Är detta katastrof eller ej?

[Lilleman]

Hej alla.


Nu var det länge sedan jag skrev något här. Men nu känns det som jag behöver hjälp från alla håll och kanter...


Har nämt förut att jag bor på ett kollektiv, eller familjehem som det heter. Det är inte HVB-licensierat eller följer lss. På gården har jag haft hand om djuren för att ingen brytt sig. Vår tidigare get dog av något med urinröret enligt uppgift från obduktionen. Nu har vi två getter som jag FÖRSÖKER ta hand om, men jag motarbetas mycket elakt och ivrigt, i synnerhet av en person av personalen.


Om det är någon som brinner för getter, gå gärna in på min blogg och läs vad jag skrivit om getterna. Det är en ganska informationsrik sida som man kanske tröttnar att läsa i om man inte har ork. Jag vill gärna ha respons på vad jag skriver; tex om jag går till väga på fel sätt eller om det är ledningen här som inte har känsla för getterna. Råder ni att sälja getterna så att dom får det bättre? Ska jag våga anmäla igen? Förra gången jag anmälde och länsstyrelsen kom hit var jag på väg att kastas ut i hemlöshet då jag oroades över den nu döde getens tillstånd, Lilleman. Den gången hade länsstyrelsen synpunkter, vilka JAG var tvungen att åtgärda för att ingen hade intresse. Vad jag än gör nu innebär samma risk för att jag anses som "jobbig". Kan någon annan anmäla för att dom hört ryktats om hur getterna struntas i? Kan någon av er komma hit på oannonserat besök och inspektera och efter vad ni ser yttre ert missnöje?


Om det finns någon som känner att man vill reagera på allt övrigt som står på sidan; om missförhållandena i övrigt på detta familjehem så är allt välkommet. Tips på bra advokater i Västmanland, vilka myndigheter som är bäst att ta kontakt med osv osv. Jag har förutom mitt engagemang i getterna blivit behandlat som en LORT här, och jag känner att jag börjar tappa hoppet om att det finns goda människor...


Så snälla, alla som vill kan och orkar, hjälp mig.


Bloggens adress


Min epost


Hälsningar från Jim Berg.

[Per Gynt]

När det gäller getternas skötsel kan du ju fråga här på forumet så är det nog flere som ger svar.

[tinna.m]

När det gäller getternas skötsel kan du ju fråga här på forumet så är det nog flere som ger svar.

Jim tycks ha klart för sig vad getterna behöver. Det är ägarna/behandlingshemmet han är på, som inte skaffar hö åt dem. Jim kan inte fixa hö, eftersom han inte får låna bil där.
Han ber om hjälp för getterna, eftersom han själv blir negligerad.

[lady jack]

Ge inte upp. Det finns även fina människor därute...

Lycka till!

[Jakobsson]

Måste säga till dig:
Heder åt dig, Jim som gör allt du kan för dessa fina getter
trots att du nästan inget har själv!
Jag önskar dig lycka till & hoppas att det blir et lyckligt slut
för både geterna & dig!

//
Jakobssons fru

[Mmmm]

Ja, det är katastrof. Både för dig och för getterna, verkar det som. Jag tycker det låter som om både du och getterna skulle må bra av att omplaceras! 

Kan du inte använda "plånboksargumentet", dvs att det är dumsnålt att inte ge getterna det hö dom behöver? En get är väldigt billig i drift!

Ett räkneexempel:

Två kilo hö om dagen räcker gott åt en get.
De behöver hö tills det finns tillräckligt med gräs att beta. Låt säga fram i maj månad, dvs ungefär 60 dagar.
För två getter blir det 240 kilo hö.
Vad kostar hö? Tja, låt oss räkna med två kronor kilot för enkelhetens skull. För knappt 500 kronor kan alltså de här getterna få vad de behöver resten av vintern!
Är det hårdpressade småbalar på ca 12 kilo så behöver du alltså 20 balar. Jag har för mig jag fått in ungefär 12-14 sådana i en vanlig kombi, så transportfrågan borde gå att lösa relativt enkelt.

