Men det kan komma en situation där man bör avliva ett djur tyvärr, så du bör höra dig för i din närhet så att du kan få hjälp om det behövs.

För självklart ska man inte hugga huvudet av en höna för minsta lilla, men mitt svar om avlivning till dig i början var bara vad ja kände eftersom alla inte tillkallar en vetrinär för hönsen och man får verkligen se till det lidandet som djuren har i en akutsituation.
Men det tror jag nog att du gjort också

För mina höns gäller samma som för mina andra djur, att tillkalla veterinär när det är ngt som jag inte själv klarar av att få rätsida på. Lika väl som att jag skulle fara iväg akut med en av katterna för ev avlivning så skulle jag göra detsamma med hönsen. Kan inte tänka mig att det skulle vara att utsätta fåglarna för onödigt lidande att åka kattransport i 10min till vet.klinik för avlivning jämfört med att vänta tills grannen kan/har tid att ta fram yxan... Hönan Amanda som vi fick ta bort för några år sedan tog min stordjursveterinär bort här hemma och det är så det är tänkt med Agata också om det nu vill sig illa. På så sätt tycker jag faktiskt att jag har en "plan" för hur jag ska göra när ngn höna ska avlivas...

I absolut nödfall hade jag nog kunnat själv, avliva menar jag. Har tagit bort en fasankyckling en gång, som labradoren kom springande med när han var valp. Isch, säger jag bara .

Hälsningar
Christel.

Blev hönorna bra av sig själv, eller gjorde du ngt särskilt med dom? Tänkte att jag kanske hittat en kollega i hönsmassagebranschen  ...


Kanske skulle vi starta eget??? Eftersom hennes stora, hårda kräva oroade mig och jag var och kände för att kolla vad det kunde vara stup i kvarten blev det nog en del massage även om jag inte tänkte på det då... Bra blev det i alla fall.

Sally

Christel, hur är det med Agata? Och Bocky? (den frågan kan du svara på under rätt tråd)  

Usch va tråkigt...

Kan det vara så att en brist på något "spårämnen,vitamin ex" kan vara orsaken till att ett djur äter för mkt av ngt

Vi människor får PICA och äter konstiga saker under graviditeten, jag blev  galen i is att knapra på dygnet runt alltså jag hade järnbrist men blev sugen på ngt som jag knaprade sönder.

Ja ja vi vet ju inte men man kan ju alltid analysera

Kan det vara så att en brist på något "spårämnen,vitamin ex" kan vara orsaken till att ett djur äter för mkt av ngt

Vi människor får PICA och äter konstiga saker under graviditeten, jag blev  galen i is att knapra på dygnet runt alltså jag hade järnbrist men blev sugen på ngt som jag knaprade sönder.

Ja ja vi vet ju inte men man kan ju alltid analysera

Jag har också funderat på det, om det kunde vara ngn brist eller dyl. Hade problem en vinter med hästarna som enl. foderstat inte skulle behöva extra mineraler. Men de åt lera, grus och min store ridhäst fick gruskolik . Så jag började ge mineraler och vips var intresset för jord och sand slut. Men när det gäller höns så vet jag inte ? Finns ju papaegojor som inte kan ha bursand eftersom de pickar i sig en massa så det blir stopp i krävan (har aldrig råkat ut för det på ngn av mina). Hade däremot en landsköldpadda som åt småsten som unge, men varför vet jag inte ... Han fick gå på annat underlag (Skalet är numera lycklig avelshane hos en fantastisk familj, och vi håller tummarna på nya små "paddor" till våren ). Men om vi nu ska fabulera fritt, så jämför man reptiler med fåglar, i detta faller höns, så kräver reptiler UV-ljus på vintern (eller åretom om de år inne), och en väl balanserad kalcium-fosforkvot bl.a. Någon som hört talas om foderstatberäkningar till höns?? Inte jag.

För att åtegå till just Agata så köpte jag henne tilsammans med två andra höns förra hösten. Tyvärr så dog en unghöna ganska snart, lilla Amalia. Kvar är nu Anna-Greta förutom mina tre gamla hönor. Anna-Greta har ngn sorts defekt för hon är naken på bröstet - inte plockad utan helt fjäderlös! Sedan plockar hon sig själv på ryggen ovanför stjärten, och det är verkligen hon själv som gör det - har sett det vid upprepade tillfällen . Så de äldsta hönsen + tuppen är blanka och fina - t.o.m så fina att en vän till sambon målade av dom på oljemålning i somras och sålde tavlan på galleri (nej, hade inte råd att köpa den... ). Men som sagt, de nya hönsen var ena riktiga sorgebarn .

