Alun bröt man i alla fall förr i alungruvor.
Vinsten är det salt som fälls ut på insidan av vintunnor. Fanns för länge sedan som röd vinsten och vit vinsten. Vin som lagrats länge har en bottensats, det är vinsten.
Koppar vitriol bör man helst undvika då det fräter på garnet, det är bättre att använda koppargryta. För att fälla ut mer koppar låter man badet stå någon/några dagar. Det är enbart kopparen som är den aktiva delen vid växtfärgning.
Järnvitriol bör man helst undvika då det fräter på garnet. Använd järngryta i stället. Om grytan inte ger ifrån sig något järn kan den behandlas med syra. Låt gärna badet stå ett par dagar i grytan. Sura växter fäller ut betydligt mer järn. Tillsätter du pottaska (basiskt) slutar den att ge ifrån sig järn. Det är enbart järnet som är den aktiva delen.
Tennsalt har jag inte en aning hur man fixar till. Det är starkt frätande.
Kromsyrat kalium används också till betning, det vet jag inte heller hur man fixar. Det är giftigt.
Pottaska framställer man genom att laka ur björkaska med vatten.
Vanlig koksalt kan också användas till betning, har inte hört någon som blandar till det själv.
Detta var nog inte alls de svaren du ville ha, det var de mer historiska svaren hur man förr framställt ämnerna.
Hälsningar
Louise