Jag har några tackor som är 5 år nu och jag börjar fundera på hur många år till jag kan låta dem få lamm? (Om de få vara friska och i kondition för det givetvis)

Vad gör ni med de tackor som inte bör avlas på längre?

Mina äldsta tackor är åtta år och har lammat varje år. De är i bra kondition. Jag har läst mig till att man kan betäcka dem upp till tio års ålder så länge de har bra tänder och hälsan i behåll.

Tackor som hålls som sällskapsdjur kan bli gamla, uppåt 20 år säger min engelska fårbok. Jag kommer att behålla mina gamla tackor så länge de är friska. De kommer att kräva lite extra omvårdnad, men det tycker jag att de är värda.

Våra tackor hänger med så länge de är i god kondition dvs fina i hullet, hela tänder och friskt juver - sen skickas de till slakt.

Har en tacka som är 12 år som fick tvillingar i våras och mår jättebra.
Hon får hänga med ett år till om allt går som det ska naturlitvis.

Vi har tackor som är födda -99 och -00, de ska få lamma en sista gång till våren.
Om de får tacklamm tänker vi behålla de lammen.
Är det någon skillnad på att behålla lamm från äldre tackor?
Jag tycker att äldre tackor oftare får lamm som sackar efter i uppväxten.

Våra gamla tackor har klarat av att föda upp sina lamm galant. De lammen blir inte mindre än övriga lamm. I våras hade jag en tacka som var sju år och som hade en jättejobbig sista tid på dräktigheten. Jag trodde flera gånger att hon skulle dö. Hon lammade helt själv fyra lamm, och hon hade så mycket mat åt dem att de vägrade ta flaska. De växte upp till fyra jämna och mycket stora lamm. Tackan slaktades dock pga av den jobbiga dräktigheten.

Risken med gamla tackor är väl just att de kräver mer tillsyn och omvårdnad. Att de skulle ge sämre lamm har inte jag märkt.

Vi har än så länge inte slaktat ut någon tacka "bara" för att hon är gammal. Så länge tackan är fullt frisk, och i fint hull lär hon klara av en dräktighet oavsett hur gammal hon är.

Vi delar vid behov in flocken i två på vintern, och fodrar extra till gamla tackor och ungtackor.

Ja det är väl som Rosa säger att det brukar bli en "naturlig" lösning på saker och ting!
Men man vill ju helst förekomma utan att det blir onödigt tidigt.

Är det någon större skillnad  mellan olika fårraser.
Jag har gutefår.
Man säger ju att små raser av hund och häst brukar bli äldre än de större!?

Tycker också att man kan ha kvar sina tackor o avla på dem så länge de är friska.
Gamla friska tackor, som man inte vill avla på, fyller en viktig social funktion i fåtflocken. Vi brukar aldrig slakta friska tackor, de får gå kvar och lära upp tacklammen. Det är toppenbra!

Men då ska man ju också vara medveten om att det kräver både mycket utrymme och mycket foder !
Om flocken ska dubbleras varje år  

Hur vanligt är det att man kan uppfylla dom förutsättningarna...
För inte slaktar väl någon fräscha tacklamm och behåller de gamla istället....

Den sk. 10-års gränsen är ju beräknad för produktionsraser. Hade en 10-årig finullstacka som fick tvillingar i år. Förra året fick hon trillingar. Hon är i toppkondition. Men vi höll ju våra finullar extensivt. Intensivproduktion "sliter" ju ut djuren mer.

Så du menar att om man halvsvälter djuren så blir dom äldre... *host*
Vad skulle det då vara som slits på ett välutfodrat djur ?

Det där tycker jag är att sprida skrönor..

/Rosa

Men då ska man ju också vara medveten om att det kräver både mycket utrymme och mycket foder !
Om flocken ska dubbleras varje år  

Hur vanligt är det att man kan uppfylla dom förutsättningarna...
För inte slaktar väl någon fräscha tacklamm och behåller de gamla istället....Så du menar att om man halvsvälter djuren så blir dom äldre... *host*
Vad skulle det då vara som slits på ett välutfodrat djur ?

Det där tycker jag är att sprida skrönor..

/Rosa

MEn Rosa

Naturligtvis menar Birgit att om man tex flushar sina finull så de får maximalt med lamm så sliter de ju mer på tackan än om man håller dem extensivt och inte flushar...

är ju en viss skillnar på att bära fyrlingar o femlingar än kanske 2 -3...................


vill man tex bevara gamla fårraser så skall man låta dem gamla djuren få avkomma så länge som det är möjligt.. så länge de är friska o pigga.

Det är ju de som är skillnaden på bevarande avel och förädlings avel..

Nu slaktar man ju naturligt vis inte alla tackalmm utan några säljer man ju o endel behåller man ju själv efter som det alltid brukar vara någon tacka som man bör slkata bort..
Beroende på hur många djur man har i sin flock..

Vid förädlings avel så har man ju ett mål med sin avel.. tex fler lamm, finare skinn, högre slaktvikter osv..
då slaktar man ju bort dem man inte tycker håller måttet, och förhoppings vis skall ju lammen vara bättre än sina mödrar..

vill man tex bevara gamla fårraser så skall man låta dem gamla djuren få avkomma så länge som det är möjligt.. så länge de är friska o pigga.

Det är ju de som är skillnaden på bevarande avel och förädlings avel..

Om matematiken skal gå ihop, så måste gamla djur vika platsen även i bevarandeavel.
Så länge populationen är så liten, at det bara handlar om at öka antalet djur, slaktar man ju varken gamla eller unga om de är friska. Men den växtkurvan mattas fort, och har gjort det för de mer vanliga allmogeraser. Antallet ökar fortfarande, men inte alls i en takt som gör att vi kan spara alla tackor.
Avlens syfte är då att se till, att alla gener i beståndet hållas i avel så väl som möjligt. Det gör man inte genom att låta vissa tackor bli över 10 år och og på den tiden få 15-20 lamm, om resultatet är, att andra tacklamm slaktas bort utan över huvud taget att få chancen.
Om alla - eller bara de flesta - unga tackor skall komma till och lämna åt minstone ett par livdjur efter sig, hur skulle man då samtidigt kunna låta dom få lamm år efter år? (om man inte slaktar bort alla senare lamm vil säga, men då är bevarandeperspektivet noll)

Sedan är det naturligtvis så, at man lätt får några favorittackor i sin flock, som man kanske vill behålla tills de inte kan mera. Men då har man egentligen gjort ett urval! (inget konstigt i det, så gjorde dom säkert också förr, men urval är det lika väl)

Bevarandeavel når populationen har nått en stabil storlek kan endast ske efter princpen én in, én ut, vem som åker in och ut får man se på konkret i förhållande till sin flock och til vilka släktslinjor man anser behöver stärkas.