Kände bara för att ventilera då jag nyss begravt min idag älskade schäferblandning,3 år. Världens snällast inne, mot mig och barnen, men ohanterlig mot andra djur, särskilt hundar! Då han visade blint raseri och vansinne mor andra hundar och jag fick åka några kilometer för att kunna ta honom på promenad blev det ohanterligt. Flera "hundpsykologer" som jag har stort förtroende för har "tittat" på honom och gissat att det genom hårt jobb ett par år, möjligtvis kunde blivit ordning på honom, jag gav honom p-sprutor hos vet. men inget hjälpte. Kände att det var tryggast att låta honom somna in innan något allvarligt hände. Fruktansvärt sorgligt, men vår underbara vetrinär höll med om att han som osäker och nervig hund förmodligen mådde bättre av att få somna in!
Känner mig alltid som en mördare när jag tar bort ett djur!