I min krafts dagar ( ca 5 år sen) joxade jag mycket med detta. Att få till en stunsig korv. Ni vet, den ska ju ha lite tuggmotstånd. Liksom lite fjädrande konsistens. Om man använder äggvita är ju detta enkelt. Men om man som jag även tycker att små kycklingar bör få tillträde till detta tillvaroplan, som vi alla så helhjärtat klamrar oss fast vid, kunde naturligtvis denna lösning ej komma i fråga. Efter månader av genomvakade nätter, nitiska undersökningar av otaliga livsmedel, omfattande intervjuer med initierade personer, meditation, introspektion, alkemi, sexuell avhållsamhet o s v, lyckades jag emellertid isolera den substans (de vises sten) som får anses oumbärlig vid vegetarisk korvtillverkning nämligen dehydrerat sojaprotein.
Man går tillväga på följande sätt;
Koka ett kilo sojabönor i vegetarisk buljong.
När dom är helt mjuka häller man av buljongen och mosar bönorna med ett lämpligt mosningsverktyg. Man får inte använda mixer för då skärs fibrerna av och korvarna kommer ej att få den erfoderliga stunsen i tuggmotståndet.
Nu kan man blanda i den smak man vill ha. Mem blanda inte i för mycket av något då går "bindningen" förlorad. och det som blandas i måste mara mycket, mycket finfördelat.
Sedan rullar man korvarna mellan händerna och lägger dom att torka. De måste bli helt torra och hård. Kan ta två tre veckor.
Sedan kokar man dem i buljong tills dom blir mjuka. Då är dom klara att äta.
Men kom ihåg att dom måste torkas tills dom är helt stenhårda
