Tångkastrerad bock, kommer den att lukta?

[Sophie på Södergården]

Vi har nyligen skaffat två dvärggetter. De är födda i slutet på mars och vi hämtade hem dem nu i söndags. Vi ska bara ha getterna till sällskap och till att beta sly och annat på vår gård. Alltså ingen avel eller köttproduktion eller något sådant utan de ska gå här hela livet hos oss.

Eftersom getterna är barnens (fast vi vuxna så klart har det övergripande ansvaret för deras trivsel och omvårdnad) bestämde vi oss för att skaffa två honor för att slippa lukten och eventuellt bockbeteende. Jag hade också läst att det var stora risker med att kastrera bockar då de är känsliga för narkos. Vi ville inte skaffa en bock bara för att förlora honom kort därefter p.g.a komplikationer.

När vi åkte för att titta på killingar visade det sig att det bara fanns en get- och en bockkilling där och efter att vi kommit överens med ägaren om att hon skulle se till att veterinären kom och kastrerade så bestämde vi oss trots allt för att ta även bocken även om vi tvekade länge på om vi verkligen skulle chansa. Vi berättade för henne att det var p.g.a lukten som vi inte ville ha en bock (samt att vi inte ville ha killingar så klart) och hon höll med om att de luktade och förstod att vi ville slippa det. Hon hade själv bock men använde honom till avel. Den andra bocken hon hade skulle hon kastrera eftersom den bara skulle gå till sällskap.

Nu i söndags hämtade vi alltså hem dem och då berättade ägaren att veterinären frågat henne om hon ville ha en blodig eller oblodig kastrering och när hon förhört sig om skillnaderna och veterinären talat om att enda skillnaden var att den oblodiga inte alltid var helt säker men att han aldrig varit med om någon som inte fungerat så valde hon den oblodiga vilket alltså innebar att veterinären använde en tång att krossa sädesledarna med. När hon berättade för oss lät det ju också bra för det är klart att man inte vill göra större ingrepp än nödvändigt med sår som kan infekteras etc.

Men nu när jag suttit här och läst har jag förstått det som att tångkastrering eller oblodig kastrering egentligen innebär att man bara hindrar själva fortplantningen men att bocken både kommer att lukta och betäcka, eller rättare sagt står det att han kommer behålla sitt beteende där jag har läst och hans beteende är ju att han kissar ner sig och betäcker. Det var ju just detta vi ville slippa. Är det så att han kommer lukta också och kissa ner sig och betäcka sin syster? Det kan ju inte vara så bra det heller att hon betäcks utan att det blir något.

Vad gör vi nu? Vi vill inte ha stressade getter som vi måste hålla isär under brunsten utan vi vill ju ha dem tillsammans och att de ska trivas med livet här hos oss.

[Tösen]

Jag kan bara svara för egen del. Jag har som du en get och en bock som blivit oblodigt kastrerad. De går fint ihop, lite mera ljudliga och busiga under brunsttider men i allmänhet snälla och trevliga mot varandra. Han luktar ingenting. Bara den mysiga get/får-lukten om man gosar ner näsan i raggen, men det är jag det Ibland kissar han sig i skägget och ibland försöker han bestiga geten men hon säger ifrån om hon inte gillar det. Så om du frågar mig så fungerar det alldeles utmärkt Sen ÄR getter ibland svåra att sedera och risk finns alltid för komplikationer vid ingrepp men det är en annan fråga som man får ta ställning till..

[Trollmor]

Om man nu ska kastrera, så tycker jag absolut att den oblodiga metoden är att föredra.  Jag har haft flera kastrater, och ingen av dem har varken luktat eller betett sig som en okastrerad.  Endast en av dem var kastrerad med den blodiga metoden.

  Jag förmodar att det kan vara olika på olika individer, hur det "tar", och hur de utvecklas sedan.  För att motverka risken för urinsten, så se alltid till att han dricker ordentligt.  Kan vara svårt både vid värmebölja och vid köldperioder.

[skräptanten]

Grattis till era nya hornmonster !

