Det är en ganska intressant tråd detta. Jag läste den i mors och har gått och grunnat på det hela under dagen... Frågan från början var väl egentligen "Varför kan kvigor bli dräktiga vid en ålder när det är olämpligt för dem att bli det?"
Trådstartaren har en poäng i att om småkvigorna av hävd alltid hade gått med tjuren så skulle det naturliga urvalet ha gjort att kvigor som blir för tidigt dräktiga inte hade funnits. På ett eller annat sätt skulle den "förmågan" ha försvunnit ur avelsmaterialet. Men man måste komma i håg att det varken hos allmogekor eller "moderna" kor går att spiksäkert säga vad som är det ursprunliga eller det naturliga beteendet/egenskaperna. Våra kor härstammar från uroxen och alla dagens kor har under tusentals generationer avlats av människan och den omgivande miljön för att få fram kor som passar våra behov.
Om man släpper ut en flock kor av valfri ras i naturen, och låter dem leva sina liv bäst de vill, hur skulle de bete sig då? Och skulle de överleva överhuvudtaget? En annan sorts djur som blivit starkt avlad är hunden, och jag är rätt säker på att en dvärgpudel inte skulle klara sig nåt vidare på platser där vargen klarar sig galant. Uroxen fanns i nordafrika, mellanöstern och europa upp till södra skandinavien. Jag vite inte hur deras sociala liv såg ut, men jag kan tänka mig att de hade sässongsbunden kalvning. Kalvarna har störst chans att öveleva om de föds vid en tidpunkt när det finns gott om bra föda för dem och modern, förslagsvis då våren. Man kan se spår av detta i dagens kor, de har lättast att bli dräktiga under högsommaren.
Så min teori är att kornas förfäder (eller snarare förmödrar) hade en mer eller mindre utpräglad gemensam brunstperiod vilket gjorde att kvigorna hann växa upp helt innan de blev dräktiga, för att sedan kalva vid ungefär 24 månaders ålder. Genom avel som sätter det naturliga urvalet ur spel så har därefter denna egenskap förändrats.