Tvingas getterna äta mögligt hö kommer de förr eller senare att bli sjuka. Mögel slår ut bakteriefloran i magen vilket kan döda en get över en natt! Likaså om de tvingas äta bara hushållsrester. Magen klappar helt enkelt i hop om den inte får grovfoder (t ex hö) också. Ett enda veterinärbesök kostar förmodligen dubbelt så mycket som hö för resten av vintern.
Om de blir tvungna att stå och plocka i sig de ätliga strån de kan hitta på  marken bland sin egen spillning kommer de att få i sig inälvsparasiter. Får de mycket parasiter kommer de inte att ta åt sig av fodret oavsett hur mycket de får. Alltså måste de avmaskas. Avmaskningsmedel måste skrivas ut av en veterinär. Det blir dyrare än hö det också.


Jag vet inte om du kan vara hjälpt av broschyren som heter "Djurskyddsbestämmelser Får och Get"? Den är gratis och kan beställas på
http://www2.jordbruksverket.se/blanketterochtrycksaker.4.29d7ece3112034569ed800049.html?category=DBM
Där står det klart och tydligt så här:  "Varje dag ska du ge dina får och getter foder av god kvalitet och lämplig struktur. Fodergivan ska garantera att dina djur får en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näring. Du ska också se till att dina får har tillgång till hö, halm eller annat lämpligt grovfoder som ger dem den sysselsättning som de behöver. Dina får och getter ska få dricksvatten av god kvalitet minst 2 gånger per dygn."

Det är starkt av dig att kämpa för getterna och det syns verkligen på filmerna att de tycker om dig, särskilt den lille odågan!

PS. Ett tips, om höet dröjer, försök att få fatt i kvistar och grenar. Tallris är bra. Lövträd som rönn, asp, hassel och äpple är också uppskattat. De kommer att gnaga av barken och äta upp barren. Det är bra (livsnödvändigt...), för då får magen lite grovt att jobba med + en hel del vitaminer och mineraler på köpet.

[Lejonhjärta]

Heder åt dig säger jag åxå som orkar kämpa för dessa sötnosar!!
Fast om dom andra nu skiter i att sköta om getterna på ett bra sätt så kanske inte det hjälper att du visar upp info om hur man ska sköta getterna, du e ju bara jobbig i deras ögon.
Bästa vore om någon anmälde som fanns i närheten och kunde hjälpa till att vara ögonvittne!
Bra jobbat iallafall, förjävligt att du blir motarbetat!

[Trollmor]

Jag håller med, och har skickat ett PM till Dig, Lilleman!  Getter behöver hö, löv, kvistar gräs i första hand.  Och mineralfoder, och ... 

[kulvej]

Hej Jim -och ni andra! Det var jag som sålde Marta och Dobby till behandlingshemmet.
Ingen kan tänkas vara månare om deras framtid än jag! Det var med stor oro jag körde dit dem i somras.
Men då jag möttes av de engagerade boende, och den gulliga lilla ladan, med getternas namn ovanför dörren
smalt mitt hjärta och det var inte svårt att lämna mina älskade getter där. Att allting skulle ha ändrats så fort
har jag svårt att tänka mig. Även om jag bor långt ifrån, har jag rätt bra koll på läget på östanbro tror jag.
Jag har en vän som bor i närheten (med många egna djur och stor erfarenhet, som jag litar på) som smygkollat
getterna ibland. Han har inga klagomål. Jag vet också att veterinären varit där på Jims begäran, utan några klagomål
utom att ni fick hjälp att verka deras klövar. Länsstyrelsen hade heller inga klagomål på getternas skötsel
vid sitt besök.. Vad gäller det mögliga höet vet jag inte, om det var en engångsföreteelse eller ett missförstånd, min vän får sitt
från samma bonde. Och det har varit ok. Är det trots allt kris och misär, vill jag ha tillbaka getterna. Men av nån anledning
låter det som om Jim och personalen på boendet inte kommer överens. Det vore tråkigt om det gick ut över getterna.
Jag litar dock på min Västeråskontakt, veterinären och länsstyrelsen. Getterna såg ut att må fint på Jims filmer och bilder.
Jag svarar gärna på frågor om deras skötsel! Då jag vet att boendets förra get dog av urinsten, som antagligen orsakats av för kraftig kost
måste jag påminna om hur viktigt det är (speciellt för allmogegetter) att inte äta en massa matrester, bullar, bananer, majs och andra konstigheter som inte ingår i deras naturliga kost! Jag vet att du vill väl Jim, men det är kanske bra att lita på veterinär och andra som kan.
Hoppas att denna tråd lugnar ner sig lite. Jag är inte speciellt orolig för Dobby och Marta (annat än att de skulle få för kraftig kost)
Vänliga hälsningar kulvej/Victoria