Det finns många fördomar om getter, och i ännu högre grad om bockar, tyvärr. De stångas hela tiden, de är bråkiga sinsemellan, de luktar och är allmänt rymningsbenägna och odrägliga. Som tur är, är det just fördomar.
Här på gården går getter och bockar skilda åt utom under betäckningsperioden, när de får träffas. Just nu går alla vuxna bockar* tillsammans i en hage, och getterna i en annan. Det är alltid mycket lugnare i bockhagen, bockarna är vänliga och stillsamma i sitt beteende mot varann när de har en etablerad rangordning. Kommer en mänsklig besökare till herrarna är risken störst att denne blir ihjälgosad .
Hos getterna är det alltid lite stökigare, de bråkar och småstångas. Visst blir en människa väl mottagen hos damerna ändå!

Jag tror inte du behöver oroa dig, Sophie. Som Trollmor skriver bör du hålla koll så att de dricker ordentligt och att inte bocken får i sig kraftfoder (inte geten heller, för den delen) för att förebygga urinsten. Saltsten är viktigt, både för deras mineralbehov - köp en Viltsten - och för att de ska bli törstiga. På vintern är ljummet vatten uppskattat!

*Tillägg: Alla bockarna är fullt fertila.

[Eva o Getterna]

Skulle vänta och se. De är ju så olika individer. Börjar han lukta mer än ni och grannar står ut med eller bli besvärlig och stångig och vaktig av getterna får ni väll göra den blodiga. men vänta och se hur det går. Han kanske var en mysgubbe redan från början. Ni har ju det löst med att ni inte kommer ha hagen full med killingar och det är ju viktigt att man tar ansvar för. Så mitt råd är ta det om det kommer när det kommer och oroa er inte i förväg.

[Sophie på Södergården]

Stort tack för era svar. Känns betryggande. Det är ju mest lukten vi var oroliga för. Vi har en mindre djurpark i närheten där de har getter av olika raser och där luktar fruktansvärt illa oftast faktiskt. Nu ska väl tilläggas att de kanske inte har så väldans stora hagar och inte så stimulerande omgivningar heller och kanske inte världens renaste utrymmen och det påverkar väl en del.

Jag vill gärna slippa byta kläder varje gång jag varit hos getterna och när jag läste på innan var det just lukten hos bockarna många tyckte var jobbig men att man kunde slippa genom kastrering. Jag har väl egentligen inget emot bockbeteendet, det tänker jag att man kan uppfostra dem till att sköta sig utan det är just lukten och beteendet att kissa sig i skägget och på benen som jag ville slippa ifrån.

De har nu bott hos oss i 5 dagar och får än så länge vara i en av hästboxarna i stallet där de har spån att stå på och en del halm att både ligga på och äta av. Friskt och rent vatten också såklart och en viltsten. Den vi köpte av sa till mig att ge kornkross nu i början för att de kunde behöva lite mer nu när de inte fick mjölk längre men det ångrar jag nu att jag gav dem. Båda har fått diarré och jag tror det beror på fodret som blev för mycket för dem. De fick sista gången i tisdags morse när jag upptäckte bajset och nu hoppas jag halmen och grenar av rönn, bok och asp ska rätta till balansen i deras magar igen. Usch jag tycker det är hemskt att jag gjort dem illa men jag litade ju på vad hon sa.

Jag funderar lite på hur länge vi ska ha dem i boxen, vi är lite besvikna på att de är så otroligt skygga. Jag har växt upp med massor av olika djur, bland annat får och har aldrig upplevt att lammen där är så rädda av sig. Getterna börjar skaka så fort vi går in i boxen och ändå har vi inte alls tvingat oss på dem utan vi går in innanför dörren och sätter oss ner och låter dem komma fram om de vill. De är nyfikna men backar vid minsta rörelse. Står mest i bortersta hörnet i boxen med huvudena in mot väggen och gömmer sig. Barnen är lite besvikna för vi har pratat om att de skulle kunna ut och gå med dem och att de skulle kunna leka med dem i hagen och så kommer de inte ens åt att klappa dem. De börjar nog bli uttråkade i boxen och jag skulle gärna släppa ut dem i hagen men vet inte om jag vågar. Tänk om de rymmer, vi skulle aldrig få tag på dem och hagen är så stor så de kommer inte att bry sig alls om oss om de går i den. Visst förstår jag att de kommer att bli tama men jag hade önskat och trott att de redan skulle vara det när vi fick hem dem.

