Nu har det gått ett tag men såhär blev det.
Jag ringde veterinären som sa att han inte kunde mycket om höns, men att han kunde titta på den i alla fall. Han erbjöd sig att komma ut till mig men jag kände att det var smidigare att jag åkte dit.
På veterinärstationen var de inte så vana vid tuppar
Vår var den första.
Veterinären var superbra. Han var inte så hönsvan, och visste inte att höns är lugna och snälla och gillar att bli ompysslade (jag förklarade att om de bor i köket då de är kycklingar blir de rätt tama...)
Jag och veterinären kollade igenom vingen och kände på den. Veterinären visade på ett benbrott och att vingen var ur led. Det hela var rätt infekterat, svullet och varmt.
Veterinären erbjöd sig att amputera vingen så han fick bli en halvvingad fågel. Jag trodde däremot inte att mina andra höns skulle acceptera honom då och det kändes som att han skulle bli för begränsad i sin kropp om han inte kan flyga och flaxa och prata med vingen. Så jag bestämde att han inte fick leva mer.
Fast jag tog med honom hem och gjorde det själv. Vingen lämnade jag in på vet-stationen så ska de kolla vad som var fel på den.
Inget öga var torrt när vi avlivade den tuppen kan jag säga. Arvid, tre år, tyckte att det var tråkigt att hans favorit skulle dö. Och det tyckte sambon med, minst sagt.
Jag sparade lite fjädrar från honom som minne.