[tinna.m]

Men, som jag förstod saken, fanns det nåt hö nu? Hö kan mögla om felförvarat. Så jag undrar; -Hur ser det ut på höfronten nu? Har din Västeråskontakt möjlighet att kolla upp?
(Kan ju inte förstå att Jim skulle dra nån rövarhistoria om nåt så lättkollat)

[Trollmor]

Hur är det, Lilleman, kan Du möjligen lägga ut några färska bilder på getterna här i tråden?  Så att vi kan se om de är magra eller feta, hur klövarna ser ut osv.  Det blir lättare att ha en åsikt då.

Det är härligt med folk som bryr sig.  Och man kan missförstå saker utan att medvetet ljuga. 

[Lilleman]

Hej alla, och tack för att ni bryr er :-) Här får ni världens längsta inlägg.

Jag ber om ursäkt att jag skrev inlägget så att det kunde missförstås lite grann. Var lite upprörd och kände jag behövde lite stöd. Tack till er som uppmuntrar, livet blir lättare då, eller hur? Att vara glad och snäll kostar inte ens :-). Skoj (och bra) att du Kulvej såg detta, har ibland funderat på att kontakta dig när det varit som motigast här. Skriver mer till dig längre ner.

Jag ska väl klargöra några saker som några av er redan nämnt, bl.a. tinna.m som förstod att jag inte har möjlighet att skaffa hö. Grundkunskaperna om getternas behov och inte behov har jag förkovrat mig om, dock ej på någon expertnivå. Eftersom min "starka personlighet" stör, speciellt då en av personalen, har detta med getternas välmående för honom blivit något av en "tuppfight", så att säga, och inte vad det borde handla om; getternas välmående. De andra i personalen har respekt för den här karln, nästan 2 meter lång, 140 kg... Verksamhetschefen har så mycket att stå i privat så hon har inget bra översikt heller, men säger sig lita på denna karl, "en klippa". Ingen frågar dock mig, den andra sidan av myntet.

Nu när getternas hage varit täckt med snö och jag gissar att föreningen inte vill att träden ska bli avbarkade, måste man ju hålla djuren med i alla fall fräscht hö och färskt vatten. "Katastrofen", som jag upplever den, men som kanske kunde missuppfattas när jag skrev inlägget, är just konsekvenserna av "tuppfighten", att jag som den som fått anvsvaret inte kan sköta om getterna tillfredsställande eller utan oro. Skulle jag helt kallt släppa ansvaret är jag övertygad om att man skulle glömma dom oftare än önskat. Visst fattar väl jag att getter kan "svälta" och gnaga på träbitar ett bra tag, just för att dom är getter. Men man håller väl inte getter i just det syftet? "Kolla på våra getter, dom klarar sig på ingenting!". Man skaffar väl inte hund på samma sätt, låter den svälta eller övergöda den, för att man kan? Djur och människor har att ge och få av varandra, tycker jag.

För er som läst bloggen förstår jag att jag kan verka lite jobbig. Men visste ni hälften av vad som pågått och hänt här skulle ni förstå! Jag är tyvärr den enda som orkar stå upp, men snart nog brister även den starkaste. Och angående bilderna på potatis osv, kan leda till den tolkningen att DET är vad dom utfordras med. Sanningen är att dessa tallrikar var vad de fick under en HEL dag, en tallrik per dag (c:a 1 kg per get). Inget mer, just för att inget hö fanns. Vatten har jag ibland också haft svårt för att skaffa, då det hus jag bodde i hade vvs-rör som frös i kyla, baracken jag bor i nu har inget vatten och i perioder har jag varit jag utelåst/ej välkommen i huvudbyggnaden. Så jordbruksverkets råd om fri tillgång alternativt fräscht vatten 2 ggr per dag var omöjliga att genomföra. Jag fick gå och rensa deras vatten från skräp.