[Gården Lund]

Grattis till tillökningen! Vilka härliga djur getter är :)Jag kastrerade mina bockar för några månader sedan(blodig)Var absolut inga problem och inga komplikationer efteråt. Dock så ska man se till att man väljer en duktig veterinär med mycket kunskap , har märkt att många har ingen koll på getter över huvud taget. I allafall så luktar dom inte alls längre och dom kissar inte heller på sig själva :)Jag har också 2 getter som är väldigt skygga, vet inte hur man ska göra för att dom ska förstå att man inte är farlig . Man kan ju börja fundera på om någon vart elak mot dom på nåt tidigare ställe >:(Jag har haft mina getter i ett år snart men dom e fortfarande lika skygga, man får liksom inte klappa dom. Vad ska man göra?

[Tösen]

Trollmor är mycket duktig på att beskriva getspråket så jag tycker att hon får ge sig på att tipsa om hur man tämjer rädda små getter
Min erfarenhet säger att det verkligen kan ta tid att vinna förtroendet hos en get som en gång blivit sviken, eller kanske aldrig träffat en snäll människa  Om man vill ge någon slags belöning varje dag så är lucern ofarligt eftersom det är typ hö i pelleterad form, jag ger lucernpellets fast lucernhack kanske fungerar lika bra också men har aldrig provat Tänker att du kan ju servera någon dl varje kväll och sätta dig lite närmare för varje dag, tillslut kanske du till och med kan röra vid dom när dom äter! :O 

[Tösen]

obs obs obs lucernen ska vara rejält uppblött såklart glömde skriva det 

[Trollmor]

Trollmor är mycket duktig på att beskriva getspråket

Tack för berömmet!  Numera finns det flera här inne, som är duktiga på getter, både socialt och fysiskt.  Vilket gläder mig.  Någon gång kanske vi kan tillsammans skriva en artikel om getspråket till Handboken eller Länksamlingen?

[Tizzla]

Måste lucernpellets blötläggas till getter alltså? Blir verkligen inte klok på getternas magar! Torr betfor, blöt lucern Varför?

Angående tämjandet av skygga getter så är min (när det gäller getter, väldigt ringa) erfarenhet att det görs via magen till största delen Sen är det viktigaste att vara lugn själv så klart.

Jag har haft som princip att om jag har "fångat" någon (helst med hjälp av muta eller bara en hel hög med tid och tålamod) så får den inte slita sig loss och rusa iväg på eget bevåg. När JAG är klar med det JAG skulle göra (klappa, killa bakom örat, borsta, bara prata lite strunt en stund eller annat ofarligt, och kanske tom lite mysigt ) så har jag rest mig upp, om jag varit böjd/på huk, släppt, vänt mig om och tagit ett steg bort, allt ungefär samtidigt. De blir oftast lite konfunderade och står kvar en stund då. "Skulle du inte göra mer?" eller "Blev det inte värre?" En bråkdels sekunds fundering på om jag kanske inte var så farlig trots allt är verkligen guld värt i mina ögon! När de funderat klart och börjat dra sig bortåt är det bara att gå vidare till nästa grej som ska göras. Men utan att studera just den geten på en stund. Annars tror jag den misstänker att man ska försöka fånga den igen.

Rätt eller fel ur getsynpunkt...ingen aning Men det känns rätt och det fungerar här, iaf inomhus. Ute är det lite mer utmaning, men å andra sidan har jag knappt jobbat på förtroendebiten utomhus, ännu.

