Till de som blandar eget och funderar över selen

[skiesabove]

Våra marker är ju selenfattiga, och så även en del europeiska marker. När man blandar eget foder är det således något man kanske funderar över, hur man ska tillföra selen utan att behöva köpa koncentrat på Granngården.

Efter lite klureri har jag äntligen kommit på lösningen!

Paranötter är det livsmedel som i särklass innehåller mest selen. Enligt mina uträkningar, för att uppnå en nivå på 0,4mg per kg foder (ganska vanlig nivå i köpespellets) så behöver man endast 8 gram paranöt/kg foder! Man har därmed råd att köpa ekologiska, rättvisemärkta paranötter. Om nötterna mals till smör (eller man köper färdigt smör, kostar exempelvis 49kr/170g) så kan dom blandas med något annat som man vill tillföra i fodret, exempelvis protein via raps/rybskaka. Jag kommer också att blanda i fiber och något som smakar gott, kanske banan, för att göra dom säkra för matsmältningen och goda att äta och göra små "superkuber" så att kaninerna får i sig dagsbehovet av selen via 1 kub.

Några fler nyttiga tips om näringsämnen =)?

[Ugglans]

Har det nånstans på vägen blivit nån miss mellan microgram och milligram?

Enligt SLVs databas innehåller Paranötter 500 µg (alltså 0,5 mg) selen per kilo. För att komma upp till 0,4 mg/kg färdig foderblanding måste du alltså ha i ca 800 g paranötter om man förutsätter att resten av ingredienserna inte innehåller selen som är värt att räkna med.

[skiesabove]

AAARGH jag som var säker på att vi räknade rätt 

Nu kan jag iaf reta min mattekompis... Det var han som räknade....

Bah. Jaha. Då är jag tillbaks på ruta 1, hur ska man kompensera selen utan att behöva köpa syntetiskt?

Mästers exempelvis, innehåller 0,2mg. Jag vill åtminstone upp i den nivån... Mitt basfoder innehåller nämligen bara 0,01mg, och man kan anta att höet jag köper har ungefär samma (odlat i byn)...

En lösning för mig är att köpa mineraler (St. Hippolyts GMK kan tillföra selenet utan att barka iväg på E-vitaminet för mig och är inte så dyrt via min leverantör) men jag vill helst, helst inte...

[Ugglans]

Jag har personligen svårt att tro att kaniner har ett så extremt stort behov av selen som kaninfoderna innehåller.

RDI för en vuxen kvinna är 40 µg, dvs den mängd 100 g normal kaninpellets innehåller och det förefaller mig ganska osannolikt att en växtätande djur på några kilon behöver lika mycket selen som en allätare på 70 kg, speciellt med tanke på att selen förekommer naturligt i störst mängder i animaliska livsmedel.

Nog för att våra nordiska marker är selenfattiga och har utarmats över tid, men jag har svårt att tro att frilevande kaniner någonstans i världen, vid någon tidpunkt fått i sig ens en bråkdel av den mängd selen som kommersiella foder ger.

Att det inte finns något, för arten, naturligt födoämne som tillfredsställer det påstådda behovet av ett visst näringsämne får mig att tro att uträkningen är gjord med andra motiv än att se till att kaninerna faktiskt får i sig en sund och artriktig föda, tex uträknad efter väldigt hårt drivna produktionsdjur eller att det ligger kommersiella intressen bakom.

Jag ser det lite som att först rita kartan och sen anpassa terrängen efter det, istället för tvärtom, som är det logiska. Kaniner fanns ju trots allt långt innan Mästers pellets eller syntetiska mineralfoder... I stora delar av landet lever stora mängder kaniner i högönsklig välmåga på det marken har att erbjuda, utan selentillskott! 