Huvudproblemet är nu inte att de är undernärda, eller övernärda för den delen. Både Martha och Doby är mycket vackra. Men det kan förklaras att de under min vård, och när jag haft möjligheter och råd, har jag utfordrat dom med vad brukligt är, och när tillgången hindrats har jag hittat alternativ som utan att vara i övermått ändå tillfredsställt deras grundläggande behov. När jag plockat grenar med löv har de blivit särskilt glada, och nu i vinter har gran och tallgrenar åtminstone höjt deras missnöje över snön. Jag promenerar dom en eller två gånger i veckan för att vidga deras vyer, UTAN koppel. Dom hänger på mig vart jag går för att dom antagligen ser mig som sin flockledare. Om det är sunt eller ej är jag osäker på, hindrar det t.ex. Dobys egen ställning?

Nej, saken är ju den att när väl denna förening, med den inriktning den har (eller borde ha!) skaffar getter, delar ut ansvaret till någon som anbringar hela sitt hjärta i vården och "utbildar" sig om hur, så använder man sin energi för att motarbeta och motsäga de förvärvade kunskaperna hos den som ansvaret fick. Mitt problem består i - förutom det faktum att min ekonomi tagit stryk av att behöva köpa foder när jag haft möjlighet att komma nära en affär - att jag inte vet vad jag ska göra längre, utan att behöva ta kål på mig själv psykiskt och utan att djuren ska behöva ta skada. Jag tycker att det borde vara NÅGOT svårare att bara åka och köpa ett djur. Man borde behöva ansöka om tillstånd att hålla även husdjur, för hur trevliga än människor verkar vid första intrycket, så berättar historieböckerna om människans förmåga till ondska, egocentrism och blindhet inför uppenbara fakta. Kunde en hel värld i princip blunda inför massmorden i koncentrationslägren, kan även till synes mysiga människor vara smått elaka, trångsinta och till och med bli arga för att någon påpekar brister. Eller hur? VISST, jag vet att jämförelsen är extrem, men det extrema är motsatsen till den normala, och jag tror ni alla själva stött på det extrema någon gång, privat, eller läst och upprörts över det.

Kulvej, jag tycker att det är bra att din kontakt varit här och kollat, precis som du lovade när du lämnade dom hos oss. Och jag tar TACKSAMT åt mig av det faktum att han/hon inget hade att anföra :-). Så då till fakta: Länstyrelsen har inte varit här alls, inte för att kontrollera Martha och Doby. Däremot för ETT ÅR SEDAN, när jag kallade in dom angående den förra geten, Lilleman (mer om det längre ner om du orkar läsa). Veterinären, ja hon har varit här två gånger. Första gången med anledning av det DU sa vid överlämnandet; att vi behövde fullfölja kastrationen av Doby, då en kula fanns kvar. Detta skedde i midvintras, 6 MÅNADER EFTER vi fått dom. Det hade gått för lång tid helt enkelt, jag hade dessutom påmint om detta alltför många gånger. Den andra gången hade jag bett länge om att nån skulle verka deras klövar. Detta skedde aldrig. Så när Martha en dag haltade svårt upptäckte vi att hennes högra (tror jag) klöv/nagel hade spruckit  och tagit med sig lite kött. Ont, ont! Jag vet inte vem som föder dig med informationen, men du ska nog vara försiktig med att lite blint på andrahandsinformation. I all vänlighet förstås :-). Och lite konstigt kan jag tycka det är när du i en situation har din helt fria vilja att lyssna på antingen: 1. Goda nyheter om sina föredetta kära 2. Dåliga nyheter om sina föredetta kära, stenhårt väljer nr 1. Inte ett uns av oro över MÖJLIGHETEN att dina föredetta kära lider, om än indirekt? Så skulle inte jag välja iaf. Men jag kan förstå, och jag förklarar min sida så gott jag kan här. Vill du ha bevis eller så, kan jag ta fram vad jag har. Ok?

