Katt med mardrömmar

[Skogstant]

Jag har en omplaceringskatt sedan drygt 2 år (katten är runt 10 år). När han kom kunde han vakna med ångestskrik på nätterna, det har gått över och han verkar vara lugn och trygg. Men nu har han börjat halvvakna med öppna helt svarta ögon och beter sig att vara redo för att slåss. När han vaknar till sedan är han som vanligt snäll och go. Någon som har tips på hur jag ska hantera detta? Låta det vara? göra något?

Till saken är att han tidigare blivit misshandlad och hamnade hos mig pga han ansågs som oplaceringsbar då han reagerade på rädsla med att bita folk.  Mig har han aldrig bitit utan är trygg och lugn, andra har han bitit men ingen sista året. Tips någon?

[Azoo-Lina]

När jag hör din beskrivning så tänker jag inte mardrömmar utan epilepsi. Epelepsi kan orsakas av tidigare trauma mot huvudet och anfall kan vara bla stressutlösta och trots det komma i sömnen.

Jag skulle om möjligt ta katten till en veterinär som har erfarenhet av katter och epelepsi för en undersökning.

[betsla]

Låter som nattskräck hos barn...

Det här är såklart omöjligt att veta, men ältar ett djur dåtid som vi människor gör? Lever de inte mer i nuet?

[Skogstant]

När jag hör din beskrivning så tänker jag inte mardrömmar utan epilepsi. Epelepsi kan orsakas av tidigare trauma mot huvudet och anfall kan vara bla stressutlösta och trots det komma i sömnen.

Tror inte att det kan vara epilepsi. Har haft en katt fick det och det såg annorlunda ut.

Han får bara detta beteende när han sover själv. När han ligger tryckt mot mig, som han gärna gör, sover han utan problem så jag tror att det är pga rädsla som kommer tillbaka. Frågan är kanske kan man bearbeta rädsla som kommer i sömnen hos djur? Kanske går det över med tid och mer trygghet?

[Nettus]

Det här är såklart omöjligt att veta, men ältar ett djur dåtid som vi människor gör? Lever de inte mer i nuet?

Nä, djur lär leva helt i nuet och kan inte medvetet tänka på sånt som hänt.

[Skogstant]

Nä, djur lär leva helt i nuet och kan inte medvetet tänka på sånt som hänt.

Det tycker jag låter väldigt ologiskt. Då skulle de inte gå att dressera t. ex.

[LimJans]

Det tycker jag låter väldigt ologiskt. Då skulle de inte gå att dressera t. ex.

Ja, och varför skulle vissa hundar ha svårt för t.ex. män om de har blivit misshandlade av just en man tidigare...?

[Tant Jansson]

Nä, djur lär leva helt i nuet och kan inte medvetet tänka på sånt som hänt.

Och hur vet man det egentligen? Jag menar, det går ju inte direkt att fråga en katt hur den tänker och med vilka perspektiv.

Jag har också fd extremt misskötta katter och på den som var värst fysiskt skadad märker jag att hon faller tillbaka i gamla tankesätt med jämna mellanrum. Hur trygg och säker hon än är med mig. (Två första åren hos förra ägaren och fyra hos mig) Men jag har lärt dem ord som "det är ingen fara" som jag rabblar när det uppstår en "fara" (exempelvis en joggare eller någon som är ute och söndagspromenerar). Hon stannar då upp och funderar på om människan har rätt eller om det är en fara. Ibland vinner jag och ibland tar rädslan överhanden och hon springer i full fart därifrån. Så mitt råd till dig är att konsekvent (lugnt, förtroendefullt och tryggt) rabbla ord (det är ingen fara) när du märker att han drömmer mardrömmar. Den andra katten pratar i sömnen och jag hör på henne om det är otäckt eller inte. Och då säger jag de magiska orden. 

[Alba]

När jag läser tråden tänker jag att oavsett om ett djur ältar eller medvetet kan bearbeta minnen så är man inte medveten när man sover. Att bli dåligt behandlad, till och med misshandlad, sätter så klart spår hos alla varelser. Mycket läker med tiden, förtroende växer och goda vanor och tillit tillkommer när man blir väl behandlad. Men svackor förekommer, både utan anledning och när något har utlöst det. Jag skulle fortsätta vara samma trygga människa som det konsekvent går att lita på. Så länge ingen blir skadad eller katten verkar må dåligt av drömmarna skulle jag vänta och se om det går över eller blir bättre med tiden. Jag skulle tro att det tar mycket lång tid att bli symtomfri, om det alls går, efter att ha blivit misshandlad. Men säkert kan det bli bättre. Posttraumatisk stressyndrom?

[Tant Jansson]

När jag läser tråden tänker jag att oavsett om ett djur ältar eller medvetet kan bearbeta minnen så är man inte medveten när man sover. Att bli dåligt behandlad, till och med misshandlad, sätter så klart spår hos alla varelser. Mycket läker med tiden, förtroende växer och goda vanor och tillit tillkommer när man blir väl behandlad. Men svackor förekommer, både utan anledning och när något har utlöst det. Jag skulle fortsätta vara samma trygga människa som det konsekvent går att lita på. Så länge ingen blir skadad eller katten verkar må dåligt av drömmarna skulle jag vänta och se om det går över eller blir bättre med tiden. Jag skulle tro att det tar mycket lång tid att bli symtomfri, om det alls går, efter att ha blivit misshandlad. Men säkert kan det bli bättre. Posttraumatisk stressyndrom?

