Avliva får med bultpistol.

[Snickan]

Nu har "min slaktare" blivit svårtsjuk och kan inte hjälpa mig med de lamm som är kvar. Har varit med ett antal gånger och sett hur det gått till, har mixtrat med att flå och ta ur djuren själv. Har dock inte gjort själva avlivandet. Har en bultpistol och kommer få göra det själv då jag inte hittar någon som har samma djursyn som jag(som har tid).
Han har visat mig förut hur man ska hålla och så där men jag känner mig lite osäker och hittar ingen litteratur att friska upp mig på, då det var ett tag sen nu. Jag vill ju veta vilken del av hjärnan jag är ute efter för själva bedövandet och hur jag når den på bästa sätt. Sen hur kärlen sitter på halsen, är det ett få varje sida om luft och matstrupe?
Har sökt efter en bild över fårets anatomi och hjärna men finner ingen.
Alla tips är välkomna.

[Charlotte]

På sid 14 finns bild på hur bultpistolen ska placeras när man bedövar får:
http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001087/2008-069.pdf
Mvh
Charlotte

[Snickan]

tack det där var bra, hur sökte du dig fram till det?eller visste du vart det fanns

[Charlotte]

tack det där var bra, hur sökte du dig fram till det?eller visste du vart det fanns

Jag visste var det fanns sen förut
Sökte på Jordbruksverkets sida: avlivning får.
Det finns en himla massa nödvändig och bra information på sidan, men den är ganska krånglig att söka på tycker jag....
Mvh
Charlotte

[Valmet]

Bra att kunna reda sig själv!

Se till så att djuret inte kan komma löst om
du missar. Å ha alltid ett extra skott redo!

[Trollmor]

Ja, Du ska försöka träffa fontanellen som sitter strax bakom där hornen sitter om djuret har horn.  Annars på motsvarande ställe.  Detta blir rätt långt bak, så Du måste försöka sikta lite framåt.  Hjärnan ligger "mellan ögon och öron", och om Du brassar på rejält (laddar lite extra) så minskar risken för att det inte blir bedövat ordentligt.

  Allra, allra helst vill jag ha en till bultpistol redo, laddad och klar IFALL det skulle behövas.  Om inte annat så lugnar det Dina nerver, så att Du kan koncentrera Dig bättre!

  Pulsådrorna går bakom de båda struparna, alldeles under käkbenet.  Kniven brukar bli lite slö då den stöter emot halskotorna.  Men vid det laget är ju djuret hjärndött, så då kan Du hålla på och trixa!

LYCKA TILL!  Jag önskar att jag kunde komma och hjälpa Dig de första gångerna.

[Snickan]

Tusen tack för alla svar. I helgen som gick avlivade jag mitt första får, tog en av de små och halvtama. Inte var det roligt men ack så bra det känns. Nu när man liksom kommit över "gränsen",om man kan säga så, så är det himla tryggt. Att inte behöva blanda in någon annan, inte heller behöva stå där med en sjukt djur och behöva ringa runt eller hjälp att avliva.Om man nu inte måste av någon annan anledning.
Var in och tittade i tråden det sista jag gjorde och hade ett häfte som följde bultpistolen där det var samma bild som på jordbruksverket att titta på. Även om jag visste hur det skulle vara så kändes det bra att kunna se på bilder och fåret samtidigt. Hon var helt lugn och tyckte bara livet var kanon, inga kompisar som störde, ensam med mathinken och blev kliad in i det sista. Det är precis sådan mat jag vill äta.
Hittade blodkärlen direkt och det var jag förvånad över, gick liksom rakt på dom. Fick inget blod kvar i kroppen, så jag är jätte nöjd.

[Helena R]

Vad bra att du fixade det hela själv! *impad*

Jag har haft väldigt svårt med detta att slakta, men vill lära mig och kommer att lära mig. Nu gäller det bara höns (och förhoppningsvis klarar jag kaniner också sen) för min del. Jag förstår känslan när du säger att det känns bra när man klarar av det själv. Jag "tränar" mig än så länge att avliva sjuka kycklingar, tycker det är skitjobbigt, storbölade men nu sist kändes det rätt ok att kunna avsluta lidandet liksom.

[Stabo]

Ja, det är ju ett hälsosamt sätt att reagera; när kroppen och sinnet säger att det är fel att göra något, gör det om och om igen, tills du blir avtrubbad. Tänk vad bra om alla gör så, så vi kan få leva i ett samhälle av robotar! Fantastiskt!

[Snickan]

Ja, det är ju ett hälsosamt sätt att reagera; när kroppen och sinnet säger att det är fel att göra något, gör det om och om igen, tills du blir avtrubbad. Tänk vad bra om alla gör så, så vi kan få leva i ett samhälle av robotar! Fantastiskt!

Ja men visst är det fantastiskt?! Men fy vilken dum kommentar, hoppas jag missförstår dig men troligen inte.

