Roligt att höra på atl, gimskogen.
På Bornholm, där jeg växte upp, ropade kobonden i närheten vackert på sina kossor. Orden var bara "kompååås kompååås kompååås", men han gjorde det med ett par hamoniska toner som ekade i luften. Sjöng med nasal resonans som hördes enormt långt.
Han var inte precis någon kulturbevarare annars, men detta måste han ha lärt av sin pappa och så vidare.
Förr i tiden fanns på ön en rigtig liten sång (i olika varianter) som hette "hâ driv jem". Den sjungs också mycket nasalt og med harmoniska tonsprång som hörs bra. Den finns på skiva, men jag tror knappast någon använder den i dag.
Själv ropar jag till fåren bara "kooom-ja kooom-ja komsåja" där kooom är högt och ja är fallande. Och dunkar på foderrännan om det är kraftfoder de skall ha, det sätter ju extra fart i dom, men de kommer också utan.
Alt som hörs och känns igen av fåren funkar nog lika bra. Men någonting måste man ju hitta på.
