Hur tänker ni allmänt kring avlivning?

[nilsegårn]

Jag tror att det handlar om individer. Vår galt Gösta var en riktig kompis som man kunde gå till och både gråta och skratta. När vi tvingades slakta honom för att han blev opålitlig var det en dag av stor sorg här på.gården.

Samma sak med min favorittupp Robert som fick snurrsjuka och fick tas av daga. Det tyckte jag var jättejobbigt. Dock hade jag slaktat sex andra tuppar den dagen och lagt ifrysen. Det kändes bara bra.

[vindensbonig]

Jo, och min katt var ganska egen så vi hade ett speciellt band, men jg förstår Halte, kanske att vi har lättare att knyta an till vissa raser, kanske att de liknar oss mer än andra djur. Men även hos andra djurarter så finns de där speciella individerna. Den där hästen man alltid minns, eller den där tamråttan som alltid var extra tam, eller något annat..

Är nog mera till individen i så fall skulle ja tro.

[Temeriaire]

Jag jagar. Har inget problem med att skjuta tex en älg. Men det skall göras med respekt för djuret, inget jävla machoskjutande på långt håll eller genom buskar och skit, sånt resulterar bara i skadeskjutningar. Rena snygga lägen och någorlunda tränad skytt, då är oddsen bra för ett minimerat lidande.
Hönor som "blir över" eller är skadade nackar jag nu och då, och några katter har också strukit med för min hand.
Men det ska gå lugnt till utan stressmoment, och snyggt och snabbt.
När jag och en kompis hade gris för några år sen lejde vi slaktare, eftersom ingen av oss varit med om grisslakt förut, fast själva avlivandet skulle jag nog inte tveka för. Vi mutade grisarna med mat, så de stod och åt i godan ro då det small, ungefär så ostressade som det gick.
Jag tycker inte att det är roligt att ta livet av djur, men jag ligger inte sömnlös heller. Men som sagt, det skagöras med respekt för djuret.

På Fosens Fhsk utanför Trondheim är man till stor del (eller helt?) självförsörjande, och har en fårflock på en ö. Vid slaktdags åker man ut och hämtar djuren som valts ut för att slaktas. Den som inte är med och slaktar har ingen rätt till kött i skolmatsalen. Det känns som en bra grej, man får ta konsekvenserna av sitt köttätande helt enkelt.

[sannah]

På Fosens Fhsk utanför Trondheim är man till stor del (eller helt?) självförsörjande, och har en fårflock på en ö. Vid slaktdags åker man ut och hämtar djuren som valts ut för att slaktas. Den som inte är med och slaktar har ingen rätt till kött i skolmatsalen. Det känns som en bra grej, man får ta konsekvenserna av sitt köttätande helt enkelt.

Imponerande     och känns helt rätt faktiskt. Kanske är vi inte vana vid det längre, slaktandet? Iofs har jag svårt att tro att bara för att man för tvåhundra år sen slaktade själv så var det lättare rent känslomässigt, eller vad tror ni?

[Väderhatt]

Nja...

Jag är övertygad om att vi är biologiskt programmerade till att 1. ta hand om vår flock och 2. automatiskt vilja ta hand om varelser som är små och hjälplösa med stora ögon och 3. ha lättare för att identifiera oss med/känna empati för varelser som liknar oss själva än för varelser som är olika oss. Detta för att säkra artens fortlevnad.

Detta i kombination med att det i kroppen utsöndras oxytocin vid positiv fysisk beröring (som när man gosar med hunden) som har som uppgift att binda oss känslomässigt gör att man generellt värderar hunden före hönsen.

Flockkänslan tror jag helt på.  Det är inget som kan redas ut logiskt, jag är helt enkelt beredd att lägga ut hyfsat mkt pengar om min katt skulle bli sjuk för att det är MIN katt. Den bor i mitt hus och är social med mig. Jag gillar visserligen mina höns och kan se att dom är individer, men dom är en egen liten grupp som jag sköter. Jag var beredd att lägga ut pengar på att behandla en lättare sjudom som kalkben, men en sjukare höna skulle jag avliva långt innan motsvarande kostnader för katten...

(Vad katten ev. känner eller vad man läser in är ju svårt att veta, men eftersom han är människosocial och själv söker kontakt får jag väl utgå jag från att han får ut något av kattvärde, förutom mat.)

[Väderhatt]

Imponerande     och känns helt rätt faktiskt. Kanske är vi inte vana vid det längre, slaktandet? Iofs har jag svårt att tro att bara för att man för tvåhundra år sen slaktade själv så var det lättare rent känslomässigt, eller vad tror ni?

För tvåhundra år sen vet jag inte, men min mormor och morfar var bönder från början och hade mindre djur länge. Morfar slaktade höns, gäss och ankor varje år, han dränkte kattungar, och han slutade aldrig tycka att det var jobbigt. Men, det var ju något han ändå behövde göra. Den gamla sortens bondeliv gjorde det säkert lättare att slakta och döda andra djur eftersom man måste och blev van, men den som lever med djur får väl ändå samtidigt en helt annan möjlighet att relatera till dom. Nu när min mormor börjar bli virrig minns hon många enskilda hundar, gäss, höns, hästar och katter från förr, nästan fler än människor...

[Midvinter]

Min syn på det här är starkt präglad av min religiösa tro. Värna och skydda liv, och låta bli att döda. Allt liv, bakterier, myggor, bruksdjur, husdjur, vilda djur, är lika mycket värt, och lika mycket värt att skydda och rädda livet på.