Dock tar jag illa vid mig att du påstår dig ha koll på Östanbro. Att din kontakt lämnar positiva rapporter är ok, men det betyder inte att han/hon kan veta vilket "helvete" JAG haft med detta, och då utelämnar jag allt annat utom getterna. Skulle du själv komma och fråga personalen kan jag inte tänka mig att de på sätt och vis dömer ut sin egen verksamhet genom att berätta hur det VERKLIGEN varit. Hoten om att vräka mig (tre gånger) då jag tagit ner grenar med löv, sen större grenar med löv och sen hela buskar i skogen etc för att tillgodose dom mat, då inget hö fanns eller något att beta på marken fanns kvar, var skitjobbiga. Man läste lagen och innebörden av allemansrätten för mig, ISTÄLLET för att köpa in hö! Lagen var jag mycket väl medveten om, då jag läst på om allt som kan tänkas beröra getter och deras omvårdnad, inklusive respekten för allemansrätten.

Hur som helst Kulvej, Martha håller sig väldigt lugn och trygg här, hon är inte aggressiv som du förklarade att hon var på er gård, då hon försvarade Doby inför de andra djuren. Doby är hur glad och sprallig som helst! En riktig spelevink som tar snäva höga glädjeskutt. Han väger än så länge inte så mycket (c:a 40-45 kg) att jag inte kan låta honom få klättra på min rygg och stå på mina axlar för att träna balansen. Love him! Fast klövarna gör ont i skinnet! Därför skulle jag bli superledsen om den sista utvägen var att ge bort dom. Doby blev förresten ordentligt kastrerad för 3 månader sen, så nu är jag inte så orolig för någon "olyckshändelse". Och dom trivs bra i hägnet jag byggt åt dom (stooooort!), samt har nytta av gångbroar och övrigt jag byggt.

Angående Lilleman, så har jag haft flera inlägg här tidigare om hans bedrövliga situation. Men jag upprepar några fakta här. Han bodde i samma lada som nu M och D bor i. Men utan fönster, som jag själv nu satt dit. När jag flyttade hit hade han haft samma bädd av halm i ett år! Jodå, jag frågade lite allmänt, men deras svar på 1 år verkade inte störa dom så mycket. Han var ensam, försök hade gjorts att para ihop honom med en kanin, men kaninen blev krossad någon natt. Han var extremt irriterad, stegrade sig och måttade horn nästan alltid när man tog ut honom. Ett faktum som inte är helt ovanligt har jag läst, när getter är ensamma. En dag försökte grundaren av hemmet råda mig hur jag skulle få kontroll på Lilleman, "Du måste slå till honom över nosen, då får han respekt för dig". Sen slog han Lilleman, hårt, över nosen för att visa hur det ska gå till. Jag blev helt stum av förvåning, men övergick snart i "ursinne" och hotade idioten med ordentligt med stryk! Vilket jag givetvis inte genomförde. Men straffet mot mig blev stenhårt; utmobbning och utan tillåtelse att umgås i huvudbyggnaden i 1 vecka. Under denna vecka så kommer då en öderdiger dag då "Karln" tvingar sig in i mitt hem utan lov, vilket leder till att jag "kastar" ut honom (helt ok enligt nödvärnsrätten). Han ramlar ej, inga skador utom ett blåmärke på armen där jag hållt honom under "utkastningen". Vad händer, jo man skickar mig till psyk per polishandräckning, och jag som ALDRIG blivit anhållen, aldrig misshandlat någon eller haft kontakt med psyk! Efter 5 minuters intervju blir hemskickad av en skrattande läkare, och väl hemma väntar "Karln" på mig, han lovar att jag ska bort från gården. Så vad var det sin hände, egentligen? Jo: Jag stod upp för geten väl, blev utskälld och hölls "isolerad", blev skickad till psyk när jag blev utsatt för hemfridsbrott och till sist hotad med att bli hemlös igen. Inte nog med det, några veckor senare blir jag kallad till polisförhör, anmäld för misshandel! Det avskrevs givetvis.

Med Lilleman var det i alla fall så att när han fick mat VRÄKTE han i sig. Ibland gick det dagar utan att någon tittade till honom, bytte vatten eller fyllde på foder. När han någon gång per månad släpptes ut på bete fick han klara av detta fastbunden i en stålvajer! Han irrade omkring som lite galen och försökte sätta i sig så mycket gräs han kunde. När han sattes på bete lite FÖR långt från huset klarade han inte av att vara ensam och rusade ner mot huvudbyggnaden, med resultatet att strypsnaran längst ut på stålvajern stumt slog runt hans hals och han studsade tillbaka i motsatt rikning!

