Jag, vi anser personligen att svaret på din fråga, vilken ras som är bäst, främst en smaksak.
Det beror alldeles på vem du frågar! Detta gäller på alla kontinenter!
Jag tycker att det är JÄTTEVIKTIGT att respektera andra för deras rasval och man ska inte behöva känna att man måste försvara el bli ledsen om man hör negativt om den ras man valt för kanske el annorlunda användningsområde.
Själva vallningsbiten med hund om man inte har flera och ett mycket aktivt tävlingsintresse, är ju inte så mkt på en gård alla dagar om året. Då vill jag ha valfriheten att hitta på tokigheter med mina hundar, när tid finns. Orkar jag inte, vill jag ha hundar som tar igen sig och vilar. Det är inte bara okunnigt att säga att BCn är en värdelös soffhund och att det inte finns sådana, eller att de endast eyear (stirrar) utan att kunna flytta får. Lika okunnigt att säga att Working Aussien inte är koncentrerad när de jobbar...såvida man anser att eye är = koncentration, vilket ingen av oss gör. Alla våra tre kan arbeta koncentrerat utan eye. Men jag tycker att just "koncentration", är en del som saknas och blir mindre vanlig inom rasen, även inom Working Australian Shepherd.
Frågar du mig får du ett svar, frågar du min man, får du ett annat när det gäller vallhundar t ex. Han gillar mest Border Collie. Jag gillar mer Working Australian Shepherd och Working Kelpie som vallhund, fotvärmare, i sökskogen m m, m m.
Det handlar mycket om sin egen personkännedom. Jag är väldigt dominant och har upplevt de flesta Border Collie jag arbetat med för mjuka för min personlighet, även om det varit bra vallhundar. Det har inte med förarmjukhet att göra. Jag upplever att "våra" Aussie är väldigt föriga, men som en persika, mjuka utanpå men hårda innuti.
Jag gillar när en hund (oavsett ras), inte hela tiden vänder sig till mig för nästa direktiv för att kunna fortsätta arbete, utan kan jobba lite själv på sitt håll, och jag på mitt, en hund som tar egna initiativ. Därav väljer jag Working Aussie el Working Kelpie framför BC, för att min personliga åsikt är de i regel mer självständiga. Men detta stämmer inte alltid. Det finns alltid undantag inom varje ras, inom varje linje. En annan orsak är deras balanserade sätt att vakta. Jag vill gärna känna att jag har en hund på vårt avlägsna ställe som ställer upp när, eller om jag behöver, men inte vaktar jämt. Vi har mkt rovdjur; lo, räv,varg, örn som de vaktar mot, plus området har drabbats av inbrott.
En annan viktig sak är hur du tränar och lägger grund för din hund. Det anser jag är viktigare än ras, egentligen.
När jag själv letade egen vallhund hade jag svårt att hitta den typen jag gillade inom just Border Collie. De Blue Heelers (Austr. Cattle dogs) som fanns då hade inte bra temperament, var mer lömska. Men, idag har jag träffat svenska, norska och danska väldigt trevliga och fina ACD. Det fanns inte en uppdelning inom Kelpie då och knappt en Working Kelpie typ. Jag tyckte inte att Kelpien hade tillräckligt med vallning i sig för min smak.
Har mött en del rent fantastiska ACD & Working Australian Shepherd på nöt, flera som funkar jättefint på får med rätt träning, och framförallt tid. En av Working Aussiens och ACDns nackdelar är att man får lägga ner mycket längre tid i träning för likvärdigt resultat för att få dem att "läsa tryckpunkter själva" än hos Border Collie och WK. De har det med sig från start oftast, men där får du lägga ner mer tid på tryggt och fint närarbete istället, vilket Aussien oftast har från de är valp. Detta har med ursprungsanvändning att göra, och är egenskaper som fortfarande framavlas för användning.
Jag tror att jag mycket väl skulle trivas med en viss typ av Border collie om jag sedan fick forma, träna den själv. Har bara inte sett den typen jag gillar i Sverige eftersom vi inte har något egentligt arbetsbehov av en sådan Border Collie.
Pumi, nej, den är "för" kroppsvallande för min smak och skäller för mycket...passar inte mig, men har sett fina filmer från Ungern där de arbetat på flockar på ca 40 djur el mer. Tror det är svårt, men inte omöjligt att få bra vallningsblod, det mesta är ungerskt importerat. Positivt är att de är väldigt All-around.