Vi har väl varit inne på det här spåret tidigare, men jag tycker att i begreppet "naturligt foder" ingår omväxlande mat av olika, för arten naturliga råvaror. Att titta på de kommersiella fodernas värden och försöka skapa ett eget foder utefter dessa tycker jag är en logisk kullerbytta eftersom dessa foder är tillverkade med högsta möjliga avkastning och/eller lägsta möjliga produktionskostnad som mål.

Att hönspellets innehåller betydligt mer protein än vad moder jord kan erbjuda en höna som söker sitt eget foder betyder inte att gud/naturen/evolutionen misslyckats med att utfodra höns. Det betyder att höns lägger fler ägg om det får mer protein och det tycker vi människor är bra. Att ge hönsen en väldigt proteinrik föda som inte är i pelletsform utan hemmablandat gör det i mina ögon inte mer naturligt.

Att kaninpellets innehåller mer protein än vad någon vild kanin någonsin fått tillgång till betyder inte att kaniner faktiskt har ett så stort behov av proteiner för att leva och må bra. Det betyder att de växer till slaktvikt snabbare eller får kroppar som tilltalar oss människor i utställningssammanhang under dessa omständigheter.

Att ett torrfoder för hundar innehåller mer än 50% kolhydrater innebär inte att hundar har behov av dessa. Det innebär helt enkelt att spannmål är billigare än kött och att det behövs en ganska stor mängd stärkelse för att kunna tillverka de kulor vi människor tycker är praktiska att köpa i säck.

Vad jag vill komma till är alltså att ur mitt perspektiv är det en paradox att försöka skapa ett naturligt kaninfoder med 0,4 mg selen/kg och att det är min fasta och fulla övertygelse att naturen vet bättre än någon forskare eller någon foderproducent vad ett djur ska äta.

Visst hämtar du också kasserat grönt i affären? En del av detta torde vara importerat och eventuellt odlat i mer selenrika områden. Kål av olika slag är, såvitt jag begriper, de mest selenrika grönsakerna som odlas på våra breddgrader.

[Edgar]

Finns det någon därute som vet hur det är med selen till kaniner, (eventuellt) behov och hur stort det i så fall är? Helst med källhänvisning. I den litteratur jag har tillgänglig påstås det att kaniner har ett mycket lågt (om ens något) selenbehov, jämfört med andra djur. Man påstår att vitamin E räcker.

Studier har gjorts med selenfattigt hö, vilket gav muskeldystrofi hos kalvar och lamm men icke ungkaniner.

[Gille]

Undrar också om de verkligen lider av selen-fattigt foder/gräs.

[Sussilo]

Jag vet inte, men har haft kaniner med kortare avbrott sedan barnsben. Selen till kaniner talades det inte om. Tidigt på våren släpptes kaninerna ut i sina betesburar där de fick hö tills gräset kom. Senare fick de grönsaksrens/blast från egna odlingar som enda tillskott till gräsbetet. På vintrarna fick kaninerna fri tillgång till hö och en del hushållssavfall. Ris och grenar fick de året om och en gnutta havre/korn när de hade ungar. De fick normala kullar (ca 8-10 st) som alla överlevde och frodades. Jag hade aldrig några sjuka kaniner, alla tycktes trivas tills den dag de skulle ner i grytan.....

[skiesabove]

Mina källor: Nutrition of the Rabbit (http://www.filesonic.com/file/18965643)

Jättebra bok som man kan säga är en sammanfattning från en mängd olika studier om kaniners behov, otroligt genomgående på det mesta.

Kapitel 7, sidan 126, så anges behovet av selen för en kanin i underhåll från olika studier som mellan 0,01-0,08 mg/kg och för produktionsdjur mellan 0,05-0,09. Så visst innehåller kommersiella foder en hel del mer än vad som behövs, men man kan inte säga att kaniner inte behöver selen.