Håller med fullständigt!

[Skogstant]

Tack för era svar. Skönt att få ventilera mina funderingar och få höra era tankar och katter.  Jag hoppas att katten bearbetar sina dåliga minnen genom mardrömmar.

Nu får de som hälsar på instruktionen att aldrig röra katten och det verkar fungera bra. Katten börjat t.o.m. ty sig till en del vänner nu, så det känns som det går åt rätt håll. Men naturligtvis önskar jag att katten fick helt trygga och bra år som kompensation för tidigare.

[Alba]

Härligt att höra att du har tagit hand om just denna katt som farit illa, och att du anpassar dig efter att han ska ha det bra. Det är nog det bästa att katten själv får ta initiativen till att umgås med andra i sin egen takt, och att han får respekt i sitt eget hem.

Hoppas ni får flera sköna år tillsammans och att han kommer att må bättre med tiden! Kram på er 

[Nettus]

Det tycker jag låter väldigt ologiskt. Då skulle de inte gå att dressera t. ex.

Det är nog skillnad på att komma ihåg ett inlärt kommando och att minnas en specifik händelse, skulle jag tro. Det handlar nog om betingning. Om en hund upplever en situation som obehaglig, kommer den att känna obehag i alla liknande situationer. Men det innebär inte nödvändigtvis att hunden tänker på den ursprungliga situationen när som helst, bara när den blir påmind om det. Ett annat exempel: en hund saknar inte en person som inte är närvarande. Den har inget medvetet minne av personen, men att se eller känna doft av personen väcker minnet. Det är så här jag har fått det förklarat, i alla fall.

[Skogstant]

Det är nog skillnad på att komma ihåg ett inlärt kommando och att minnas en specifik händelse, skulle jag tro. Det handlar nog om betingning. Om en hund upplever en situation som obehaglig, kommer den att känna obehag i alla liknande situationer. Men det innebär inte nödvändigtvis att hunden tänker på den ursprungliga situationen när som helst, bara när den blir påmind om det. Ett annat exempel: en hund saknar inte en person som inte är närvarande. Den har inget medvetet minne av personen, men att se eller känna doft av personen väcker minnet. Det är så här jag har fått det förklarat, i alla fall.

Jag var med att en katt letade efter tidigare sambo i tre veckor innan hon gav upp. Förstår inte varför en del tror att djur skulle fungera så annorlunda mot oss människor. Vi är ju däggdjur och våra hjärnor är väldigt lika  fysiologiskt utformade.

Tror att det inte har forskats så mycket på just husdjur. Till exempel trodde man tidigare att katter var ensamdjur, men har nu kommit fram till att katter, om de får välja själva, lever i flock på liknade sätt som lejon. En okastrerad hane och många honor och ungar.

[Nettus]

Jag var med att en katt letade efter tidigare sambo i tre veckor innan hon gav upp. Förstår inte varför en del tror att djur skulle fungera så annorlunda mot oss människor. Vi är ju däggdjur och våra hjärnor är väldigt lika  fysiologiskt utformade.

Få se om jag kan förklara bättre: Djur har inga medvetna tankar som vi har, eftersom de inte har nåt språk, de kan inte tänka abstrakt. Djurs beteende styrs, åtminstone till största delen, av medfödda instinkter och inlärt beteende genom betingning. De kan inte tänka nåt om vad de ska göra imorgon eller ens om fem minuter. De gör saker och ting mest på impuls. När en katt t ex är hungrig, jamar den. Likaså om vattenskålen är tom eller om den vill gå ut. Det är inget de tänker på i förväg, utan det är här och nu, en ögonblickets impuls. Om man öppnar kylskåpet och hunden hör det, kommer den rusande, inte för att den har legat och varit sugen på nåt gott ur kylen, utan för att den vet av tidigare erfarenhet att det kan vankas nåt gott. Den associerar kylen med gott, ljudet triggar igång en impuls. Och djur är av naturen opportunister, de tar vara på alla möjligheter som ges.
Ett djur saknar inte människor på ett medvetet plan. Min kompis hund går inte omkring och tänker på mig. Men när vi träffas känner den igen mig direkt. Förmodligen gäller det också dofter - om kompisens hund känner doften av mig efter att kompisen varit hemma hos mig så kommer den ihåg mig, den associerar min doft med mig. Det är förmodligen därför katten du beskriver gav upp efter tre veckor. Vid det laget hade dofterna från sambon hunnit försvinna. detta märkte jag själv när jag förra året fick avliva min hund, katterna saknade honom ett tag.
Att dressera en hund handlar om betingning. När hunden hör kommandot "Sitt" förknippar den ordet med beröm eller kanske en godbit, som den förväntar sig att få när den satt sig.
Och just inlärning genom betingning är något som man forskat mycket på de senaste decennierna.
Jag tror inte att ett djur kan minnas händelser på ett medvetet plan. Men har de upplevt något obehagligt, kommer liknande situationer att ge djuret samma obehag. Jag är inte säker på att en hund ens vid triggning kommer ihåg händelsen klart, men den har lärt sig associera händelsen med obehag. Och naturligtvis gäller det positiva händelser också.
Detta är vad jag läst i böcker om främst hundar men också om katter, och en del slutsatser jag dragit. Detta är alltså inget jag ser som en absolut sanning, utan det är mina funderingar kring hur det kan funka, utifrån de kunskaper och erfarenheter jag har.
Jag kan också tillägga att för ett tag sen hörde jag på radion om en kvinna som var döv sedan födelsen. Genom en operation fick hon normal hörsel. Hon kunde senare beskriva just hur det är att inte ha ett språk och att inte kunna tänka det minsta abstrakt. Och jag föreställer mig att det är likadant för djur.

