Nostalgi - nåt man längtar tillbaka till?

[_olfi_]

För många är det ju någon särskild ras som liksom puttat en in i hönsvärlden, den första rasen man hade, eller kanske oftare var det någon blandras. Jag kommer ihåg våra första höns, hade ioförsig funnits höns här tidigare, men det var typ 50 år sedan..  I alla fall så var det ett gäng dvärghöns av blandras (jag var då 3 år gammal, nu 18 men jag minns det än. Hur fina som helst. Vi hade dem lösa på gården, och nu när man vet liiite mer om rashöns så inser man att de faktiskt var ganska spännande, många av dem såg precis ut som benbefjädrade, andra som Dvärg Kochin. De hade alla möjliga färger, jag minns t ex att vi hade den Benbefjädrade varianten i laxfärgat - det hade varit en smärre sensation nu tror jag (tja, även om de kanske i praktiken inte var renrasiga)

Kände helt plötsligt en väldigt stor längtan efter de två första renrasiga höns som vi hade - nämligen stor Sussex och Brakel. Brakel är för mig, utan tvekan den snyggaste rasen. Typisk lätt ras till sättet, dvs inte särskilt kul, men det struntar jag i för det räcker med att titta på dem så är man fast.. Nää, de får nog sin plats nån gång senare i livet... (se länkarna)

Vilken ras minns ni?

http://www.brakelhuehner.de/Anlagen/0702/gal16.jpg
http://www.brakelhuehner.de/Anlagen/0702/gal26.jpg
http://www.brakelhuehner.de/Anlagen/0702/gal23.jpg

[Linkoso]

När jag var 4 år hade vi en plymouth rocktupp som hette grålle. Jag minns hur jag satt med en gul skopa och matade honom och våra vita leghorn (som man nu knappt ser till längre) med gröpe. . Grålle är den första tuppen jag kan minnas ur mitt liv. Innan minns jag att vi bara hade höns utan tupp. Isa brun och vit leghorn.

[Torry]

När jag var liten, på 60-talet ,hade vi några dvärghöns som gick fritt på tomten minns särskilt tuppen som hette Ockockock han var lite större och rapphönsfärgad nu tror jag att han kan ha varit Åsbo i alla fall så var han så tam följde mig överallt och lät mig hålla och klappa honom. Sen hade vi en liten liten svart höna som hette svartapytta hon var kolsvart med liten liten kam undrar vad det kan ha varit för ras. Hon var så liten att ibland fick hon inte ut miniäggen utan att mamma fick smörja henne med Zoft handbalsam i rumpan  . Vi bodde grannar med farmor och farfar som hade lantbruk farmor hade vita leghorn i sitt hönshus och jag älskade att hjälpa henne med hönsen, på mornarna skulle dom alltid ha varm gröpe som var typ havregrynsgröt tror jag. Mamma var inte så glad för jag hade ofta med mig hönsloppor hem som bet som bara den,  jag brukade ha sängen full med loppor  Men jag tyckte det var värt det, det var ju så roligt att vara hos hönsen.
//Torry

[Nettis]

Jag hade en gul liten dvärghöna som hette Gullan. Henne bar jag med mig vart jag gick. Hon var väldigt tam och fin. Sen fick jag ett par vit svart/columbia stora sussex som jag döpte till Munter och Menuette...