Om ngn har något handfast råd att ge för att få hönan att sluta att plocka av sig fjädrar så är de VARMT välkomna!! Men nu ska jag gå ut och natta hästarna och sedan ska jag natta mig själv, sambon och hundarna.

/Christel.

och en väl balanserad kalcium-fosforkvot bl.a.
Någon som hört talas om foderstatberäkningar till höns?? Inte jag.

Jag vet en som nämt det   ...... Rosa
för visst var det så i en annan tråd här eller minns jag fel nu  

Hej Christel!
Tråkigt med lilla Agata. Har själv haft en Orpingtonhöna, visst är dom jättefina, hade också mycket problem med den hönan, efter tusentals kronor i veterinärkostnader( sår i kloaken förmodligen tuppens klo, stor böld mellan tårna som fick opereras bort)  så bara trillade hon av pinnen en dag  .

Ja, vad gör man inte för sina hönor ... Tycker också att orpingtonhönor är fina men kommer inte att skaffa fler av just den rasen just för att de är "svåra".  Har du andra höns som du kan rekommendera?
Mvh Christel.

Jag har bl.a. Åsbohöns och Dvärgkochin. Båda lägger ägg och ruvar bra. Dvärgkochin är nog mer ruvvillig än Åsbohönan.

Den ena dvärgkochin låg och ruvade nästan hela förra sommaren och jag blev orolig efter ett tag och undrade hur länge hon skulle ligga kvar. Till slut lyfte jag ur henne ur redet och bar ut henne så hon kunde vara med resten av gänget, äta och dricka och göra ifrån sig. Det hjälpte ett par minuter, men sedan gick hon in och lade sig  i redet igen. Det hör till saken att jag hade tillräckligt med kycklingar och inte ville ha fler, så jag tog bort äggen för henne.  

Både Åsbohönorna och Dvärgkochin är trevliga och härdiga, tycker jag. Dvärgkochintuppen är mycket tam och det är inga problem att lyfta upp honom.  

Jag har bl.a. Åsbohöns och Dvärgkochin. Båda lägger ägg och ruvar bra. Dvärgkochin är nog mer ruvvillig än Åsbohönan.

Den ena dvärgkochin låg och ruvade nästan hela förra sommaren och jag blev orolig efter ett tag och undrade hur länge hon skulle ligga kvar. Till slut lyfte jag ur henne ur redet och bar ut henne så hon kunde vara med resten av gänget, äta och dricka och göra ifrån sig. Det hjälpte ett par minuter, men sedan gick hon in och lade sig  i redet igen. Det hör till saken att jag hade tillräckligt med kycklingar och inte ville ha fler, så jag tog bort äggen för henne.  

Både Åsbohönorna och Dvärgkochin är trevliga och härdiga, tycker jag. Dvärgkochintuppen är mycket tam och det är inga problem att lyfta upp honom.  

Just Åsbohöns är jag väldigt förtjust i, tycker de ser ut som "riktiga" höns och tupparna är urtjusiga. Det finns en skock på hembygdsparken här i närheten. Sedan kommer åsbohönan ursprungligen från mina trakter (nv. Skåne), så det vore roligt ur det avseendet också.

Det du skriver om din ruvande dvärgkochin känner jag igen från min Agda - hon kan få för sig att ruva i ett alldeles tomt rede!! Och då menar jag inte att jag tagit bort äggen, nej då, det behöver inte vara ägg i öht! Hon har såklart fått ruva på riktigt också, men det blir aldrig något av det, tyvärr .

Min morfar som var intresserad av brevduvor och höns hade en förmåga att se vilka ägg som skulle bli hönor och vilka som skulle bli tuppar (han hade vigselringen i ett snöre, och könet visade sig genom hur ringen roterade ovanför ägget - låter som en skröna men det stämde skrämmade ofta...). Han var så duktig att folk kom hem till honom för att välja rätt ägg att kläcka fram . Jag som inte vill ha fler tuppar önskar ibland att jag kunde se på äggen att det garanterat blev hönor (snacka om könsdiskriminering ) för då hade jag ju kunnat ge Agda några åsboägg till våren...

Hej Christel!
Är bara lite nyfiken på var du köpte dina Orpingtonhönor, efter att ha läst  beskrivningen på gubben i "Fjäderätartråden" tycker jag att det låter som stället där jag köpte "lilla Laura".
Kommer inte ihåg vad han hette (vill inte komma ihåg heller för den delen) men det var utanför Klippan.
Torry