Förslag på fler kvävebindande växter, förutom bladvass: bred- och smalkaveldun och jättegröe. Vill man ha bort kväve från platsen bör man skörda innan de börjat invintra. Växterna kan sedan torkas och utnyttjas som energiråvara eller i vasstak. Man kan ju också hacka ner dem och stoppa i komposten eller använda som markförbättrare. I Tyskland experimenterar man visst med att använda kaveldun som isoleringsmaterial. Boktips: "Våtmarksboken"
Rörflen är ett gräs som klarar torrare marker men som också trivs bäst då det är näringsrikt. Det växer naturligt i hela Sverige, med undantag för fjällen och har ett karrakteristiskt utseende, så du borde kunna finna vilda exemplar själv och ta frön ifrån eller kontakta fröfirma. Rörflen kan bli 2 meter högt, vid bra förhållanden.
Salixarter (viden, sälg och pil) är också tacksamma genom att växa snabbt samt att de går att utnyttja som energiråvara eller om du vill fläta korgar etc, men precis som gräsen och kaveldunen så är de bra på att överleva. Någon slags "barrikad" iform av nedgrävd avgränsare för att hindra rötternas spridning är inte helt fel.
