Stor ledsamhet (grävlingattack) blandat med äkta älling glädje

[Schaman]

Usch vilken hemsk helg vi har haft härhemma.

Natten till lördag hörde jag en himla massa flaxande utanför huset och med en ficklampas hjälp skymtade jag stora delen av ankflocken uppskrämda i ett hörn av ankinhägnaden. Det var helt klart något som skrämt dem rejält och det var sådär märkligt tyst som det bara är när något är helt på tok.

Såg inte en av ankmammorna till ällingarna och lyste ut genom ett annat fönster och där låg hon och flaxade förtvivlat framför de övriga. Hon hade precis skyddat de ällingar som hon ruvat fram men nu var livet på väg bort för hennes egen del. Vet inte om hon dog av chock eller nack/ryggskada men det gick väldigt fort. Hade precis bestämt mig för att gå ut och hjälpa henne att dö men då ryckte hon till och föll på rygg och stendog på fläcken. Fruktansvärt hemst att se och ännu värre var den här hemska tystnaden, var är den väsande draken tänkte jag plötsligt och lyste förtvivlat ut i mörkret men han var puts väck.

Det började störtregna, mörkret och tystnaden kändes oerhört tung men jag kunde inget mer göra.

Så fort det blev ljust gick jag ut för att inspektera läget mer noggrannt. Draken var helt försvunnen och det var först senare i helgen jag hittade platsen i staketet där grävlingen dragit iväg med honom. Till min stora glädje hade alla 4 veckors ällingar klarat sig och de har en extramamma som vaktar dem extra noga nu. Favoritankan som ruvar i ankhuset har förmodligen inte märkt någoting av det som hände.

Har varit så fruktansvärt ledsen nu i helgen då jag var väldigt förtjust i vår fina drake och oerhört stolt över den duktiga myskankshona som ruvat fram de små så förträffligt och värnat dem väl.

Livet måste gå vidare och jag har idag bearbetat sorgen genom att skriva några rader om de bortgångna i vår blogg http://ankparadiset.cohors.se

Det positiva är att alla ällingar klarade sig för de verkar bli sådär jättefina. Finns lite bilder i bloggen som nämns ovan om någon är nyfiken...

[morellen]

fy katten va trist! Du får väl höra om nån kan fixa en grävlingfälla så resten av gänget är trygga (beta med sockerkaka, det funkade bra sist vi prövade)

[arnesson]

Kattmat på burk fungerar också bra

[Schaman]

Har jobbat seriöst med vår gedigna inhägnad i helgen och än så länge är det lugnt med återsbesök från de otäcka grävlingarna. Hur gör ni som har ankorna relativt fria utomhus?

Sen vet jag inte hur våra ankor resonerar (ja ni förstår på djurvis..) men de är ganska smarta faktiskt då flertalet numera väljer att frivilligt sova inomhus och i natt (puh) har alla ankorna intagit huset.

Känns bra då det ligger ett "återbesök" i luften och vår vovve har indikerat dofter på avstånd hela kvällen. Något är på gång men jag hoppas att de inte hittar hit igen och skulle det komma till oss kan jag lova att de får ett hett mottagande av en mordisk husse och hund.

[fjäderfän]

elstängsel är det aldra bästa mina ankor går ute ca 10 månder om året med elstängsel och det ¨håller räv och grävling borta vi sjuter ju dom som kommer och kollar läget oxå.

[arnesson]

Det finns kanske dofter du kan prova. Rådjur undviker ju människodoft, så då kan man gå och "pinka" lite här och var för att hålla dem borta. Varför ringer du inte till din komuns skadedjursskytt? De brukar ha bar idéer, förutom att ta till vapen.

[Dolvis]

Fy katten!

Vi har också råkat illa ut i natt - den fina stora Orpingtonhönan som gått med sina trillingar i en egen bur var borta i morse, alla kycklingarna låg döda i buren och under var det grävt ett precist och djupt hål med tydliga grävlingspår i den uppkastade jorden. Man blir så vansinnigt arg! Vårt första grävlingbesök sen vi flyttade hit. Nu har vi flyttat in de andra tre kycklingkullarna från sina uteburar till hönshuset, det blir väl ett himla liv i morgon när de vaknar och ska hålla reda på vem som är vem.

Våra ankor tar vi in på kvällen - där vi bodde förut hade vi en stor damm som de sov precis vis kanten av på sommaren och där var det inte något problem. (Däremot de två unghonorna som vägrade börja gå in på kvällen när isen lade sig ett år klarade sig inte så bra - räven raskar över isen.)

[Schaman]

Fy katten!

Vi har också råkat illa ut i natt - den fina stora Orpingtonhönan som gått med sina trillingar i en egen bur var borta i morse, alla kycklingarna låg döda i buren och under var det grävt ett precist och djupt hål med tydliga grävlingspår i den uppkastade jorden. Man blir så vansinnigt arg! Vårt första grävlingbesök sen vi flyttade hit. Nu har vi flyttat in de andra tre kycklingkullarna från sina uteburar till hönshuset, det blir väl ett himla liv i morgon när de vaknar och ska hålla reda på vem som är vem.

Våra ankor tar vi in på kvällen - där vi bodde förut hade vi en stor damm som de sov precis vis kanten av på sommaren och där var det inte något problem. (Däremot de två unghonorna som vägrade börja gå in på kvällen när isen lade sig ett år klarade sig inte så bra - räven raskar över isen.)

Usch tråkigt att läsa och jag lider med er då jag förstår väl hur det känns.

Har man inte att göra innan så har i vart fall jag detta nu. Dagliga och nattliga inspektioner av stängsel/inhägnad föra att tidigt upptäcka intrångsförsök av vilt. Som tur är hos oss är det mestadels berg under stängslet varför det är svårgrävt för t.ex. grävlingar. Utöver detta patrullerar vår utpräglade vakthund området och tillåts pinka in ett rejält revir utifall doften kan verka avskräckande.

Ankorna som överlevde attacken här hos oss är kloka nog att självvaltsova i ankhuset på nätterna vilket känns något tryggare i vart fall. En av våra myskor föredrar dock att sova utomhus och hon verkar lyckligt ovetande om den hemska värld som finns där ute i mörket någonstans...

[Luff]

En liten fråga.
Varför tar ni inte in ankorna på natten om nu rovdjuren finns inpå knutarna. Då jag hade ankor så var det inget tidskrövande att hämta in dom till kvällen trots frigång på stor gård och 4 olika flockar.
Vi blev av med ankor ändå på dagtid men den kändes tryggt att ha dom inne på natten.

[Schaman]

Ankorna hos oss får bestämma själva när de vill gå in och efter det som hände oss är det bara två av dem som föredrar sova utomhus nu på sommaren. På vintern brukar alla gå in om nätterna. Det bör då understrykas att vi har en hyfsad solid inhägnad runt "ankgården" hos oss och skulle vi inte haft detta hade jag garanterat sett till att alla var inom lås och bom på nätterna.