Lin skall inte gödslas för mycket, då blir det grovt och glanslöst.
Att olda lin, bereda och spinna är inte omöjligt men rätt tidsödande.
Om jag skulle odla lin skulle jag inte ta för mycket på en gång, det kan vara bra att ta "lagom mycket" varje år och prova sig fram.
Lin sås på våren på någon av dagarna med långa kvinnonamn - man får längre lin då

När linet sås skall man gå med höga kliv hela dagen - man får långt lin då

Den första man möter efter sådden skall vara en gubbe med långt skägg - man får längre lin då

Som du förstår är det viktigt att få långt lin, stråna skall vara smala. Ett sätt att fixa detta är att så mycket tätt. Man skall så så tätt att hästen halkar på åkern. - då får man fint lin sägs det. (I verkligehetn är det rätt onödigt med så mycket frö).
Linåkern skall handrensas.
När de flesta blommorna blommat ut och bildat frökapslar och ca. 1/3 av strået börjat bli gult skall linet ryckas. Man tar en handfull linplantor och rycker upp dem ur marken, jorden slår man av mot foten. Ett antal handmått läggs ihop till en kärve. Kärven jämnas noga i nederkanten genom att stöta den i marken. Bind om kärven.
Kärvarna torkas, t.ex. genom att hänga dem över pinnarna på en trästege, linstege. Därefter skall fröet repas. Det görs genom att kärvens översta del dras genom en grov träkam. Se till att stråna fortfarande ligger jämt och fint i kärven.
Nu skall linet rötas. På land eller i vatten. Landrötning går till så att man brer ut linet på lämpligt ställe på marken där det är lagom fuktigt. Det kan vändas efter en tid. Rötning i vatten går till så att man lägger linet i vatten, t.e.x. en stor balja, efter två dagar startar rötningen. Vattnet måste var minst 10 grader varmt. Man tar prov på linet för att se när det är färdigrötat. Några strån tas upp och torkas och bryts och gnuggas lite för att se om fibern släpper från veden. Det gäller att hitta en lämplig nivå där fibern släpper bra utan att den blivit nämnvärt skör. Rötar man för lite kan man röta en gång till. Landrötat lin blir grått, vattenrötat lin blir lingult-grönt. Tyvärr försvinner dessa färger efter några tvättar.
Efter rötningen torkas linet snabbt.
Sedan bråkas linet. D.v.s. veddelen i stjälkarna bryts sönder. Det kan göras med än bråka, träklubba eller brötmaskin. Linhalmen skall vara riktigt torr och gärna varm för att arbetet skall gå lätt. Linhalmen kan värmas i en linbastu.
Nu skall linet skäktas, d.v.s. alla skräp av den vedartade delen skall bort. Dessa kallas skävor. Skäktningen görs med skäktkniv och skäktstol eller med en draga. Man hänger linet över skäktstolen och slår med kniven så att skräpet ramlar ur. Detta görs i fler omgångar. Först lossnar bara skräp men efter ett tag lossnar även en del lin, skäktefall, av detta spinner man det sämsta garnet. Garn som innehåller en hel del skävor. Efter mer skäktning får man även skäktblånor som spinns till lite bättre garn då det innehåller mindre skävor.
Efter skäktningen skall linet häcklas. Häcklan är en liten spikmatta, de finns i olika grovlekar, man börjar med den grövsta. Linet läggs över häcklan och får falla ned mellan spikarna, sen drar man igenom. Allt trassligt fastnar i spikarna. Det trassliga tas om hand och kallas häckelblånor. De sämsta blånorna är de från den grövsta häcklan. Man måste hålla i linet hårt när man häcklar så att inte handmåttet glider isär. Sen fortsätter man att häckla på allt finare häcklor med tunnare och tätare spikar. Man får hela tiden allt mindre lin kvar, men det är lin som finare och finare. Allt som ramlar av kallas blånor och används till blångarn, det som idag kallas towgarn. Av linet som blir kvar kan man spinna riktigt fin, slät lintråd. Av en stor kärve linhalm blir det en liten tott med lin.
Genom hela proceduren håller man noga reda på kärven så att nederkanten är jämn och att alla rotändar är åt samma håll.
Man kan fuska och bra häckla på grovhäcklan, då får man ett garn som kallas samtaget, lite knutigare än riktigt lingarn men man får mer av samma kvalitet.
Sen skall garnet spinnas. Blånorna spinns ungefär som ull. Det fina linet spinns från ett rockhuvud och hålls noga ordnat så att det inte trasslar sig. Både lin och blånor spinns blött. Det görs genom att man hela tiden blöter fingrarna med saliv. Lin skall spinnas så att fibrerna ligger så parallellt som möjligt i tråden.
Det var rätt länge sedan jag odlade och beredde lin.
Louise
www.spangmurs.se