Ugglans: Visst styr foderbolagen oss mot att tro att djuren blir sjuka utan just deras foder, men värdena är ju inte tagna ur det blå. Jag fick en sommar problem med kaninförlamning på ungdjur, och brist på selen visar sig ofta som problem med musklerna. Efter att jag började ge vitamin/mineraler i vattnet hade jag inte det problemet längre. Jag har ingen lust att få det igen. Jag vet att mitt foder innehåller <0.01 mg selen/kg, och det är inte sannolikt att mitt hö kan kompensera det eftersom det är ett känt problem inom jordbruket, att våra marker är selenfattiga. Jag vill verkligen inte drabbas av det problemet igen, och när jag nu inte kommer att ge en "vanlig" pellets så vill jag försäkra mig genom att ge någon typ av selentillskott. Solrosfrön innehåller enligt Livsmedelsverket 20 mikrogram/kg, dvs 0,02mg om jag räknat rätt? Det är ju fortfarande för lite och duger således inte som selentillskott.
Paranötterna med sina 500mikrogram/kg (0,5 mg/kg) är ju fortfarande mer användbara. För att nå 0,01mg/kg behöver jag väl 20g/kg foder?

Från veterinärlitteraturen Textbook of Rabbit Medicine (Frances Harcourt-Brown):
"Vitamin E and/or selenium deficiency classically results in nutritional muscular dystrophy" (2.13.6.3, sidan 1991)

Ofullständig karta ang. selen i våra marker: http://www.sna.se/webbatlas/kartor/kopia/selen.html

[Edgar]

Kartan, en fråga.  Ser ut som om jag bor i ett rött eller möjligen gult område. Innebär vad?

Nutrition of the Rabbit, är det de Blas som skrivit den?  Vad kostar det att få tag på den? Hur?

[skiesabove]

Det är Blas som skrivit ja, finns två editions. Finns på flera olika webshops samt gratis på länken jag länkade. Det är en rar-fil.

Angående kartan så antar jag att röda områden betyder selen- och kromrikt. Kartan var ju rätt ofullständig, du kanske kan kontakta någon geolog i ditt område?

[Ulric Eriksson]

Från sidan 128:

Selenium was considered a toxic element
but, in 1957, the essentiality of this
nutrient was demonstrated. Diseases such
as white muscle, liver degeneration and
exudative diathesis and impaired reproduction
and poor immunity have been associated
with selenium deficiency. In most
species the role of selenium is closely linked
to vitamin E. Selenium is a constituent of
the enzyme glutathione peroxidase (GSH),
which plays a role in the detoxification of
peroxides formed during metabolic processes.
However, rabbit tissues are less
dependent on selenium for the disposal of
peroxides than tissues from other mammals.
Lee et al. (1979) observed that, in the rabbit,
most of the existing GSH does not have selenium
as a cofactor. Moreover, Erdélyi et al.
(2000) did not observe any relationship
between selenium status and GSH activity
in the liver, kidney, pancreas, genital organs
and femoral muscle of rabbits. Similarly,
supplementation with 0.5 mg selenium kg−1
does not improve plasma tocopherol or the
oxidative stability of spermatozoa (Castellini
et al., 2002). As observed in pig and poultry
meats and in eggs, feeding supplemental
organic selenium (0.12–0.50 mg kg−1) to fattening
rabbits increases the selenium content
of meat (95.5–395 μg kg−1). However,
extra selenium supplementation has limited
potential to improve the oxidative stability
status of rabbit meat (Dokoupilová et al.,
2007). Therefore, the rabbit is more dependent
on vitamin E and less on selenium than
other mammals in reducing the oxidation
load on tissues (Jenkins et al., 1970). On the
other hand, Struklec et al. (1994) observed
improved fetal and birth weight when does
received 0.1 mg supplemental selenium
kg−1, but no further improvement was
observed with 0.3 mg selenium kg−1.
Commercial premixes without supplemental
selenium have been marketed for years
in Europe without any evidence of impaired
productivity in does or growing-fattening
rabbits (Mateos, 1989; Mateos and Piquer,
1994; Robledo et al., 1999; Lebas, 2004).
Since no detailed experiments have recently
been conducted on this subject, and taking
into account other potential effects of selenium
as a constituent of various enzymes
complexes, it is advisable to include a small
amount of supplemental selenium (0.05 mg
kg−1) in the feeds of rabbits.