[Trollmor]

Vad är det där, torr betfor, blöt lucern, eller var det tvärtom?    Jag blir inte heller klok.  Det jag har fått lära mig är att vara rädd för mögel, särskilt en så här varm sommar är mögelsporerna duktiga på att växa snabbt.  Men utan vatten kan inte heller de leva, därför torrt!

  Pellets måste man se upp med så att ingen sätter i halsen, om det blir "ät-tävling".  Samma för små bitar av äpplen och annat godis.  Till och med havre kan hamna i fel strupe om djuret försöker äta för fort, men det brukar de bara hosta upp.  (Fast de andra äter ju upp allt under tiden, förstås.)  Kan det vara därför man vill blöta upp lucernpelletsen?

  Riktigt som du gör, Tizzla, skulle jag kanske inte göra, men ganska snarlikt.  De skygga getter jag har träffat har vågat komma fram mer och mer just genom att de själva fått upptäcka att jag inte är lika läskig som vad det nu är de tänker på när de ser mig.  Oftat är det andra getter som har lärt dem att hålla sig på sin kant.  Jag undviker att försöka komma dem nära ute på fria fältet, hellre inne i ett trångt utrymme.  Om geten kan äta, så är den inte särskilt stressad.  Då har du redan kommit långt! 

[Tizzla]

Jaaa, det kanske inte framgick riktigt Men jag har inte heller ens försökt tränga mig på utomhus, där har de fått komma fram om de velat kolla mig, och jag har på sin höjd sträckt fram handen så de fått nosa. Några av mina är tama och keliga inne, men håller sig oftast på armlängds avstånd ute. Skulle jag försöka ute skulle det (fortfarande) bara bli "jakt" och de skulle komma undan utan problem...och ge dem en erfarenhet som jag inte vill att de ska ha.

Inne har jag större chanser :-) Och jag började med att bara vara med när de pysslade med sitt. Iakttog dem, de iakttog mig, jag bjöd på lite gott och vi lärde känna varandra lite "på avstånd". Tyvärr var jag ju även tvungen att börja med att behandla dem mot löss, innan vi kände varandra riktigt...vilket gav dem erfarenheten att jag tom var farligare än vad jag såg ut Men även där använde jag min "princip" och tror att den ändå var bra, trots att jag faktiskt var ganska stygg då.

Den skyggaste jag hade var rejält skygg, kunde ta morotsbitar från min hand enstaka gånger på slutet, om jag sträckte ut armen långt, stod helt stilla och de andra getterna var mellan mig och henne. De övriga var mest ovana vid hantering när de kom, men de börjar vänja sig

Eftersom det verkar som att man ska oroa sig för att de får i sig för lite vatten, speciellt i samband med att de får någon form av kraftfoder, så borde det ju vara smartare att ge allt sånt blött...om det bara inte möglar då. Ja jösses! *kliar mig i huvudet*

[Trollmor]

Jag tycker det verkar som att du kommer att få en mycket god kontakt med dina Bä vad det lider.  Som du skriver, det intressanta är vad DE upplever och sålunda minns efteråt.

  Om du ängslas över för liten vattenkonsumtion, så prova olika smaksättningar!  Dyrast och effektivast av dem jag har provat är svartvinbärssaft.  Lite ljummen sådan brukar jag föreslå till föderskor, efter födandet är de i regel både trötta och törstiga.

[Tizzla]

En vinter, med mycket inomhusvistelse, umgänge och mys, så tror jag också vi kommer bli riktiga polare :-) Nu är de mest ute och får sköta sig själva.

Saft var smart! Det har jag gett till hund för att få i extra vätska, men bara tillfälligt vid behov. Har egentligen inte oroat mig så mycket över getternas vattenkonsumtion. Men eftersom bockarna ska kastreras så borde jag nog. Får välan ta och koka lite saft på de där vinbären jag har då

När du gett efter killning...har du gett den lagom människoutspädd eller svagare? Antar att de får svagare övrig tid?

[Trollmor]

Lite svagare kanske.  Det har jag inte tänkt på så noga.  Det brukar kunna försvinna flera liter i ett enda drag i det läget!