Redan på 1920-talet kunde man faktiskt köra vissa typer av ångmaskiner utan oljesmörjning, då tillförde man istället finfördelad grafit i ångan. Förutsättningen för att det skulle fungera bra var dels att det var en stående maskin och dels att den fick överhettad ånga (med våtånga fanns det risk för rostskador i cylindrar och slider). Det fanns dock några problem med grafitsmörjningen. Dels ojämn kvalitet på grafiten, hade man otur innehöll den vassa mineralpartiklar som kunde slita ner maskinen på en gång, och dels tyckte maskinisterna inte om den eftersom man blev svart upp över öronen av den och det inte var lätt att tvätta bort grafitsmörjan,