Vår svart-vita klövsjö-tacka Loka fick två lamm, ett svart-vitt och ett vitt. Det lamm som såg ut som henne själv tog hon till sig direkt, det vita stångade hon undan. (Hon fick ute i det fria, så nån av de andra tackorna kanske kom åt det vita lammet. Eller så gillade hon inte färgen

.) Vi stängde in henne i ett tillfälligt bås inne i fårhuset och knöt helt enkelt fast henne i väggen med hundkoppel och halsband. Äta, dricka och ligga kunde hon, men inte stånga det vita lammet. Då tog hundkopplet emot.
Nu en dryg vecka senare går de ute i hagen (i snön!) och det vita lammet är definitivt hennes! Båda får dia och hon bräker efter båda. Inget stångade eller att hon gör skillnad längre. Att vara fastknuten gjorde susen!
En kul grej är att båda tackorna som fått lamm bestämde sig för att bryta sig ut, samtidigt. Vanliga kompostgrindar håller för får som inte vill ut men inte annars, lärde vi oss.

Nu är den sista dräktiga tackan lite bättre instängd, så att hon ska ta hand om sina barn och fatta att de är hennes. Hon hoppade nämligen över kompostgrindarna, trots dräktigheten! Dom kan verkligen om de vill!
/Ingela