så har jag sett fina skinn efter ryafår också (de jag såg var vita)
Det är ju inte säkert att frågeställren vet vsd som avses med pälsskinn. Då kan det ju vara bra att som Javilll även nämna rya samt gute och finull. Även allmogeraserna kan bli bra som skinn. De är dock inte så stora och det sänker värdet. (hanering och beredning kostar lika mycket som för större djur)
Man skiljer på olika ullängder på skinnen
Pälsskinn ca 20 mm,
lämpliga att göra plagg av, därav namnet pälsskinn. Även populära som babyfilt. Nästan enbart gotlandsfår och leicester bereds som pälsskinn. Skinn av äldre djur är inte lämpliga för tillverkning av plagg. De blir för tunga.
Plädskinn 35-50 mm.
Skinn med stor lock av gotlandsfår och leicester liksom skinn av äldtre djur lämpar sig bäst till plädskinn. Rya och finull bereds ibland till pläd. Finull ger väldigt mjuka skinn både i lädret och i ullen dock inte så tåliga.
Mattskinn hela ullängden kvar.
Avgörande för att mattskinnen ska bli bra är frihet från tovor och skräp i ullen. Finull och andra finfibriga raser är inte lämpliga till mattskinn.
Gotlansfåren har de i särklass populäraste skinnen, Det är de enda som Swedish Meats betalar tillägg för. De flesta med gotlandsfår väljer dock att ta hem skinnen efter beredning och sälja själva. Berederierna köper också en del gotlandsskinn.
För övriga raser är det den enskilde fårägaren som allt hänger på. Vissa jobbar upp en marknad för sina skinn och säljer bra. Andra tycker det är för mycket jobb och tar inte tillvara skinnen.