Men eftersom det är helt omöjligt att leva eller egentligen göra något som helst utan att döda djur i någon form, vare sig man vill det eller inte, så blir det i praktiken så, att man jag vill värna liv och låta bli att döda så långt det är praktiskt försvarligt.

Vad som är är praktiskt försvarligt varierar ju våldsamt mellan folk, alla är vi ju i olika situationer och har olika förutsättningar. För mig, som inte tycker att kött är speciellt gott, och som har lätt att få tag i fullvärdig vegetarisk kost, och inte har några allergier som begränsar vad av veggomat som jag kan äta, så var det ingen större uppoffring att bli vegetarian, tex. Men det gäller ju inte alla.

Jag har ett mycket speciellt förhållande till katter och skulle gå långt för att hjälpa en sjuk katt tillbaka till ett ok. liv. Jag vet att det inte finns någon logisk orsak att värdera en djurart så mycket högre än andra, men så är det för mig.
Att ägna mig åt övrig djurhållning är jag för egen del tveksam till, eftersom det antagligen förr eller senare skulle sätta mig i en situation där jag måste ta beslutet att döda eller betala mycket pengar. Det är inte definitivt, men tveksam är jag. Skulle tex. vilja ha ankor, men om/när de blir sjuka och behöver veterinär, hur bestämmer man hur mycket deras liv är värda, hur mycket veterinär får kosta för att det inte ska bli avlivning?

När det gäller hur andra gör tänker jag som er andra, att var och en måste bedöma hur de vill göra utifrån sin egen situation. Precis som h*n som skrev "försöker låta bli att ha för starka åsikter om andras åsikter i frågan".

Rent känslomässigt, om jag inte tog hänsyn till ideologi tror jag att jag skulle klara av att döda det mesta utom kattdjur. Har jobbat i slakteri.

[Fru Jansson]

Tja... För mig blev det nån slags tillvänjning i tanken. Jag var under några år vegetarian, av djuretiska skäl. Dock var det aldrig kött som princip som var fel i mina ögon, utan hur djuren behandlas. Kanske det att man inte så noga vet, om man kper kött i affär'n.. När jag hittade alternativ.nu så kom så smått tanken på att det kanske inte var helt omöjligt att tänka sig ha djur och slakta själv... I det läget kändes kaniner som lagom små och enkla och opersonliga djur att börja med. Det blev rätt i två aspekter av tre... De är ju faktiskt riktiga personligheter, de med! Men, det har funkat bra att slakta för husbehov. Och att det känns lite att ta ett liv, det ska det göra tycker jag. Det ger en slags närhet, och vördnad och respekt för maten, som faktiskt känns viktig...

Jakt skulle jag nog inte fixa. Inte för att jag har något emot jakt som sådan, utan för att jag skulle vara allt för rädd att råka skadskjuta ett djur. Och att orsaka ett sådant lidande, nä. Det skulle jag bara inte fixa! Äta vilt däremot, jagat av folk som är vana och inte skjuter förrän de vet att skottet dödar, det har jag inget emot!

Hästen däremot. Även om han bor hos min far, långt bort, så är han min bästa vän. När jag kommer till stallet så är det han och jag, och det är bara så självklart! En sådan vän, som gör en glad ända in i själen, bara genom att finnas, och alltid vara på bra humör... Som var glädjen i mitt liv, under mina annars rätt svarta tonår... Då skiter jag fullständigt i logik! Dock skiter jag inte i djurskydd... Skulle hästen lida, så är det avlivning och inget annat.

[CaJo]

Hunden är ju oftast mer social än katter.. Man får ju ett mkt personligare band med en hund, oftast

Just därför. Vi, jag och mina jakthundar har levt livet tillsammans och när det varit dags så har jag tagit dem till skogen för sista gången. Jag tycker att jag är skyldig till att göra dem den tjänsten, och det känns bra efteråt trots att tårar faller efteråt.
Alla har ju inte möjlighet eller kan, men jag kan inte tänka mig göra annorlunda.

[vindensbonig]

Just därför. Vi, jag och mina jakthundar har levt livet tillsammans och när det varit dags så har jag tagit dem till skogen för sista gången. Jag tycker att jag är skyldig till att göra dem den tjänsten, och det känns bra efteråt trots att tårar faller efteråt.
Alla har ju inte möjlighet eller kan, men jag kan inte tänka mig göra annorlunda.

Instämmer så har ja gjort i många år nu även om det inte har vare jakt hundar men skogen har vi älska i hop i alla lägen så där har dom fått sin sista villa . Ja gjorde valet efter en hemsk vett upplevelse som ja aldrig vill vara med om mera så där av mitt val .

[Bösahusarn]

Att blanda in religion verkar vara lite överkurs, det räcker med det ekonomiska och moraliska kan jag tycka.

Har man tagit på sig uppgiften att ha djur, så får man ju vara beredd på att ta konsekvenserna. Besökte min veterinär igår för att min ena katt hade börjat kissa blod, det slutade ju med att jag fick gräva ett hål i marken när jag kom hem samt att jag var en katt samt en tusenlapp fattigare.. Men jag behöver inte gå och fundera på om han lider.

Jag ha börjat tänka ekonomiskt gällande husdjuren, en bondkatt har inte samma utrymme i min budget som min hund, så enkelt är det. Och att sedan försöka anpassa en katt som har fått ströva fritt till att alltid vara inne för att jag ska kunna garantera att den äter sitt dyra foder.
Det blir ju min tolkning av hur ett bra kattliv ser ut som bestämmer, därför fick ett liv avslutas ett igår.