Nu på morgonen när mina två minsta fortfarande sov!

så gick jag upp för att mata och höns och änder.
Står inne i hönshuset och pillar när jag märker att hönsen
börjar varna...står helt stilla och bara lyssnar.
Plötsligt ser jag räven genom springorna i hönshuset, han
smyger tyst och stilla runt knuten....
precis när det aset (ursäkta språket) ska kliva över tröskeln
in i hönshuset...hoppar jag fram och skriker "ahhhaa!!!"
(varför jag skriker just det har jag ingen vettig förklaring till)
Ovannämnde räven försvinner med en väldig fart,
förhoppningsvis sket han på sig och kommer inte glömma det
vildsinta kvinnan iklädd gul regnjacka och med en frisyr
som har sett bättre dagar!

Räven hade inte kul men det hade jag...och hönsen!
