Du menar den här tråden, eller hur:
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=92181.msg792723#msg792723Egentligen borde vi kanske fortsatt där, men.... någon kanske kan flytta ihop trådarna?
Du skriver att du inte blev mycket klokare på svaren, antar att det du vill veta är vilka raser det finns och skillnaden på dem?
I Sverige finns det:
Svensk Lantrasget.
Den vanligaste rasen, brukar användas som mjölkget på getgårdar. Kan ha i princip alla färger som finns, lång eller kort ragg, finns både med och utan horn. Föreningen som sköter registrering av dessa heter Jämtlands semin- och bockavelsförening
www.bockavel.seAfrikansk dvärgget
Minsta rasen, kom ursprungligen från afrika till ett olika djurparker i Sverige under 1900-talet. Dvärggetterna kallas för lite olika namn, t ex västafrikansk dvärgget, nordafrikansk dvärgget, bergsget m.m. Tittar man på utländska standarder så ska en dvärgget vara kompakt och "knubbigt" byggd, ca 45 cm i mankhöjd och väga ca 30 kg. De kan i princip ha vilken färg som helst, men gråsvart med ljusare nos och vita tecken i pannan är väldigt vanligt. De har alltid horn. Det finns ingen svensk standard för dvärggetterna och heller ingen förening som registrerar dem. Ofta finns det Svensk Lantrasget inkorsat i det som säljs som dvärggetter.
Angoraget (kallas också mohairget)
En krullig, långhårig get med helt annat utseende än vanliga getter, den ser mer ut som ett får. Även temperamentet är annorlunda, de beskrivs ofta som försiktigare än andra getraser. Angoragetterna kräver också lite mer skötsel, de har t ex högre krav på foder, är känsligare mot väder och vind och så måste man klippa dem 2 ggr/år.
Allmogegetter (göingeget, jämtget och lappget)
Svenska raser av äldre, oförädlad typ. Det är inga jättestora skillnader mellan dessa raser varken i funktion eller utseende. Generellt kan man väl säga att göingegeten är störst och raggigast, jämtgeten lite smäckrare och lappgeten lite mer kompakt byggd.
De här tre raserna är utrotningshotade och bevaras i något som kallas för genbank (ägarna skriver på ett kontrakt där de lovar att inte korsa dem med andra raser och att följa vissa avelsrekommendationer). Skaffar man sådana getter bör man också vara villig att hjälpa till med bevarandet, dvs hålla både en get och en bock, ta fram någon killing som kan föra rasen vidare samt skriva under ett genbankskontrakt med Föreningen Allmogegeten (
www.allmogegeten.se).
Ja, det är väl de raser som går att få tag på. Jag har sett någon enstaka annons på vad som såg ut som Walliser Schwarzhals-get och det finns tydligen några få "hängöron-getter" (kommer från djurparker och är antagligen korsningar mellan "vanliga getter" och boerget eller nubisk get) ute på marknaden.
Men, jag svarade dig i din förra tråd och svarar samma sak igen - vill du "bara" ha getterna till sällskap, så är INDIVIDEN långt mycket viktigare än rasen! Om jag själv funderade på att skaffa sällskapsgetter och inte brydde mig om varken mjölk eller killingar skulle jag tveklöst köpt två kastrerade bockkillingar som vuxit upp i en liten flock, tillsammans med andra getter, där ägaren hanterat dem så pass mycket att de inte var rädda för människor.
Jag skulle ALDRIG köpt två hongetter om jag inte tänkt låta dem få killingar. Varför då? För att jag hade inte velat ha getter som stod och bräkte var tredje vecka under brunstperioden (hela hösten). Inte heller hade jag velat riskera att mina getter började producera mjölk utan att ha fått någon killing (är inte helt ovanligt) och kanske fick problem med juverinflammationer. Hongetter har också en tendens att vara ganska griniga mot varandra. Då hade jag nästan hellre köpt två okastrerade bockar... Jo, jäklar. Det hade jag faktiskt gjort!
