Vi har en SRB-oxe som är 13 år, två av norska lantraser och en SRB/jersey. Tidigare har vi haft mest jersey-oxar och SRB-oxar. Nu har vi några vänekor och hoppas de ska få tjurkalvar någon gång (har blivit två kvigkalvar hittills). De tycker jag verkar vara de bästa för oss eftersom de inte är alltför stora, SRB-oxarna blir mer än ett ton, 1200 kg ungefär, minst.
Alla våra oxar är jättesnälla och har varit så oavsett ras. Mycket, mycket lugna, inga bekymmer. Men jersey behöver mer umgänge och träning än andra som det tycks. Så de kanske är bäst att undvika.
Lantras som Tjalve föreslår är nog bäst. Fast även de kan bli ganska stora (800 kg - 1200 kg har jag hört talas om och läst om beroende på ras förstås).
Vill man arbeta med dem så vill man väl inte ha en alldeles för pytteliten heller.
Gråhåriga blir de inte, de är lika snygga livet ut nästan.

Vi slaktar aldrig våra oxar (eller någon annan för den delen.)
Alldeles förskräckligt är det att så få han-individer får leva. De borde få vara en tillgång i form av ox-kraft som de var förr. Traktorn har gjort dem arbetslösa...

Här finns lite om väneoxar:
http://www.allmogekon.se/?page=8