio år. Han var marmorarbetare.. (tillverkade gravstenar.. och gjorde namn gyllene..)  Mormor hade kolbod samt tvättade åt rika fruar i stan. Ytteligare tio år senare kunde de vrida på elknappen.. Då var de flesta av deras barn utflugna.


För övrigt så ..i de där andra gamla dagarna - år 1965 – 1966, när jag sydde scenkläder… vilket jag skev om ovan.. så sydde vi även åt Hep Stars.. Ja ..ja.. Kan berätta att B Andersson var en blyg gosse.. Avvaktande var han.. Snällt leende.

För ett par dagar sedan fick vi en ny sång att träna..
I kören som jag vågar sjunga i.  
Text: Ylva Eggerhorn.  Musik: Benny Andersson..  
Den börjar såhär:  Rör         vid mig nu          fyll mitt  liv ända till brädden.  Jag  ----   som var ett barn då       söker min sång.  

Den är fin. En aning svår att sjunga.  Men lockande.
Det känns lite som om jag är tillbaka ..Till.. då..  Fast på ett annat vis.
Tiden är ingenting.

/kakel –   (som också gillar Stefan Sundström..)

[Linnea-maria]

vilken trevlig tråd!!
Jag har varit en riktig loppisråtta innan barnen kom. Jösses vad kul det var. På emmaus i Borlänge kunde man hitta festklänningar från femtitalet för 45:- . En del har jag skickat vidare och en del har jag kvar. Jag har samlat mest 40 o 50 talskläder. De jag inte har vuxit ur använder jag fortfarande ibland. Jag har sytt mycket av gamla tyger och ändrat kläder så att de passade min smak. Kläder jag har nött ut har jag sytt nytt till barnen av.
Jag ska kika hemma om jag hittar lite bilder.....