En litet inlägg om glädje....

[Sajjbertjorven]

I våras kom en vuxen honget till vår gård. Mycket avvaktande och rädd för oss människor och för de andra getterna. En stund av glädje är nu när man kommer in i hagen och den lilla damen kommer och lägger huvudet i knät och vill att man ska kela lite.............

En stund av skratt och lite förskräckelse är när min getabock inte tyckte att honorna i hagen räckte till och så mig som en möjlig partner....fniss  

[Getgårn]

ÅH! Hur har du gjort? Kanske finns det hopp oxå för våran 5 åriga getdam Hon kan äta från handen när vi står på andra sidan stängslet och faktiskt när man är inne i hagen med t ex knäcke  Knäcke varje dag? tacksam för svar

[Sajjbertjorven]

Ja, vad har jag gjort. Suttit mycket i hagen och småpratat med dem. Matat med bröd och lite havre ur handen, och försiktigt börja och klappa henne lite i ansiktet medan jag matar. Sen kom detta bara hux flux nu i veckan, precis som att hon kom på att hon kan lita på oss.
Matat dem lite mer sällan nu under våren/sommaren eftersom de har gott om bete i sin hage. Så de har nog varit extra sugna också när vi kommer med brödet - kanske det har hjälpt till.

[Gruff]

Jo, knäcke varje dag är bra om man vill komma nära dom. Jag hade ett liggunderlag eller satt i höt under höhäcken och läste bok, som jag ju ändå skulle ha läst i soffan inne. Två flugor i en....öh...lagård? Till slut går det bara inte att läsa längre "Var f*n har du knäcket gubbstrutt? *buff buff*

Men det är som du säger Sajjber, en dag så kan dom bara bestämma sig. "Hej, här är jag. Du är bra!"

[Getgårn]

Ja, då var det bara att åka till ICA och storhandla knäcke då

[Lena A]

I våras kom en vuxen honget till vår gård. Mycket avvaktande och rädd för oss människor och för de andra getterna. En stund av glädje är nu när man kommer in i hagen och den lilla damen kommer och lägger huvudet i knät och vill att man ska kela lite.............

Det här gör livet  värt att leva, eller hur?  

[Sajjbertjorven]

Ha lite havre i en påse i jackfickan....och ta bara upp lite åt gången. Till slut är de så nyfikan att de bara inte kan låta bli att smyga fram till fickan och nosa. Inga häftiga rörelser utan bara iakta......