Efter ett halvår fick jag nog på allvar. Jag tog reda på mer om getter, lagstiftning, djurrätt etc. Jag började ta eget ansvar för Lilleman, utan att fråga och började ställa ledande frågor så att personalen själv skulle komma med förslag om förbättringar. Inget hände, så jag anmälde hans situation till Länstyrelsen. Dom kom hit, och dom hade VISST anmärkningar på flera punkter om Lillemans boende, välmående och psyke. Tyvärr ställde dom inga frågor till mig, utan dom intervjuade bara grundaren. Resultatet (råden) var: Ingen fastbindning. Gör en inhägnad. Byt bädd oftare. Sätt in fönster. Uppdatera ansvaret för utfordringen. Vatten två gånger per dag. Låt göra veterinärkontroll (sällan utfört). När dom åkte iväg brakade helvetet löst, igen, och jag fick inför alla försvara mitt - vad jag anser - fullständigt sunda tillvägagångssätt. "Du ska ge fan i min get", skrek grundaren inför alla. "Nej", sa jag, "inte så länge han inte har det bra". Man tog kontakt med socialen för att berätta hur jobbig jag var, jag kunde "absolut inte bo kvar". Det lugnade ner sig i alla fall, och efter att jag tjatat lite försiktigt började åtgärderna tas tag i. Men det var JAG som fick utföra dom...

Jag hann bygga ett hägn åt honom, men bara några veckor efter länsstyrelsens besök avlider så Lilleman. En varm sommardag uppmärksammar jag personalen behovet att ringa efter en veterinär, "Idag!" insisterade jag. Alltsedan dagen före hade han nämligen bara legat stilla, helt lealös. Man sa att jag överdrev och att han låg sådär för att det var varmt. "Men han dricker ju inte ens?", sa jag. Det struntade man i. Resten av den dagen höll jag koll på honom, och på natten, fram till 03 tror, jag satt jag hos honom, tröstade, klappade och försökte ge honom vätska. Men vid 03 c:a stapplar han upp, vinglar sig in i ladan och faller ner i (det av mig nyinlagda, fräscha) halmen. Några minuter senare slutar han att andas. Jag gråter en skvätt, täcker honom med en filt (mot ev. flugor) och strör blomblad över för att "ära" honom. En ståtlig get. När personalen droppar in under dagen blir alla jätteledsna. Då blev jag lite sur, för oavsett dödsorsaken brydde man sig lika lite om Lilleman som om sin egen avföring.

Jag fick höra så sent som för 1 månad sen att dödsorsaken skulle ha varit urinsten, enligt personalen var detta vad veterinären informerat dom om. Inte mig dock. OM, men bara OM orsaken till urinsten var fel eller för mycket mat, kan man svårligen anklaga mig. Veckorna före hans död blev jag rådd att lägga in allt nyklippt gräs till honom att äta. Jag såg att det blev för mycket och tog bort en större hög, för han slutade inte äta. Men vad jag minns fortsatte dock andra lägga in gräs, ända fram till dödsdagen. Och förutom den utfordring jag TAGIT ansvaret för, fortsatte personal och brukar lägga ut överbliven mat i olika former, samt att jag ett otal gånger hittade möglig bröd, ris, frukt etc som man gett Lilleman. Det konstiga var att man på sätt och vis hedrade mig genom att förstå min sorgsenhet, t.o.m. grundaren! Men snart nog var "Karlns" krig mot mig igång igen. Kulvej kom hit med underbara Martha och Doby, jag blev glad! Inte lång tid efter deras ankomst hittade "Karln" orsak att klaga på något hos mig. Vi var i köket och var lite oense om något. På min väg ut han höstade ur sig att "Jaha, ska du ut och ta livet av getter igen?". Då började allt om igen.. Jag klev ur askan i önskan om lite hopp och värme till min skuldsanering kommit till ända, men jag klev rätt in i ett eldfängt kollektiv.

