surhet varierar mellan olika raser?

[jag71]

Ja, alltså jag vet att ruvvilligheten varierar beroende på vilken ras man väljer. Hur är det med surigheten? JAg har en blandis som låg och hon var så fruktansvärt irriterad på alla som kom i närheten. Blev dubbelt så stor och hackade på allt hon kom åt och det gjorde riktigt ont. Grannens ena höna låter en himla massa men pickar inte tills man nästan blöder. Nu ligger en dvärg kochin i vårt hönshus och hon burrar upp sig och kacklar lite grann men låter sig klappas på av alla som vill (dvs alla barnen). SÅ frågan är då om hur ilskana de blir om det beror på ras eller enbart är beroende på individen.  Någon som förstår vad jag frågar om? Jag kan inte uttrycka mig bättre just nu så förstår ni inte så kan jag försöka förklara mer hur jag menar senare.

[skogskälla]

Jag har Kindahöns (så det är enda rasen jag har erfarenhet av) men hos mina höns verkar det väldigt individuellt.
Klara som la sig först var en riktig ondkorv, väste och högg. När kycklingarna kläckts var hon riktigt som värst, men när de var en 3-4 dar så blev hon sitt vanliga timida jag.
Hennes kullsyster Mia, som i tisdags blev mamma till 6 små charmtroll har inte alls varit lika grining, visst har hon låtit men inte huggit.
Den äldre Beda är också rätt sur, hon hugger också men inte lika mycket som Klara.
Så åtminstone när det gäller mina verkar det vara väldigt individuellt.

[taccotad]

Jag har dvärgkochin som är väldigt glada för att ruva. Men ingen av dom har bitit eller gjort nåt sånt.
Sen hade jag en svarthöna som ruvade och hon var liiite arg, försökte bita mig när jag skulle flytta henne.

Annars har jag ingen direkt erfarenhet. Är glad att mina är så snälla hittills, trots att de vill ruva stup i kvarten.

[Jennyt]

Jag tror nog oxå att det är individuellt..... jag har nog haft alla grader av surighet tror jag ..... i och för sig en himla massa raser oxå för den delen, men jag tror nog ändå att det är olika från höna till höna....