Dvs ungefär vad Edgars litteratur säger.

[Ugglans]

Kapitel 7, sidan 126, så anges behovet av selen för en kanin i underhåll från olika studier som mellan 0,01-0,08 mg/kg och för produktionsdjur mellan 0,05-0,09. Så visst innehåller kommersiella foder en hel del mer än vad som behövs, men man kan inte säga att kaniner inte behöver selen.

Att räkna i viktenhet per kilo foder förutsätter att djuret äter pellets eller annan homogen föda. Ett näringstätt foder behöver ju högre halter av tex mineraler eftersom djuret behöver äta mindre av det för att tillgodose sitt energibehov.

Man kan ju inte säga att en kanin på 3 kg behöver ett visst antal gram foder per dag. Det beror ju på om det är fråga om klent hö och torra löv eller kalvpellets!

Jag vägrar dessutom tro att någon forskare i världen vet bättre vad ett djur bör äta än vad naturen gör och att en art som finns i vilt tillstånd skulle ändra sina näringsbehov för att den tämjs/hålls i fångenskap tycker jag verkar otroligt långsökt. Vildkanin och tamkanin är ju samma art och eftersom vildkaniner bevisligen klarar sig på en selenfattig diet torde tamkaniner också göra det. Det finns ju dessutom en hel rad med uppfödare som varken utfodrar med pellets eller mineraltillskott och ändå får fram friska fina kullar.

Ugglans: Visst styr foderbolagen oss mot att tro att djuren blir sjuka utan just deras foder, men värdena är ju inte tagna ur det blå.

Ibland undrar man om de inte är det ändå... Kaninfoder är en marginell produkt hos stora företag som producerar foder för lantbrukets djur och för hästar samt i många fall utsäde, bekämpningsmedel osv. Jag har svårt att tro att det ligger någon större tanke bakom deras kaninfoder och skulle inte bli ett dugg förvånad om det visade sig att tex de höga selenhalterna beror på att det förenklar produktionen när de byter mellan olika foder på produktionslinjen.

Jag fick en sommar problem med kaninförlamning på ungdjur, och brist på selen visar sig ofta som problem med musklerna. Efter att jag började ge vitamin/mineraler i vattnet hade jag inte det problemet längre. Jag har ingen lust att få det igen. Jag vet att mitt foder innehåller <0.01 mg selen/kg, och det är inte sannolikt att mitt hö kan kompensera det eftersom det är ett känt problem inom jordbruket, att våra marker är selenfattiga. Jag vill verkligen inte drabbas av det problemet igen, och när jag nu inte kommer att ge en "vanlig" pellets så vill jag försäkra mig genom att ge någon typ av selentillskott.

Vad åt kaninerna när de drabbades av förlamning? Om det var pellets kan man ju stryka brist på selen rakt av i alla fall såvida de inte har defekt upptag eller så.

Varför en del kaninungar drabbas av förlamning är det väl egentligen inte någon som vet? När man kollar gamla trådar här verkar det ju drabba uppfödare av olika raser och som utfodrar på olika vis, såväl med selenberikad pellets som enbart bete. Förgiftning, ärftliga defekter, kaliumbrist och kalciumbrist är några av de andra teorier jag läst om.

Solrosfrön innehåller enligt Livsmedelsverket 20 mikrogram/kg, dvs 0,02mg om jag räknat rätt? Det är ju fortfarande för lite och duger således inte som selentillskott.

Paranötterna med sina 500mikrogram/kg (0,5 mg/kg) är ju fortfarande mer användbara. För att nå 0,01mg/kg behöver jag väl 20g/kg foder?