[Snickan]

Vad bra att du fixade det hela själv! *impad*

Jag har haft väldigt svårt med detta att slakta, men vill lära mig och kommer att lära mig. Nu gäller det bara höns (och förhoppningsvis klarar jag kaniner också sen) för min del. Jag förstår känslan när du säger att det känns bra när man klarar av det själv. Jag "tränar" mig än så länge att avliva sjuka kycklingar, tycker det är skitjobbigt, storbölade men nu sist kändes det rätt ok att kunna avsluta lidandet liksom.

Ja inte är det lätt, jag kan inte säga att jag har jätte svårt med det men svårt är det. Det är ett liv och det måste ju ändå innebära något att ta ett liv, annars är något annat galet. Bara för att man tränar på att bemästra känslorna betyder ju inte det att man blir känslokall när man klarar av det. Särskilt att kunna avliva sjuka djur är en gåva om man kan själv.

[Stabo]

Ja, jag känner nu att det kanske var lite dumt skrivet, men det bara ramlade ur mig.
Ber om ursäkt för detta!

[Helena R]

Ja, jag känner nu att det kanske var lite dumt skrivet, men det bara ramlade ur mig.
Ber om ursäkt för detta!

Tack

Om jag ändå får förklara mig då så tänker jag att OM man (jag) nu vill äta kött så tycker jag att man (jag) ska ge sina djur ett bra liv och sen ska man (jag) klara av att slakta själv på ett sätt som är värdigt för djuret. För mig handlar det jobbiga dels om att avsluta ett liv men mer om rädsla att inte lyckas avliva på ett korrekt sätt.

[Trollmor]

Inte var det roligt men ack så bra det känns.

Då är också jag lättad.  Vi vill dom ju väl!

Hon var helt lugn och tyckte bara livet var kanon, inga kompisar som störde, ensam med mathinken och blev kliad in i det sista. Det är precis sådan mat jag vill äta.

Just så, just så!  Varför nöja sig med att "inte plåga" när vi kan sträva efter "göra så lycklig som möjligt"

Hittade blodkärlen direkt och det var jag förvånad över, gick liksom rakt på dom. Fick inget blod kvar i kroppen, så jag är jätte nöjd.

Minsann, grattis!  Och sen är det bara hantverk, då "får" man göra fel ... 

Ja, jag känner nu att det kanske var lite dumt skrivet, men det bara ramlade ur mig.
Ber om ursäkt för detta!

Tack för det!  Jag var just på väg att skriva något riktigt magsurt ...

[vallar-elin]

Bra jobbat!
Och jag håller med dig och inlägg ovan att det är så himla bra när man kan göra det själv och göra det på ett bra sätt. Ofta är det ju de tamaste som är lättast att avliva, då de är lugna och trygga. Men svårast känslomässigt när man haft mycket kontakt med dem..

Jag slaktade får för första gången förra hösten. Jag har varit med min styvfarsa i renskogen sen jag var liten. Jag vet hur man slaktar och hur man avlivar, avblodar och "våmmar ur". Men jag hade aldrig avlivat ett djur själv. Jag hade turen att ha styvfarsan med mig (vi tog det i omgångar) första gångerna avlivade han och vi hjälptes åt att slakta. Sen bestämde jag mig för att jag skulle avliva ett av bagglammen. Han skulle ju ändå göra det och det var bra att få ha honom med sig som stöd. Kan tillägga att även han är mån om att det skall gå lugnt och ordentligt till vid slakten.
Därefter slaktade jag resterande lamm själv, och både jag och styvfarsan är stolta

Hur som helst, om du nu i framtiden kommer att låta någon annan ta hand om slakten så är det ju som du säger, nu Kan du göra det ifall ett får blivit sjukt och det finns inget annat val än att avliva. Det är Guld värt!

[Januschka]

Ja inte är det lätt, jag kan inte säga att jag har jätte svårt med det men svårt är det. Det är ett liv och det måste ju ändå innebära något att ta ett liv, annars är något annat galet. Bara för att man tränar på att bemästra känslorna betyder ju inte det att man blir känslokall när man klarar av det. Särskilt att kunna avliva sjuka djur är en gåva om man kan själv.

Har ur samma motiv - jag behöver kunna göra det ensam -  slaktad mitt första bagglamm för 2 veckor sedan.. och håller med att det är ingen skön sysselsättning och kommer inte att bli en hobby men det känns bra att kunna göra det och göra rätt.

Och det var viktig att lyckas vis första gången ensam. Och tar sig tid och inte har fel person i närheten.

Tycker vi är duktiga som är konsekventa och gör allt arbete för att få det vi vill. God mat på tallriken på ett försvarbar sätt. Och att vi håller ut mot strömmen och all färdigmat och ush-nej-det-kunde-inte-jag-debatter osv.   

[MonaW]

Jag tycker ni är jätteduktiga, som lär er att göra allt själva och att göra det så humant och bra som möjligt.
Och ni har gjort det på rätt sätt också, tagit reda på ordentligt hur man gör, tittat på kunniga människor och sedan prövat själva. Heder åt sådana fårägare.

[Trollmor]

Tack, MonaW, jag kunde inte ha sagt det bättre!