Älskade Kattor söker kärleksfullt hem med närhet..

[SolKatta]

Jag har träffat min livskamrat. Tyvärr är han allergisk mot katter. Jag söker nu nytt hem till mina älskade kattor, två av dom har jag räddat ifrån avlivning.

Findus: Hona, Född: 2007-april/maj, Kastrerad, ID-märkt, Sköldpaddsfärgad korthår.
Sover gärna under täcket, väldigt pussig av sej, spinner högt, ligger gärna i knät och trampar. Allergisk mot räkor. Jättebra jägare. Följer gärna med på skogspromenader (kan även gå i koppel). Tycker om hundar. Svarar när man jamar åt henne. Sitter gärna på bryggan eller vid strandkanten och väntar när man badar. Självständig dam. Van att åka bil (har då varit lös i bilen). Lätthanterlig.


Tissla: Hona, Född: 2007-05-14, Kastrerad, ID-märkt, Brun/svart långhår.
Sover gärna tätt intill och trots att hon inte är tagen för tidigt så snuttar hon – trampar, spinner och snuttar på kläderna, kudden eller täcket. Ligger gärna i knät. Tissla är lite försiktig av sej så när det kommer besök som hon inte känner springer hon ut men kommer snabbt tillbaka, är vi ute och går i skogen och det kommer någon kan hon springa och gömma sej, oftast kommer hon när man ropar efter en stund men ibland springer hon hem eller nån enstaka gång har hon inte vågat komma fram – då har jag fått komma tillbaka några timmar senare och ropat in henne. Hon älskar att gå med på promenader, är det för djup snö sitter hon gärna på ens axel. Kan klättra upp längs kläderna till ens axel. Dricker hällst rinnande vatten. Jamar väldigt sällan – kvittrar mer. Är hon mest inne får hon inga tovor men när hon är utekatt får hon lite tovor. Lätthanterlig när man klipper päls/tovor och klor men Tissla är en mjuk och försiktig kisse så man får va mjuk tillbaka.


Busan: Hona, Född: 2009-06-06, Kastrerad, ID-märkt, Helvit fluff-korthår.
Sover gärna intill, ibland under täcket. Spinner högt. Svarar när man jamar. Bättre jägare har jag inte träffat på.. Är helst ditt livs centrum, vill vara med när du lagar mat, är ute på promenad, sitter vid tv´n/datan etc. En riktig tuffing. Lätthanterlig. När man är ute på promenad och hon kommer lite på efterkälken så att hon inte ser en så jamar hon högt och förtvivlat – då får man jama tillbaka så kommer hon springande.


Alla är hundvana, de har alltid varit 100% rumsrena, dom vill flytta tillsammans och vill nog inte ha mer kattsällskap än dom har. Dom vill ha fri tillgång till säker utevistelse och samtidigt fri tillgång till mysig innevistelse (INTE stallkatter). Dom vill ha tid och kärlek med massa mys. Jag har alltid bott själv så de har varit väldigt präglade på mej – tex Tissla har inte snuttat på någon annan än mej, de få gånger jag haft kattvakt har de inte varit fullt så sociala som de är med mej men det är jag övertygad om att de kommer vara med de personer som de lär känna. De älskar stora klös-klätterträd.

Jag har massa bilder på dom. Även massa blogginlägg om våra äventyr tillsammans. Jag är EXTREMT noga med var de hamnar och vill ha fortsatt kontakt. Samt skulle det inte fungera i det nya hemmet av någon anledning oavsätt om det är nu eller om tio år så vill jag ha skriftligt på att de kommer tillbaka till mej.

Så vad kan du erbjuda mina älskade kattor?

[Nina W]

Det ær svårt att omplacera vuxna katter, ænnu svårare om dom ska bo ihop. Din man kan kanske vaccinera sig mot kattallergi? Men det tar ganska lång tid. Sedan kanske katterna kan vænja sig vid att inte få vara i sovrummet, kan hjælpa lite. Dina kattor ær jættefina alla tre, inte kan du væl vælja en man føre dom?!

[SolKatta]

..jo jag vet att det är svårt.. Jag har volontär-arbetat för olika katthem och hjälpt "oönskade" katter hitta nya hem.. Känns som en absurd sits att jag nu överväger att hitta nytt hem till större delen av min flock (har en hund oxå, som inte söker nytt hem).

Min sambo har även tre jakthundar som mer än gärna skulle klippa en katt om dom fick chansen. Vi bor precis intill en stor väg på en avstyckad gård. Tanken är att vi ska flytta till en annan gård närmare skogen om ca ett år. Tanken var att katterna då skulle få det bättre när de kan gå fritt ute, men då kvarstår både allergin och sambons blodtörstiga hundar..