Är det inte enklare att tillsätta ett syntetisk tillskott för att höja selenhalten? Frågan är om paranötter från Amazonas är mer naturlig mat för kaniner än tillskott från Lantmännen...

[skiesabove]

Det är en principsak

[Gille]

Vad åt kaninerna när de drabbades av förlamning? Om det var pellets kan man ju stryka brist på selen rakt av i alla fall såvida de inte har defekt upptag eller så.

Varför en del kaninungar drabbas av förlamning är det väl egentligen inte någon som vet? När man kollar gamla trådar här verkar det ju drabba uppfödare av olika raser och som utfodrar på olika vis, såväl med selenberikad pellets som enbart bete. Förgiftning, ärftliga defekter, kaliumbrist och kalciumbrist är några av de andra teorier jag läst om.

Inget har visat på att förlamningarna skulle vara just selenbrist, det är teori. Jag har ett ungdjur nu som är förlamat och skulle det vara selenbrist skulle fler drabbats. Jag har tidigare haft problem med två ungdjur från samma mamma och sedan en i en helt annan ras. Visst släktskap finns mellan denna jag har nu och de två första, så jag tror att det är en ärftlig faktor. Och mina får pellets där selen finns tillsatt.

[Ugglans]

Det är en principsak

På så vis! 

[Ugglans]

Inget har visat på att förlamningarna skulle vara just selenbrist, det är teori. Jag har ett ungdjur nu som är förlamat och skulle det vara selenbrist skulle fler drabbats. Jag har tidigare haft problem med två ungdjur från samma mamma och sedan en i en helt annan ras. Visst släktskap finns mellan denna jag har nu och de två första, så jag tror att det är en ärftlig faktor. Och mina får pellets där selen finns tillsatt.

Det låter ju som att man kan stryka selenbrist orsakad av selenfattigt foder som möjlig orsak, tycker jag. Det är ju iofs möjligt att ha brister på vissa näringsämnen trots rejält intag om man har nåt fel på upptaget. Själv behöver jag tillskott av vitamin B12, trots att jag får i mig RDI många gånger om via kosten.

[Gille]

Ja och då är det ett fysiskt kanske ärftligt problem och inte ett foderproblem. Har dessutom annat pellets nu än för första gången.

[skiesabove]

Inget har visat på att förlamningarna skulle vara just selenbrist, det är teori. Jag har ett ungdjur nu som är förlamat och skulle det vara selenbrist skulle fler drabbats. Jag har tidigare haft problem med två ungdjur från samma mamma och sedan en i en helt annan ras. Visst släktskap finns mellan denna jag har nu och de två första, så jag tror att det är en ärftlig faktor. Och mina får pellets där selen finns tillsatt.

Läs Handbook of Rabbit Medicine (finns som googlebok) där listas olika orsaker till "Floppy Bunny Syndrome".

[Edgar]

Nu har jag fått boken som e-mail, tack för hjälpen!!!

Selen, som framgår av Ulriks kopia från boken, är speciellt för kaniner. Jag tolkar stycket som så att man har inte vetenskapligt styrkt något behov av selen hos kaniner, utom möjligen att foster- och födelsevikt hos ungarna blir något högre.

Riktade studier har inte gjorts på området på senare tid, och man anser att det är klokt att tillsätta selen till fodret i storleksordningen 0,05 mg per kg foder.

I någon tidigare tråd skrevs det också om selen, jag hittar den inte just nu. Där angavs att selentillsats till fodret löste något problem, jag minns inte riktigt.

Jag vet också att man i Tyskland håller/hållit på med studier om kaniner och selen. Får se om jag hinner kolla upp det.

Sammanfattningsvis ser jag selen som en marginell fråga när det gäller kaninfoder. Det finns mycket mer angelägna saker för mig att lägga energi på.  Ex.vis ett inhemskt odlat proteinfoder, som inte ger smak åt köttet.