I maj levererades 14 smågrisar till mitt hygge i skogen. Vi skulle få låna dem för att röja den igenvuxna marken så att vi såsmåningom kan så in gräs och göra det hela till en beteshage.
Jag var först och främst livrädd att grisarna skulle rymma!!! Sen var jag orolig över hur det skulle gå att få dem att åka "hem" och skeptisk till hur bra resultatet skulle bli.
Från början var det meningen att det skulle vara 20 smågrisar, men det blev bara 14 (13 då en liten en dog). 20 grisar hade nog fixat hela hygget, men vi hägnade in drygt hälften, lite mer än 1 hektar.
Resultetet av bökandet är imponerande! I början märktes inte så stor skillnad. De tog mest gräset och bökade där marken var lätt att ge sig på. Efter halva sommaren stod bara den lite grövre björkslyn kvar. Härifrån fick jag rådet att såga ner slyn då grisarna inte är gnagare och efter att det gjorts bökades även björkslyts rötter upp och marken blev helt öppen. Vi utvidgade hagen en bit till i början av augusti och grisarna gav sig med liv och lust på hallonbuskarna. Till deras stora glädje fanns massor av mogna hallon att smaska i sig.
Marken närmast bäcken är en enda lervälling. Bökat, upptrampat, välregnat och mycket uppskattat som SPA-bad åt våra rosa vänner. Resten är det bara pinnar kvar på. Pinnar efter avverkningen för 8 år sedan. Stubbarna är uppbökade så att det ser ut som om de exploderat. Marken under pinnarna är röjd och det ser ut som om det kommer att gå ganska lätt att samla det brännbara och bränna upp det.
Grishuset med hoar ställde vi där det var som lättast att komma till med bil. För transport av grisar och av mat och vatten. Dessvärre var huset lite väl nära närmsta grannarna och det var inte populärt. Grannarna var vansinniga när grisarna dök upp, men har nu kommit och berättat att grisarna varit trevliga att titta på och nästan inte luktat alls.
Grannar som bor längre bort brukar gå för att titta när grisarna leker och springer runt i flock. Nu i höst har vi fått fallfrukt till grisarna från en av grannarna. Varje morgon har det stått en ny back med frukt utanför huset!
Någon rymning har vi inte haft! Inte ens utbrytningsförsök. Istället var de väldigt svåra att locka in i den nya delen av hagen efter att vi utvidgat. Inte ens när batteriet varit på låg effekt har de varit på det lilla låga staketet.
Inte heller har de varit svåra att ha med att göra utan väldigt, väldigt trevliga. Lite nafsiga ibland kanske och nån är lite för påflugen för att det ska kännas roligt nu när de är stora. Men väldigt trevliga och sociala.
Vår lilla dotter ropar "grisarna" varje morgon då hon vaknar. Att åka ner till grishagen med mat är det roligaste hon vet.
I dag kom ägarna och hämtade de första och störst 6 och i morgon åker resten. De får åka hästtransport och de stora grisarna, som är de modigaste, hade lugnt gått på med hjälp av en spann äpplen.
Det kommer att bli tomt
Jag hoppas att vi kan få låna nya grisar nästa år. Egentligen skulle vi behöva två flockar, men det har varit ganska tungt med vatten och utfodring och längst bort på hygget kan vi inte komma så lätt så där får vi nog röja manuellt istället.
Till nästa år har vi en dryg hektar mossig, gammal åker som kan behöva bökas upp. Det känns trevligare att låta grisarna böka än att be bonden att plöja med traktor. Bonden kan ju få harva och så när grisarna är klara. Eller?
För er med bredband bifogar jag en länk till mina lyckliga grisars
musikvideo 