Nu har vi inrätt ett litet isolerat rum till dom i en av ladorna, dom har dricksfontän, bäddar, kojor, värmelampa, klättermöbler osv, de har kattlucka ut till en inhägnad "katt-trädgård". Men igår kväll satt Busan och skrek... Det var lixom droppen, det är inte rätt mot dom.. Innan jag flyttade hit så var dom med mej jämt, men jag har inte all tid i världen, jag kan inte sitta hos dom flera timmar om dagen, jag sover hos dom ibland (på en biabädd för hundar) och är inne å matar å klappar dom en stund om dagen, thats it..

Jag kan med gott samvete säja att jag har varit bland de bästa katt-mattarna man kan tänka sej men nu är det som att mina katter sitter i en väldigt liten bur, och det är inte rätt...

Funderar på att flytta till ett eget hus i närheten av min sambo, men det käns inte heller rätt...

[skräptanten]

Jag har alltid haft en nära relation till mina katter. För några år sedan var jag ihop med en kille som hade astma och grav pälsdjursallergi...jag övervägde faktiskt att göra mig av med katterna för hans skull, men förhållandet tog slut så småningom. Hade jag lämnat bort katterna hade jag ju varken haft katter eller karl kvar sedan...

Och min lillebror hade så hemsk kattallergi att han knappt kunde vara hemma hos mig (inte för att arbeta iaf ), han blev mirakulöst botad från sin allergi när han blev kär i en tjej som hade 2 innekatter...

Lycka till hur eller hur, SolKatta, jag hoppas att det finns en bra lösning för dig och dina katter! Jag kan tyvärr inte hjälpa dig (även om jag är såld på vita katter), eftersom det redan finns en kattfamilj här.

[SolKatta]

Såg att jag postat tråden fel, så startade en likadan tråd la till lite youtube-klipp p´å katterna, under annonser, övriga djur, hoppas det är ok att det blev en dubbelpost...

SkräpTanten - Det är en mardröms-sits jag sitter i nu.. Mår fruktansvärt dåligt. Tanken har slagit mej att om det tar slut mellan mej och min sambo kommer det göra ännu ondare än det redan gör att jag "valt bort" mina katter... Och jag är bitter, eller jag har flyttat 53 mil från min familj och mina vänner till min sambo och att behöva "offra" mina katter oxå känns FEL, ibland önskar jag att sambon kunde hitta nytt hem till den av hans tre hundar som vill döda katter, det är lättare att hitta hem till hundar men jag skulle aldrig kunna föreslå att någon ska göra sej av med ett djur, jag älskar ju den hunden oxå...

Men jag har aldrig käns så spom jag gör för sambon.. Vi planerar barn... Jag kommer verkligen inte släppa dom till vem som hälst, och jag tänker helatiden på om det finns andra lösningar, om det kan finnas ett mindre hus på gården vi ska flytta till (som vi inte hittat än) som jag kan ha som atelje/verkstad och som katterna får bo i med kattlucka och fri utevistelse.. Då får dom inte sova med mej (kan sova där ibland). Men dom får det bättre än här ju.. Då är risken att dom försöker smita in i stora huset där den kattätande hunden bor..

Jag har alltid tänkt att djuren kommer före en ev partner men så träffade jag A, usch, jag vet inte, fruktansvärt jobbigt är det..... Men nu känns det som att katterna inte får det dom förtjänar... Eller det liv dom lever nu är absolut inte ett värdigt kattliv! 

[Annamax]

Om din sambo har en blodtörstig hund som tycker om att döda katter så är det kanske inte världens bästa idé att planera barn så länge hunden finns kvar. Det finns knappast några garantier att hunden inte skulle ge sig på barnet.
Jag skulle aldrig tillåta en sådan hund i mitt hem, med eller utan barn eller katter, det skulle bli avlivning direkt, låter inte som ett sunt beteende, även om det är en jakthund. Jag inser att många inte håller med mig, men varför ska du offra dina katter för en hunds skull, och sedan utsätta ett eventuellt barn för samma hund? Be din sambo omplacera sin hund eller hundar istället, och håll katterna borta från sovrummet som Nina sa, det finns utmärkt allergimedicin nuförtiden...

Anna

[SolKatta]

Jag håller inte med om avlivning av en sådan hund. Sambons bror har ett barn på drygt ett år som det inte är några som hälst problem med. Jakthundar kan oftast skilja på djur och människa. Det finns inga garantier med någon hund/individ. Men i övrigt håller jag med dej.. Fick dock lita att tänka på av ditt inlägg, tack för det.