Seitan är "vegetariskt kött" av vetegluten. Man gör en degklump av vetemjöl så sköljer man den tills vattnet blir klart. Kvar blir en liten gummiaktig klump som kan skäras upp och stekas i salt och kryddor. Det blir mycket likt kött.
Det irriterar mig att man får så lite seitan ur varje degklump. Det mesta, dvs. stärkelsen, sköljs bara ut och slösas bort.
Jag gjorde nyss tapetklister och den gråvita socker-potatismjölblandningen såg ut precis så som vattnet som man sköljer seitan-degklumpen i. Finns det något argument MOT att ha i socker i vattnet och koka upp till klister istället för att hälla bort?
Ifall man inte skulle ha ork/tid att använda klistret just samma dag som man gjorde seitan, kan man frysa in det? (tog vara på stärkelsen en gång och satte in i kylskåpet, men det möglade ändå ganska fort)
Skulle känna mig mycket mer motiverad till att göra seitan om jag kunde använda stärkelsen till nåt vettigt.
