Aha, på så sätt.... Var lite stressad vid lunch idag så slarvade väll i att läsa med.
Nä. Vaktlar skulle jag inte säga, som vuxna djur är speciellt känsliga (eller jo, om man inte hanterar dem så blir de ofta väldigt stirriga/stressiga och är för övrigt stresskänsliga också, alltså om någonting stressar upp dem *t.ex. om någon annan vaktel skulle nypa till en annan litegranna*... Då blir det panik och spring och studs på en gång!). Men förutom själva "stresskänsligheten" OCH när de är små bäbisar, då är de väldigt känsliga och kan ta livet av sig själva på massa mysko sätt
*haft några som dränkt sig i ett syltburkslock t.ex.* så är det ena pigga, friska små fåglar som inte behöver allt för mycket för att visa sig trivas.
Har mina vaktlar i sådana där inomhus kanin och marsvinsburar. Lite grottor/koja att kunna gå in i, sedan hänger jag grenar av gran, rönn och sådant i taket så att det hänger ned lite som bushaktigt och mysigt. Underlag - Kutterspån. Foder - Allfoder, snäckskal, insekter när det går att fånga, grönt likaså när det finns, bär m.m.
Jag undrar dock hur många vaktlar som får sätta livet genom att bli ihjälhackade av varandra på dessa ställen.
De kan vara rätt elaka djur ibland. Och det ser väldigt trångt ut i de där burarna (ihopmosade med varandra ju)... Som gjort för att skapa bråk, stress och blod.
