Jag kan tycka synd om djuren för att dom inte har mat. Men det känns fel att mata dom. Kanske inte är samma sak, men här inne i stan så har vi tusentals överviktiga fåglar. Ändå så matas det på.
Kan dom inte hitta mat så måste dom dö. Det är djungelns lag.
Vissa djur har varit smarta nog att bli omhändertagna utav det starkaste djuret och på så vis säkra sig evig tillgång på mat(människan).
Nu är det ju såhär, att för att komma till närmsta betongdjungel, (inte bara betongdunge..) så får man ta sig 3mil bort.
Och där är aldrig varesig jag eller djuren i skogen.
Och, eftersom djuren där ibland är min mat, så ser jag det lite som en god gärning...
Och eftersom jag tar deras träd för att värma mitt eget hus, så..
Och som Zeke sa.."Det är lätt att sitta i värmen med magen full och snacka om "djungelns lag"."..