En del hundar blir tjockare och lugnare av kastrering, men långt ifrån alla. Själv tror jag på tidig kastrering, min blandrashane kastrerades vid ca 6 månaders ålder, han är idag 7, smal som en speta och aktiv så att alla tror att han är en unghund.
Jag kastrerade pga att han var blandras, att han var kryptorchid och att jag tänkte skaffa en tik som hund nr 2. Alla tre av dessa skäl skulle för mig vara tillräckliga var för sig. Jag har bara positiva erfarenheter av kastrering.
Min hane vet fortfarande vad det innebär att en tik löper, men bryr sig inte nämnvärt om det, utom när min egen tik löper, då försöker han para sig några gånger under höglöpet, men får inte till det, till tikens frustration. Jag märker inte av några stressbeteenden eller andra problem i samband med detta,
Att ha en kastrerad hane med en hel tik är rätt smart, eftersom hon troligen (min gör det tydligt) kommer att föra svansen åt sidan för honom, och att man därmed vet när det är slut på riskperioden. Därmed behöver man inte passa henne mot främmande hanar under så lång tid.
Att kastrera en tik innebär lite större risker, dels med själva operationen, dels med att de faktiskt kan bli mer aggressiva, eftersom man plockar bort en del av de kvinnliga könshormonerna, och tiken blir därmed mer manlig. Vet flera som fått problem med aggressioner och hårdare psyke efter kastration av tik, men också dem som det gått bra för, och som fått en harmonisk hund utan hormonsvängningar.
Lycka till!
