Det lömska med masstillverkade mekaniska saker i kombination med dricksvatten är att mässing och stål kan vara legerat med några % bly för att bli lättare att maskinbearbeta (svarva, fräsa osv), man kallar de kvaliteterna för automatmässing, automatstål osv. Tyvärr kan de släppa ifrån sig bly i vattnet, om vattenkemin råkar vara sådan att just det vattnet kan lösa ut bly ur legeringarna.
Även om EU:s RoHS-direktiv numera förbjuder bly i många sammanhang (t ex i lödningar i elektronik) så är det fortfarande tillåtet som tillsats i stål och mässing.
Mässing är som bekant en legering av huvudsakligen koppar och zink. Där är ett problem att zink från mindre nogräknade smältverk kan vara förorenad av kadmium, som ju är en ganska giftig tungmetall.
Man kan också behöva passa sig beträffande t ex gummi- och läderpackningar, målade ytor mm om det rör sig om material som egentligen inte är tänkta att användas ihop med dricksvatten eller andra livsmedel.
I praktiken är detta ett problem bara om vattnet man ska dricka har stått i kontakt med de otrevliga materialen länge, men om man pumpar eller spolar igenom systemet omedelbart innan vattentagning så är det nog ingen fara.
Man har ju upptäckt samma problem även med en del köksblandare och mässingsrördelar för VVS-installationer.
