Jag har en grupp dvärgkochin som inte är renavlade i färgerna. Nu plötsligt får jag superfina pastellfärger!
Såhär började det:
2007: föräldragruppen består av två röda och två gula hönor (en röd utvecklade efter 2 år bandmönster på fjädrarna) samt en svart och en blå tupp.
2008: avkomman blev svart, röd, gulspräcklig. Ingen av hönorna blev värst snygga, två tuppar blev vackra - en makalös röd, och en strålande solgul med åskmolnsgrå undersida.
2009: Första kullarna hade fjolårets röda tupp till far (troligen) - de blev rödspräckliga, gulspräckliga. En mycket vacker höna: blekt orange med ljusgrå inslag i stjärten, och en mycket vacker tupp: svart/brunmönstrad med kraftigt orange krage.
2009 sensommaren, däremot, bjöd på en hel massa överraskningar, och färger jag aldrig haft förr! De är inte helt befjädrade än, så det återstår att se slutresultatet, men här har dykt upp vita (eller nästan vita, ljusaste grå, troligen kommer färg i kragen), randiga i rött/grått, en laxfärgad, och några som liknar kycklingfärger jag haft innan. Skillnaden från försommarens kullar är att nu är fadern den solgule/åskgråe tuppen, för jag har sålt den röde ledartuppen.
Hoppla, vad kul det kunde bli, plötsligt, utan att jag tagit in något nytt genmaterial! Jag är inte orolig för att det blir inavelsproblem ännu, för mina sex ursprungshöns kom från tre olika ställen, så variationen var stor.
Vad kan man förvänta sig händer i kommande generation? Och vilka tuppar ska jag spara?
(Jag ska försöka komplettera det här inlägget med bilder, men har inte tillgång till dem just nu.)
