Mja!
Kaninaveln för köttkaniner i Sverige är ännu i sin linda. Man har på sina håll lyckats relativt bra med renrasigt. För att försörja sig på kaninproduktion är man nog ännu inte mogen.
Korsningsdjur är ju erkända inom annan husdjursavel, där man använder renrasigt för att få fram moder och/eller faderdjur. Vad som är besvärligt är ju att välja det bästa.
Ska man ta vara på korsningsfördelarna inom kaninnäringen bör man tänka på följande (jag citerar mig själv, det ger märg åt min konversation, som Oscar Wilde sa):
En ogenomtänkt korsningsavel, bara för att producera korsningskaniner, ger oftast sämre kvalitet i hela besättningen (i hundvärlden kallas dessa byrackor). De kaniner man använder ska vara de bästa, från en produktiv linje med dokumenterade egenskaper såsom fertilitet, mjölkmängd (bestämd efter kullens 21-dagars vikt), kullens hälsa eller kg kaninkött sålt.
Ett exempel är att korsa en korsningskanin med utmärkta egenskaper på moderssidan (stora kullar och mycket mjölk) med en hane av annan ras med snabb tillväxt, bra foderutnyttjande och fina slaktkroppar.
För att få fram korsningshonor bör man välja två raser som är kända för bra fertilitet och modersegenskaper. En sådan hona paras med en hane av en tredje ras, snabbväxande och kraftig. Här bör man inte behålla avkomman som avelsdjur, utan hålla igång avel av renrasiga kaniner av alla tre raserna för att få fram bra föräldradjur. Detta innebär ju att man måste ha rätt många kaniner för att lyckas ekonomiskt med denna variant.
Edgar