[Midvinter]

Men sådär kan det väl vara med människor också eller? Inte alla som har blivit traumatiserade kommer ihåg händelsen, men ändå reagerar de med ångest och rädsla i situationer som påminner om vad de har varit med om? Nu är inte jag psykolog direkt, men trodde det var så det var?
Och en katt måste inte nödvändigtvis medvetet sitta och tänka tillbaka på en hemsk upplevelse för att bli rädd, måste inte ens komma ihåg den, men lider likförbannat av posttrauamitisk stress eller vad det heter. De fortsätter att följa invanda reaktionsmönster, trots att de gamla reaktionerna inte hjälper dem längre och de kanske inte enns minns varför de gör så. Precis så som det också kan vara med människor ibland.

Men det låter ju helt fruktansvärt, stackars katt. Jag hoppas verkligen det löser sig och att det går bra för er!

[Leifem]

Vi kan väl inte förneka att en hund har ett väl fungerande minne. Det är tom mycket bra! En hund eller katt som misshandlats glömmer det aldrig. Misshandel o vanvård kan sätta så djupa skador att när den inte distraheras av lek,arbete eller mys på något sätt, väl somnar, kan jag mycket väl tänka mej att de känslor som är starkast kan påverka de drömmar som även djur upplever.
Det innebär inte nödvändigtvis att hunden tänker på den ursprungliga situationen. Det är troligen inte situationen, utan Känslan av något hemskt!
Att en hund inte kan sakna en person som inte är närvarande, just för att den inte har ett medvetet minne av person/hund eller katt, utan behöver något som triggar igång ett känslostyrt beteende tvivlar jag starkt på..
 Har haft hund som tvärtom, Inte på något vis genom syn, doft eller nämnda namn, verkligen saknat både personer o andra hundar.
Senaste exempel: En vän passade min hund några dagar. Vännen hade en hund som min aldrig träffat innan. När jag väl hämtat min gamle gosse, sörjde han sin vän flera dagar. De första två dagarna vägrade han tom att äta. Denna saknad triggades Inte igång av något. Här hemma fanns Inget som helst spår till den hundkompis han fann som "bästa vän". Denne hade inte heller varit nära min bil. Av tidsbrist var jag just då vid hämtning inte inne, eller hade kontakt med varken hund eller ägare ( bara prat några minuter (med staket mellan oss)  Hur "förklarar" vi det..? mer än med ren spekulation, grundat på vad vi tror oss veta..
Så.. tillåt iaf mej tvivla på mycket av den "kunskap" om hundar o katter som många anser sej ha.. Härmed hävdar jag inte att hund eller katt tänker i bilder o olika gamla situationer, eller att just "jag vet", men Känslor kan likväl vara så starka att de för alltid påverkar beteendet även i sovande tillstånd.   
Har växt upp med hundar, o så många gånger förundrats över beteenden o förmågor som "vi" inte tillskriver hundar, eller ens tror de kan ha!
Har tom haft en härlig hund som iaf synbart.. tänkte logiskt för att lösa diverse "problem"  -  Men, så var det en BC också..  Redan som valp vände verkligen upp o ner på mina o andras tankar om vad en hund förstår.. o kan..

[Nettus]

Leifem Det är intressant, det du skriver. Som sagt, jag säger inte att det är så som jag skrev, det är bara mina egna funderingar. Det är genom att testa sina argument som man lär sig nya saker! 

[Leifem]

Leifem Det är intressant, det du skriver. Som sagt, jag säger inte att det är så som jag skrev, det är bara mina egna funderingar. Det är genom att testa sina argument som man lär sig nya saker! 

"Som sagt, jag säger inte att det är så som jag skrev, det är bara mina egna funderingar".

    Jag uppfattade det int på annat vis heller 
Ja, det är ju just Där vi står, där faktisk vetskap blandas med funderingar o erfarenheter.
Vaknade i morse av att min store luns låg vid mina fötter, o "sprang i sömnen".. ibland kom små utsötta ljud - nhu - nhu - eller nåt sånt..  Samtidigt viftade han på svansen..
Gissar att han drömde om lek med bollar..    I Bild? eller bara i Känslan..
Vi får fundera vidare..