Hur som helst verkar det ljusna lite här. Inte rent fysiskt eller hur jag blir behandlad. Men jag har lyckats väcka förutom min morsa och hennes mans förståelse och häpnad, även andra som har börjat reagera. T.ex. min Godemans som hjälper mig med ekonomin, socialsekreteraren som hittade denna tillfälliga boendeform (mot hutlös betalning av skattepengar), en politiker i stadshuset som haft ögonen på verksamheten här länge, samt en överläkare som reagerat starkt på att personalen behandlat och försökt klassa mig för gravare diagnos utöver den ganska blygsamma som redan föreligger. Han har föreslagit anmälan. Detta tar ju ett tag, men jag måste börja planera för polisanmälningar, skaffa advokat som hjälper mig med detta osv. Förhoppningsvis behöver det inte gå så långt, utan det enklaste är att "Karln" helt enkelt får söka sig nytt jobb, och att föreningen bekostar att övrig personal får adekvat snabbutbildning, förutom då en välbehövlig kurs i "hur-man-är-trevlig-mot-andra-och-får-kramar-och-presenter-istället-för-att-på-bekostnad-av-andra-sko-sitt-självförtroende".

Ansvaret för getterna har nu i hemlighet givits till annan brukare här, jättekonstigt. Någon köpte iaf hö i fredags, vilket är bra. Resterna finns kvar i minibussen, men höet hålls undangömt för mig. Jag har sett att denne brukare fyllt på hö och vatten, i förrgår. Någon har även slängt in gammalt bröd som getterna ej ätit av. Men jag fortsätter att titta till dom. Jag åkte taxi in till staden igår (600 t/r) och köpte på mig massa mat till mig, och massa hö. Taxichauffören som körde mig hem var pollenallergiker, så han började nysa och sörja ner sig på vägen hem, *skr*. Så jag ger dom eget hö när de behöver, utan att bråka om detta något mer.

Och skulle någon komma ut hit och skälla ut föreningen, någon från djurskydd eller maffian, vad som helst, så slapp jag själv peka dom i rätt riktning. Jag vill bara bli skuldfri och sen komma härifrån. "Framåt kamrater, den enda vägen att följa, framåt!" som den tokiga kommunisten ofta skrek (skoja... *ler*).

Ps. Trollmor, ditt engagemang är lov värt!!! kRaMiS

[Lilleman]

I början av stycke 13: Jag hann bygga ett hägn åt honom, men bara några veckor efter länsstyrelsens besök avlider så Lilleman.

Ska istället bara vara: Jag hann bygga ett hägn åt honom, men bara några veckor senare avlider så Lilleman.

Blandar ihop datum ganska lätt. Annars ska allt annat på en imaginär tidsaxel finnas på rätt ställe :-)

[tinna.m]

STOR varm KRAM på dig Lilleman.
Önskar att både du och getterna får det bättre ögonabums! 
Ditt klarspråk värmer, även om det är hemskt det du berättar.
Tack för att du låter oss veta.

[ManiacDarling]

Jag tycker det är bra att du bryr dig om getterna! Det är allt för många som vanvårdar dessa djur, ofta omedvetet, för att de tror att de klarar av att äta vad som helst eller ingenting alls och tål vilka omständigheter som helst för att de är tåliga och robusta djur. Men de behöver precis som får och andra idisslare regelbundet med fräscht grovfoder(hö/halm/löv osv) att idissla, och kan inte leva på enbart spannmål. Även om getter ofta kan testa och smaka på olika saker så betyder det inte att de tål att äta vad som helst! Jag läste nyligen om getterna som matats med bröd och dog till följd av detta! Läs artikeln här: http://mobil.hd.se/helsingborg/2010/12/06/brod-dodade-get-3/

Jag tycker inte att det är fel att anmäla ägaren till getterna om de inte kan skärpa till sig och se till att de har vettigt foder tillgängligt åt getterna - det är inte svårt att se till att alltid ha fräscht hö hemma! Jag tror att det finns en slapphet (resursbrist) hos Länstyrelsen att göra dessa viktiga stick-kontroller, särskilt på mindre gårdar, men då är det desto viktigare att folk tar sitt ansvar och visar civilkurage genom att säga ifrån och i värsta fall dokumentera, fotografera bevis och anmäla det vidare till myndigheten om de vet om att djur far illa.

Lycka till och hoppas att detta får ett lyckligt slut