Oavsett vallhund jag skulle välja har jag alltid en typ som jag gillar mest och jag njuter av att se den typen arbeta när jag ser den. Det har ingen betydelse om det är en BC, WK el Working Aussie, eller många andra fina raser som finns!
De hundar jag gillar är kroppsvallande typ med en hel del eye. En som är framavlad för att vara talangfull och kunna både läsa och vara tillräckligt atletisk på nötkreatur då jag anser att det är det svårare djurslaget. Att valla får, eller lära en hund hur du vill att de ska jobba med får är alltid lättare för alla vallhundar, än nötkreatur. Där är det viktigare att hunden har rätt nedärvda instinkter.
I Sverige har vi mest mjölkkor och de behöver knappt vallhund för att hanteras, möjligen hämt och då "räcker" en Border collie väl. Men har du andra typer av nötkreatur, vill tävla på olika typer av nöt, ja då är det inte säkert att de flyttar sig bara du kommer i närheten.
Om jag tittar på hur lantbrukare beskriver de Border Collie de använder i praktiskt arbete, är alltid svaret en hund som "klarar" nötkreatur. Jag gillar hundar med naturlig begåvning för nötkreatur som "klarar" får istället, precis tvärt om. Och vi har får, men jag lägger hellre ner mer träning om jag behöver....men, med det sagt har jag två Aussie som är mer fårhundar än nötvallande, tyvärr
. Inom vår ras finns de som avlar för användning av får, nöt el alla djurslag. Deras styrka som kroppsvallare ligger ändå mestadels i nötkreatur, som funkar på får och anka, gris.
Självkännedom är viktigt och att man är ärlig mot sig själv:
Vad tycker jag egentligen om för typ av hund, el t o m ras?
Kan jag stå för det fast det går emot den stora grå massan som säger att det är fel att tycka så?
Eller, vad klarar jag av för hund?
Jag, tycker om en tuff nötvallarhund som ACD el en Working Aussie avlad för nötkreatur i generationer. Men - nej, måste ärligt och ödmjukt erkänna att jag inte klarar en så stark hund i vardagen, men kanske väl i vallningen i sig. Men jag går ju hem och har hunden med mig resten av dagen också.
Så jag väljer i mitt avelsval hundar med stor talang - KONCENTRATION (!). De har förmåga att läsa, förstå hur de bäst jobbar med nötkreatur, men som jag förväntar mig kanske får bygga upp självförtroendet på istället. Inte "tuffaste" nötvallarhunden, men lättare att hantera nöt och tuffa situationer, närarbete än en BC, i regel...enligt min åsikt. Hundar som fungerar fint på får också. Trevliga hundar som klarar av att vara soffhund framför TVn på kvällen - OM jag tar in dem. Eller jag och familj är sjuka i 2 veckor och inget finns att göra. Viktigt är också "inga" "grintanter", de ska ha ett bra språk med andra hundar och hantera press med barn bra.
En viktig sak jag inte vill glömma att påpeka, är att inom vallningen finns det olika "skolor". Precis som inom modern dans finns det "Merce Cunningham" och "Martha Grayham". Inom klassisk balett inte bara "Vaganova"-skolan.
Jag tycker man kan se "Britten" i BC och hur den passar kultur och folkslag. Därför tror jag den är så populär i Norden, för att den är ganska lik vår kultur. Vi gillar i regel inte "vakthundar" som i Working Aussie, Carea Leonés, Blue Heeler, Baskisk vallhund. I dessa kulturer har de tagits fram och gillas för dessa egenskaper. Likaså ser man Australiensaren i Working Kelpien och den högljudde framfusiga Amerikanaren i Working Aussien. En liten tanke...många vill bara ställe en ras mot en annan, också munnhuggs man hit och dit.
Om vi är ett fritt och öppet land, bör vi väl visa det, och respektera olika människor val av vallhund!
Man kan vara glad om man hittar en ras som passar en, ännu gladare om man inom rasen hittar en typ, eller en "linje" som passar en ännu bättre. Då är man tacksam
.
Hoppas att våra åsikter och val hjälper dig på vägen, och att du väljer en hund som passar dig och din livsstil. Lycka till!
