Jag är en bonde som är gammal nog att minnas självbindarna i aktion, även om jag inte kört själv. Havren är väl det knepigaste sädesslaget att bedöma. Den måste tas i tid eftersom den annars lätt dröser. Det går inte att vänta in stråmognad, man tar den medan en del strån fortfarande är delvis gröna. Sår man sent blir det ofta Fritflugeangrepp vilket ger grönskott och dessa går inte att invänta, de tas helt gröna. Sätt upp kärvarna på störar så eftermognar havren. Sitter det svarta på agnarna, eller själva kärnan? Det är väldigt ovanligt att havren blir oanvändbar på grund av skador i fält, så länge den står upp. Vilken sort odlar du? Det skiljer en del i stråmognaden hos olika sorter, vilket brukar nämnas i sortbeskrivningen. Den gamla Selmahavren tex. var ofta tröskmogen fast strået fortfarande kunde vara delvis grönt. Det går inte så bra att utfodra djuren med havren som den är, kärnan mårte bearbetas genom krossning eller malning, annars kommer den att passera osmält genom djurens magar. Jag kan inte tro att du sått så omänskligt sent att havren inte är bindaremogen i dag, ut och kör!