Mina lamm, tackor som baggar, går kvar länge hos tackorna. 4-6 månader, om de inte slaktats tidigare. Flertalet bagglamm som föds nu går exempelvis med tackorna tills det är dags att åka till slakteriet, framåt försommaren. Det verkar gå naturligt. De tyr sig allt mindre till mamma och tuttar allt mindre på slutet, speciellt som då tillgången på gött bete börjar komma, åtminstone i Mellansverige, där jag har mina får.
Sedan skiljer jag av baggarna och de tacklam som ska gå till slakt. Baggarna börjar ju då uppvisa könsmognadstendenser. Det kan variera.
Så länge inte ungbaggarna bråkar med tackorna eller vill betäcka tackor finns ingen större anledning att skilja av dem.
Ungbaggarna kan ju råka tjuvbetäcka om de går kvar i flocken. Men om avelsbaggen går med brukar han se till att inte det sker, med våld. Men det kan som sagt bli störigt och bråkigt i flocken.
De tacklamm som ska få vara kvar i besättningen går kvar hos tackorna. Gammeltackor är faktiskt lite av mentorer.
De lamm som föds i april och framåt (har kört lamning tre gånger per år) slaktar jag ju på hösten och våren. Ett skäl att skilja av dem är helt enkelt att det blir trångt hemma vid fårhusen. Slaktlammen går då kvar ute med ett vindskydd till slakt.
Det finns säkert synpunkter på det här sättet att jobba, men det har fungerat för mig. Jag tycker inte det finns skäl att skilja av tidigare. Jag har provat att skilja av tidigare men upptäckt att lammen då ofta tappar i tillväxt. Det gäller speciellt vissa raser, Gute exempelvis. Det verkar som mjölken påverkar tillväxten rätt sent.
I naturen skiljs ju inte lammen från tackan förrän de är fullvuxna.
Jag kan tänka mig att ett skäl till tidigare avskiljning vore om tackan tappar hull. Henners kropp prioriterar ju mjölken.Hon kan teoritiskt sett magra av för mycket då. Jag har än så länge inte haft problem med det.
Tackan har en oerhörd förmåga att omvandla det grovfoder hon äter till högvärdig näring för sina lamm.
